Idun: 1892

■ ■ ■■■ . __ - ING I /Fr Ä ! yiNNAN «i Stockholm Ocrnandts Boktr.-Åktlcb. N:r 28 (238) Fredagen den 8 juli 1892. 5:te årg. Prenumerationspris pr år: Idun med Modetidning och kolorerade planscher........... kr. 8: — [dun m. Modet, utan kol. pl. » 6; 50 Idun ensam.................................. » 4: — Byrå : Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr, (Aftonbladets nya hus.) Preuumer. sker i landsorten ä post- anstalt, i Stockholm hos redaktion. Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. Trådas å byrån kl. 12—1. Allm. Telef. 61 47. Ü tgifningsti d: hvarje helgfri fredag Lösnummerspris t 5 öre (vid kompletteringar) Annonspris : 35 öre pr nonpareillerad. För »Platssökande» o. »Lediga platser* 25 Öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad finns bilder oeb nnen, öfver hvil- ka hvilar en sä egendom- lig skärhet, att man nä- stan känner fruktan att profanera, då man griper efter dem med oheliga händer för att gifva åt dem ordets åskådlighet och form. En sådan bild, ett sådant minne är det af Mabel Macfie. Hon var ett »solskens- barn «. Jag hörde en gång för länge sedan, medan ännu sagornas poesi lefde varm i lif- vet, en vacker saga om ett sådant solskensbarn, som kom med vårens första stråle in i hemmet, och hvilkets hela lif se- dan blef som en stråle af vårljus för alla omkring det. Mabel Macfie kom mig att åter minnas den. Ty där hon växte upp i kretsen af föräldrar och syskon, var hon den, som alltid spred glädje och ljus. Hon hade denna förunderligt omedelbara kraft, som ibland kom- mer utvalda naturer till del, att böja till sig allas hjärtan, som kom- ma nära. Hennes vä- sen var redan vid tidi- ga barnaår utmärkt af en glädtigbet och frisk- het, men på samma gång en vek innerlighet, öm- het och anspråkslöshet, Jane Mabel Macfie, som vunno äfven de sträf- vaste och otillgängligaste sinnen. Icke endast människor, utan äfven djuren hade liksom en förnimmelse af denna rena kraft. I till och med ganska vida kretsar väckte det upp- märksamhet, hvilken säll- synt förmåga den lilla Mabel ägde att tämja och leda djur. I det landtliga föräldrahemmet vid västkusten omgaf hon sig alltid med de egendomligaste favoriter bland husdjuren, som sällade sig till henne och följde henne som af den naturligaste orsak i världen, utan att man kunde märka, att hon nedlade någon så synner- lig möda eller konst här- vid. Hon talade till dem, och de förstodo henne; och många små lustiga drag berättas från dessa barndomsdagar, då hen- nes bästa och käraste lekkamrater voro den ena gången den fulaste gamla kossan i hela ladugården, den andra — le ej, kära läsarinna! — en veritabel gås, som till sist i hennes händer blef ett riktigt under af lydnad, till- gifvenhet och edukation. För allt hvad sorg eller smärta hette, visade hon ett nästan lidelse- li'ii-iii & 'v£ mm» JH i»