Sida 325

r ' AA'.A/ ■Bill ■HHE IPtlÂź? VINNAN oc! V ’JH| ■tes iv « :igH r^'1-, .■ Stockholm. Gernandts Boktr.-Aktlcb. N:r 41 (251) Fredagen den 7 oktober 1892. 5:te Ă„rg. Prenumerationspris pr Ă€r: Idun med Modetidning och ByrĂ„ : Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr, (Aftonbladets nya hus.) Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. Ü tgifningsti d: hvarje helgfri fredag Aimouspris : 35 öre pr nonpareillerad. För »Platssökande» o. »Lediga platser* 25 öre för hvarje pĂ„börjadt tiotal stafv. UtlĂ€ndska annons. 70 öre pr nonp.-rad Idun m. Modet, utan kol. pl. » 6: 50 Idun ensam........................ ............. » 4: — Preuumer. sker i landsorten Ă„ post- anstalt, i Stockholm-hos redaktion. TrĂ€ffas Ă€ byrĂ„n kl. 32—1. Allm. Telef. 61 47. Lösnummerspris 1 5 öre (vid kompletteringar). M a r i e R ö h i. vi veta, veten- skapsmĂ€nnen och konstnĂ€rerna all- deles ovĂ€rderliga tjĂ€n- ster. Icke mindre oskatt- bar Ă€r Niepces och Da- guerres konst dĂ€rigenom, att hon stĂ€llt sig i pie- tetens tjĂ€nst och skĂ€n- ker oss bilderna af vĂ„ra kĂ€ra, Ă€fvensom af före- mĂ„len för vĂ„r beundran, samtidens, ja — i andra hand —- forna tiders stor- heter. Genom trogna af- bildningar ersĂ€tter hon till viss grad resorna för dem, som icke hafva rĂ„d eller tid till dylika; hon har, korteligen, för vĂ„r tids mĂ€nniskor blifvit oumbĂ€rlig, och fĂ„ skola de vara, till hvilka intet fotografiskt alster hittat vĂ€gen. VĂ„ra tjĂ€nstflic- kor hafva nĂ€stan alltid sitt lilla album, med stĂ„t- liga »gossar» i högtidliga fotografiminer och nĂ„gra snutfagra vĂ€ninnor, om ock de mera ansedda bland fotograferna icke mycket bidragit till sam- lingen, och Ă€fven i bond- stugorna ligga numera gĂ€rna, bredvid bibeln och psalmboken, nĂ„gra foto- grafikort pĂ„ husets enda byrĂ„. Blottmanej behöfde streta uppför sĂ„ mĂ„nga trappor, för att komma till fotografens atelier! - . .*‱ . : ' . ‱ . ■ ' * ■- riSA*':---' -Hl AAAI'»;, ACA mwnrĂźinnTi -V- ' f \ ’ -v,'..TV - ' Âź \ .-ubii&Mgg! por erbjuda merendels den största svĂ„righeten, ty af- giften Ă€r ju mĂ„ttlig för ett konterfej, hvars naturtro- het Ă€r lika med spegelbil- dens — pĂ„ samma gĂ„ng det delar dennas fel. Men huru redde man sig Ă€nnu för nĂ„gra fĂ„ tiotal Ă„r sedan, dĂ„ inga fotografer funnos ? Hade man tillgĂ„ngar, lĂ€t man mĂ„la sig och de sina i olja, eller tog man sin tillflykt till miniatyrmĂ„l- ningens vackra konst; med mindre rĂ„d satt man för nĂ„gon halfartist, som kunde föra ett rit- stift, eller till och med anförtrodde man sig Ă„t nĂ„gon bekant, som litet förstod sig pĂ„ rita; skuggportrĂ€tt kunde litet hvar taga. Eller ocksĂ„ gick man till Marie Röhl. Detta namn var pĂ„ sin tid vida kĂ€ndt, och lĂ€nge skall det lefva i aktad hĂ„gkomst; vĂ„r konsthi- storia skall draga för- sorg om detta, och skulle den en gĂ„ng fĂ„ sĂ„ mĂ„n- ga namn att bĂ€ra pĂ„, att den nödgades ute- lĂ€mna alla andra Ă€n de största, har TegnĂ©r före- byggt, att Marie Röhls skulle blifva alldeles för- gĂ€tet. Hvilken minnes ej hans sköna:

Skannad sida 325