Idun: 1892

1111651 |i§!i§§§| ■ ' ING yiNNAN oc i » i» V-1/ 1 i N:r 16 (226) Fredagen den 15 april 1892. Stockholm. Gernandts Boktr.-Aktieb. 5:te årg. Prenumerationspris pr ar: Idun med Modetidning ocli kolorerade planscher.......... kr. 8: — Idun m. Modet, utan kol. pl. > 6: 50 Idun ensam............................... »4: — Byrå : Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr, (Aftonbladets nya hus.) Prenumer. sker i landsorten å post- anstalt, i Stockholm hos redaktion. Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. Träffas å byrån kl. 12—1. Allm. Telef. 61 47. h U tgifningsti d: varje helgfri freda Lösnummerspris 15 öre. (vid kompletteringar). Annonsjpris : 8 35 öre pr nonpareillerad. För »Platssökande» o. »Lediga platser* 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv. Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad. af; som f Iduns läsarinnor, som haft sin »sago- tid» under några af åren från 1840—1860-ta- let, veta, huru fåtaliga och enkla sagoböckerna voro då mot nu. Men de voro kanske dess mer afhåll- na ! Bland de för barnen käraste af de små tarf- liga häftena med sina naiva kolorerade plan- scher voro de sagor, som »den gamla i skogen» eller »blinda mormor» eller »tant Lisbeth» be- rättade. Man råkade där hafsfrun, som, klädd i silfverskir, på bäckens strand skänkte sitt gran- na pärleband åt den plikt- trognaste i barnaskaran ; eller den eklöfskransade skogsfrun, som lönade den modige gossen, emedan han trofast bevarat den honom anförtrodda skat- ten. Man såg godhetens ängel skänka barnen de hvita rosor, hvilka blom- strade, om de älskade hvarandra, men vissnade om de voro kärlekslösa. Den sköne necken förde barnen i en pärlemosnäc- ka till sitt slott af kri- stall och korall, där hvar och en fick sin högsta önskan uppfylld. Men den anspråkslöse, somblottbad att få lära spela en enda visa, erhöll neckens egen gyllene harpa och med Constance H uIti n. den musikens stora, heli- ga makt öfver människo- hjärtat samt gåfvan att förnimma alla naturens, för andra ohörbara, stäm- mor. Man lockades in i ringen till de ljusa älfvor- na, där de dansade i det aftondaggiga gräset under den blommande linden, eller ned i deras under- jordiska rike, en värld af skinande hvithet, med träd och buskar af fina- ste silfver, där människo- barnet fick guldtaflorna, på hvilka det såg sina egna drömmar speglas i ömsom fagra, ömsom fula bilder. Man jublade öfver att endast den renhjär- tade ynglingen var i stånd att under passionsblom- mans rötter finna klock- spelet, som kunde hela allt lidande; man gladdes när de i djurhamn förtrollade fingo människogestalt igen, sedan de lärt arbetets eller ödmjukhetens hemlighet. Månne några af de este- tiska eller etiska intryck, man senare i lifvet mot- tagit, i djup och inner- lighet kunna jämföras med dem man erhöll från dessa och liknande sagor, där naturpoesin och den sed- liga lifsåskådningen för barnet smälte samman till enhet, emedan lifserfaren- heten ännu icke hunnit gräfva sitt svalg mellan '\\\j |j;Wi/