Sida 282
Med Iduns expedition är förenad Iduns uträttnlngsbyrå. hvilken gratis I i—\ | l hj till billigaste pris och pà bästa sätt utför alla möjliga uppdrag tiiltjenst
verkställer alla uppköp åt Iduns abonnenter i landsorten samt för öfrigt I U U IN för Iduns ärade läsarinnor.
plats skulle stå till reds. Han iiade sagt honom, att han derför ej behöfde känna något tvång; kom lian, så skulle han alltid finna sitt kuvert.
Detta var ett för en husfru obehagligt arraugement. Många gånger hade hon for-sökt att eröfra platsen, skaffa sig visshet. »Bankos vålnad är förskräcklig», sade hon. »Hvarför skall din vän ha alla rättigheterna, vi pligterna?»
»Liksom han inte uppfylde sina pligter sainvetgrannare än vi våra. Han är själen i detta öfverflöd, arbetsbiet, som förser oss med honingen.»
»För mig förbittrar han den åtminstone ordentligt. Jag önskar, att vi hade lemnat honom i hans vrå. För mig är han som en fläck, en mörk fläck på min sol.' Detta är outhärdligt, med honom kunna vi intet, utan honom ej heller. Honom ser du i allt till godo, mig i intet.»
»Emedan du är skulden till, att Klas ej finner någon trefnad; han är som ett lam.»
»Naturligtvis — och jag vargen! Du skulle inte ha ställt mig emellan er, Sigfrid».
I dag stod åter den lediga plats tom, hvilken hon så gerna hade besatt med en genomresande väninna. Bordet var redan fullsatt af gäster, men för en ytterligare fans ännu plats. I tio minuter till väntar jag, tänkte hon, sedan föreslår jag henne att stanna. Efter fem minuter tröt henne tålamodet, och väninnan blef inbjuden. På lördagen brukade ju Klas som oftast utebli. Sigfrid var för artig att göra någon invändning.
De hade just satt sig till bordet, då Klas steg in. Han observerade genast, hur det hängde samman, och försökte obemärkt smyga sig ut. Sigfrid hade dock sett honom. Då han åter blef ensam med Käthe, blef han för första gången häftig emot henne och slöt med att säga, att om hon lemnade bort
vännens plats, kunde hon på samma gång utesluta hans; han ämnade då icke äta hemma.
Hon snyftade och försvarade sig; han ville ej höra derpå, utan slog dörren igen och gick upp till Klas.
Vännen var mycket bedröfvad öfver Sigfrids vrede. »Stackars fru,» sade han. »Hon har alldeles rätt, det går inte med mig. Låt mig endast åter vegetera som förr, för många menniskor duger intet annat; de äro födda till ensamhet och skola förbli det oeh ej tränga sig in i lyckliga förhållanden.»
»Jag förstår inte Käthe, en sådan öppen och hjerteglad natur.»
»Jag förstår henne mycket väl,» svarade Klas, »hon vill ensam ega dig.»
»Som om mitt hjerta vore så litet.»
»Vore det också aldrig så stort, Sigfrid, den, som älskar, ertappar sig lätt med att icke unna någon annan den allra minsta plats. Jag har också gått igenom den krisen. Men nu vet jag, att otn jag också på nytt måste ut ur huset, ur ditt hjerta fördrifver mig intet.» — — — — — — — — —
Det var eu vacker, varm afton; solen strödde här och der sin rodnad öfver ett grått litet moln, som i sin obetydlighet aldrig hoppats på en dylik glans. Klas vandrade tankfull fram genom den skuggiga trädgården. Hvad han borde göra hade han klart för sig, han måste bort, bort ur huset. Sitt arbete kunde han ju dock egna honom, ty han käude med stolthet, att han blifvit oumbärlig. Han skulle tala med Käthe, han ville skiljas i godo, snart, genast i dag; svårt var det icke, hela hans egendom rymdes i en liten koffert. Ett afsked med Sigfrid tilltrodde han sig ej. Vännen skulle ej släppa honom. Om ock Käthe sedan ensam egde honom, skulle hon dock ej kunna uttränga honom ur detta trogna hjerta, från denna enda lilla fläck paradis. Han kunde lugnt gå.
Då han steg in i den dunkla trädgårds-
salongen, lyfte Käthe hufvudet, hon snyftade öfvergifvet som ett barn, hvilket tänker, att nu är allt förbi:
»Ni kommer väl för att yfvas öfver er triumf,» ropade hon förtörnad. »Godt, se, se nu här — jag är olycklig, mycket olycklig, och ni är skulden dertill. Sigfrid älskar endast er, tänker endast på er! Ni har kommit som en ond engel i huset, som olyckan sjelf.»
»Jag vet det,» svarade han sorgset. »Jag skulle ha hållit mig fjerran från solen.»
»Ja,» ropade hon egoistiskt, »emedan den förmörkas, der ni är.»
»Men om jag nu ginge bort ur detta ljusa hem, skulle ni hysa något litet medlidande med mig.»
»Sigfrid kommer inte att släppa er.»
»Jag skall göra, hvad som är rätt, derifrån kan ingen hindra mig.»
Hon hade rest sjg, ur de förgråtna ögonen lyste af oförstäld glädje. »Gud välsigne er derför,» sade hon, räckande honom handen. »Jag hoppas, det kommer den dag, då ni vänder åter. Lemna mig ensam med Sigfrid för en liten tid allenast, alldeles ensam. Ni eger ju redan mer än jag, hela hans barndom. Då och då kan ni ju komma till oss.»
»Nej,» svarade han och kysste hennes hand. »Från nu måste vi vara alldeles skilda; ej heller skall Sigfrid komma till mig, det blefve ju blott den gamla historien. Han måste vänja sig af med mig. Vid arbetet ser jag honom gå till och ifrån; det är tillräckligt. Arbete, tyckes det, blir alltid min lott, men ock min tröst »
»O,» snyftade hon, »ni skall finna lönen derför, jag vill bedja derom af allt mitt hjerta I» (Forts.)
Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet.
För sommaren.
Syltningsliden är nu inne, och de omtänksamma husmödrarna hafva mycket att bestyra. Mången oerfaren husmoder har nog emellertid i början fått ett eller annat syltkok förstördt, utan att hon kanske kunnat finna någon rätt förklaringsgrund dertill. Rätt ofta står denna att finna deri, att ett odugligt kokkärl blifvit användt. Nu för tiden finnas emellertid i handeln att tillgå utmärkta, för syltning afsedda kokkärl. Bland de bästa i detta hänseende torde vara Anker Heegaards emaljerade kokkärl. Ett af handelskemisten härstädes utfärdadt intyg visar, att af fem olika fabrikat af emaljerade kärl, som af honom undersökts, emaljen uti de af Anker Heegaard tillverkade kokkärlen både iir giftfri och bland de undersökta profven minst angripes vid kokning med syror. De torde sålunda med skäl kunna rekommenderas.
Sherry-cobble. I ett dricksglas tages sönderkrossad is, några teskedar strösocker, 2 spetsglas konjak, litet smul-tronsaftoch eu droppe citronsaft. Denna angenäma dryck uppsuges med små vass- eller halmstrån; somliga begagna sig äfven af dertill gjorda glasrör.
Sigrid.
Marquise. i kilo toppsocker lägges i en porslinsskål ocli litet vatten slås öfver sockret, så att det smälter. Deri slås en butelj rhenskt vin och två flaskor seltersvatten. Hägg sedan skifvor af 2—3 citroner. Drycken bör serveras iskall. Sigrid.
Matlagning-.
Vild fågel vidlåder ofta en viss obehaglig tranamak; denna kan inan taga
bort, om man fyller fogeln med rensade morötter, hvilka dock sedermera ej kunna ätas. Stenia.
Kalflefver stekes vanligen hel; men rätt smaklig blir den, och kan lagas på mycket kortare tid, om man skär den i skifvor, hvilka man torkar, vänder i salt och groft mjöl och steker biff. För att pröfva, om den är färdig, sticker man med en gaffel uti den. Så länge en rödaktig saft sprutar fram, är den ej riktigt stekt.
Stenia.
Efterrätter.
Goda plättar. Ett | ® sötmandel tillika med 8 à 10 bittermandlar rifves fint. Detta blandas med 3—5 ägghvitor ocli ett |
Källa: Project Runeberg ·