Sida 37
: ; : - vVINNAN och EMMET pi ipfll Stockholm. Gernandts Boktr.-Akticb. ... - r äüüü N:r 5 (215) Fredagen den 29 januari 1892. Prenumerationspris pr år: Idun med Modetidning och • kolorerade planscher.......... kr. 8: — Idun m. Modet, utan kol. pl. » G: 50 Idun ensam............................... » 4: — Bym : Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr, (Aftonbladets nya hus.) Prenumer. sker i landsorten å post- anstalt, i Stockholm hos redaktion. Kedaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. Träffas å byrån kl. 12—1. Allm. Telef. 61 47. U tgifningsti d: livarje helgfri freda Lösnummerspris 1 5 öre. (vid kompletteringar). 5:te årg. Aniionspris : S 35 öre pr nonpareillerad. För »Platssökande» o. »Lediga platser» 25 öre för livarje påbörjad! tiotal stafv. Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad. ■fjjlet finns naturer — J©/ och mänga äro ty värr de — hvilka taga dagen, som han kom- mer, och tiden, som hon går, utan att bekymra sig om något annat, än livad som rör dem närmast: deras eget välbefinnande, den jordiska lyckan. Det finns äter andra — kanske alltför få — hvilka söka sitt mål så att säga utom sig själfva, söka det med innerlig längtan, tro sig kallade till något, utan att på länge veta hvad, men som dock aldrig uppgifva hop- pet om en högre ledning mot det dunkelt drömda målet. Om dem gälla i fullaste mening de tröste- fulla orden: »den som söker, han finner.» Emanuella Carlbeek var i sin ungdom en af dessa sökande andar. Hon är också en af dem, som i rikaste mått funnit, hvad hon sökt : en lifsverksam- het, som, på samma gång den fyllt hennes hjärta med ödmjuk glädje, varit till oberäknelig välsig- nelse för de dittills här i landet mest vanlottade och försummade af alla mänskliga varelser : idio- terna. Hennes barndom för- flöt lugnt och lyckligt i Emanuella Carlbeek. it» ett kärleksrikt och bildadt hem. Hon föddes den 24 aug. 1829 i Norunga församling af Elfsborgs län, där hennes far, fil. doktor Johan Carlbeek, då var kyrkoherde. Mo- dern, Gustafva Stick, var af tysk börd. Redan isin barndombe- rördes Emanuella smärt- samt af att se, hur några äldre idioter, som från andra socknar stundom brukade vandra igenom hennes hemtrakt, blefvo föremål för gyckel eller misshandel af tanklöst och hårdhjärtadt folk. Med en stackars »fåne» kunde man på den tiden tillåta sig hvad som helst. Han var både rätts- och skyddslös. Antingenhade han ett uselt hem eller intet hem alls, var liksom prisgifven åt olycka och behandlades i många fall vida sämre än djuren. Af dem hade man dock nytta och sörjde således för dem efter förmåga. Men fånen! Så mörk fanns ingen skrubb, så usla inga trasor, så hårda inga ord och slag, att ej allt detta var »justlagom» åt honom. Så vidt möjligt var, sökte man nog i Emanuel- las hem att med ett vän- ligt ord och en hjärtligt
Källa: Project Runeberg ·