Sida 13
â _ __ _____ -J - - - - - â ____ ; ' ' 7âĂ1.y â â â â i ÂŁ;jĂż; yiNNAN OCH Stockholm. Gernandts Boktr.-Aktieb. ei &1P1 mm â.â N:r 2 (212) Fredagen den 8 januari 1892. 5:te Ă„rg. Prenumerationspris pr Ă€r: Idun med Modetidning och kolorerade planscher......... kr. 8: â Idun m. Modet, utan kol. pl. » 0: 50 Idun ensam........................... » 4: â ByrĂ„ : Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr, (Aftonbladets nya hus.) Prenumer. sker i landsorten Ă„ post- anstalt, i Stockholm hos redaktion. Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. TrĂ€ffas Ă„ byrĂ„n kl. 12â1. Allm. Telef. 61 47. Ă tgifningstid: hvarje helgfri fredag. Lösnummerspris 15 öre. (vid kompletteringar). Annonspris : 35 öre pr nonpareillerad. För »Platssökande» o. »Lediga platser» 25 öre för hvarje pĂ„börjadt tiotal stafv. UtlĂ€ndska annons. 70 öre pr nonp.-rad. J à Àr folkströmmen I pĂ„ söndagsmidda- A gen vĂ€ller upp för I trapporna i Natio- nalmuseum och in i taf- velgalleriet, sĂ„ Ă€r det de stora, monumentala du- karne i kupolsalen, som tillvinna sig den första uppmĂ€rksamheten. Men sedan man sett pĂ„ »Karl den tolftes likfĂ€rd» och »En hjĂ€ltes död», gĂ„r strömmen in i den sven- ska salen, skĂ€nker »Nor- densköld» och »Erik den fjortonde» nĂ„gra minuters uppmĂ€rksamhet och tar sedan en öfverhlick öfver de mindre ansprĂ„ksfulla, men mera intima taflorna. Bland dessa finns knap- past en enda, som sam- lar sĂ„ mĂ„nga Ă„skĂ„dare framför sig, som Amalia Lindegrens » Söndagsaf- ton i en dalstuga». Iduns lĂ€sarinnor ha sĂ€- kert motivet i godt min- ne. Det Ă€r pĂ„ en sön- dagseftermiddag pĂ„ som- maren. Solen skiner in i stugan, som Ă€r fejad och pyntad. Arbetet hvi- lar, far har tagit af sig pĂ€lsen och fĂ„tt fram fio- len, och nu ljuder en kĂ€ck och munter polska och barnen dansa â hu- sets barn i sin brokiga helgdagsstass och en fat- tig barfotaflicka i sin ur- vuxna ylleklĂ€dning. GlĂ€d- Amaiia Lindegren. ' MĂH »2 . . Ui mm jen stĂ„r högt i tak, och familjens allra yngsta tel- ning, som sitter pĂ„ sin moders knĂ€ vid spiseln, strĂ€cker ut sina smĂ„ ar- mar och vill vara med i ringen. NĂ€r folkströmmen sking- rar sig i smĂ„rummen, kan man vara viss om, att de, som skockat sig omkring nyssnĂ€mnda tafla, ej gĂ„ förbi »Flicka med apelsin», utan att stanna och smĂ„le Ă„t den trefli- ga ungens genomförtjusta blick och de knubbiga hĂ€ndernas fasta tag om- kring apelsinen. Och sĂ„ smĂ„ler man i förbigĂ„ende Ă„t »Frukosten», den pig- ga, mörklockiga tösen, som sitter pĂ„ golfvet och Ă€ter vĂ€lling i sĂ€llskap med sin docka, och som Ă€r lika glad, fast hon har hvarken strumpor eller skor att sĂ€tta pĂ„ sig. Det Ă€r i första rum- met de Ă€mnen, Amalia Lindegren valt att fram- stĂ€lla, som skĂ€nkt hennes taflor denna popularitet. Det fordras ingen konst- nĂ€rlig uppfostran för att glĂ€djas Ă„t ett skĂ€lmskt barnansikte pĂ„ en tafla, men för att mĂ„la det sĂ„ sprittande liffullt, fordras det ej blott den tekniska förmĂ„gan, utan ock det kĂ€rleksfulla hjĂ€rtelaget. Det var detta, Amalia
