Idun: 1892

" yiNNANl «Élis ■PflNIl 5S« «M»£{*2* / .f_j_! vasm ppw WÊFm,w ■■:-,-- ■■ ■;_ feîït : f vf >; ->• -, ïJॠStockholm. Gcrnandts Boktr.-Aktieb. N:r 47 (257) Fredagen den 18 november 1892. 5:te årg. Prenumerationspris pr år: Idun med Modetidning och kolorerade planscher ........ kr 8: — Byrå : Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr, (Aftonbladets nya hus.) Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. U tgifningstl d: hvarje helgfri fredag Aimonspris î 35 öre pr nonpareillerad. För »Platssökande» o. »Lediga platser* 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv. Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad. Idun m. Modet, utan kol. pl. * 6: 50 Idun ensam__________ ___ » 4: — Prenumer. sker i landsorten å post- anstalt, i Stockholm hos redaktion. Träffas å byrån kl. 12—1. Allm. Telef. 61 47. Lösnummerspris 5 5 öre. (vid kompletteringar). Sophie Hermanssson, erv-oeh sinnessjuk- domarnes fruktans- värda tillväxt in- om hela det moderna sam- hället har under de se- naste årtiondena framkal- lat stora ansträngningar för deras kraftiga bekäm- pande. Läkarekonsten har sträfvat att uppfinna det lämpligaste behandlings- sättet af de mångfaldiga slagen af nervösa lidan- den, som påträffas i vår tid, och staten offrar sto- ra summor för ordnan- det och förbättrandet af sinnessjukvården. Här i Sverige utgår numera ej mindre än en million kronor årligen till underhållet af statens anstalter för sinnessjuke, de så kallade hospitalen och asylerna, de förra af- sedda för de sjukes ku- rativa behandling, de se- nare för de obotlige. Den vård, som där ägnas de olycklige, är också syn- nerligen god. Förbätt- rade lokaler, förbättrad kost, tillfälle till arbe- te af mångfaldiga slag, lämpadt efter den sjukes vanor och behof — något, som visat sig särdeles verksamt för återskänkan- det af sinneslugn åt de oroliga patienterna — ja, till och med förströelser har man förskaffat de sjuke. Tvångsmedel an- HH : Cv-1 ■ 1,1 vändas numera ytterst sällan och endast efter omsorgsfull pröfning samt under sträng kontroll. Delade på skilda klasser efter deras olika sam- hällsställning, uppfostran och lefnadsvanor, omgif- vas de sjuke af läkare och vårdare, som behandla dem med välvilja och sympati liksom med för- stånd och intresse. Att trots dessa upp- offringar från det allmän- nas sida och de vackra resultat, hvartill de ledt, ännu mången betraktar våra hospital med fruk- tan och misstro, är emel- lertid ett faktum. Den gamla föreställningen att »dårhusen», som man än- nu understundom envisas att kalla våra hospital, äro fängelser, där man inspärrar olycklige, blott för att befria samhället från det vidriga i deras åsyn eller från följderna af deras skadebegär, fän- gelser, hvarifrån ingen återvänder till de sina — denna uppfattning, som möjligen hade någon verk- lighetsgrund för ett sekel tillbaka, är ännu så djupt rotad bland vårt folk, att flere årtionden väl skola erfordras, innan en riktigare åsikt blifvit all- män. Huru ofta mötes ej läkarens bestämda före-