Idun: 1892

I-'"4-•••v* gggtg;... jgp . .• * - ; L/F"C I -> . I VINNAN« sp; i ------------------------------------------------------------------------------ Stockholm. Gcrnandts Boktr.-Aktteb. N:r 25 (235) Fredagen den 17 juni 1892. 5:te årg. Prenumerationspris pr är: Idun med Modetidning oeh kolorerade planscher....... . kr. 8: — Byrå: Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr, (Aftonbladets nya hus.) Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. Ü tgifningsti d: hvarje helgfri fredag Annouspris : 35 öre pr nonpareillerad. För >Platssökande» o. »Lediga platser* 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv. Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad. Idun m. Modet, utan kol. pl. » 6: 50 Idun ensam...................... ......... > i: — Prenumer. sker i landsorten å post- anstalt, i Stockholm hos redaktion. Träffas å byrån kl. 12—1. Allm. Telef. 61 47. Lösnummerspris 1 5 öre (vid kompletteringar). Thorborg Rappe, vägen dit ned. Knappt en liten flik af himlen syntes — nu försvann äfven den. Böljorna ville stelna — sä fasansfullt kallt, mörkt oeh ensamt var där! »Lifvet är slut för mig, här fryser jag till döds! Hit var det alltså min väg skulle bära!» Ooh minnet af solljusa dagar, som varit, blott pinade och brände oeh kom mörkret och ensam- heten att kännas ännu förfärligare. Strid mot frosten, som vill fånga böljan och lägga den känslolös och kall under sitt istäcke! Käm- pa mot mörkret och låt det dock genomskimras af strålen från detta lyck- liga »förr» — din väg är icke slut än. En gång skall den dock nå fram till det solbeglänsta haf- vet och du lägga dina böljor till ro i dess famn, men utan strid vinnes detta icke! Och bäcken kämpade en förtviflad kamp och växte därunder och för- des framåt — ännu i mörker, ännu i ensam- het, men frosten hade icke längre herraväldet. Allt kraftigare och lif- aktigare slogo dess böl- jor mot stränderna, och se, dessa började sänka € n liten bäck föddes på de solbelysta ' fjällvidderna. I muntert språng kastade den sig från klipphäll till klipphäll ; den ville ut och se sig om i världen, den stora, härliga värl- den, som låg där nedan- för och lockade, hemlig- hetsfullt dold under ett skimrande blått töcken — hvad kunde väl göm- ma sig där bakom? Och den hoppade fram, sorlande, sjungande, glitt- rande i vårsolens sken, i oemotståndligt ungdoms- öfverdåd ryckande stran- dens blommor med sig, hvar den kom åt, en fröjd att höra och se för den, som kom i dess väg. Den växte, blef större, lugnare, djupare, och sken också solen icke alltid så klart som förr, var vägen dock ännu så obeskrifligt härlig, utsikten så vid- sträckt. »Hvarthän bär min färd?» Bäcken började drömma om målet — den hade i sin yrande ung- domslust icke haft tid därmed förut. Men så sänkte sig vä- gen med ens så förfärande djupt. Det blef trångt, mörkt och kallt. Skyhöga klippor reste sig på strän- derna och förtogo hvarje Snlafrålo anm ttUIû Tiiffo ■ M,j'i mm wmfmmn