Idun: 1892

Ktmm ÜÜ9 — - -- " y - •. 18*l ,.- \ ■fi&T ttV'-.VWWUWX 8gl!li! 1 1\|M »■■■Éi yiNNAN o X .M® Stockholm. Gtrnandis Boktr.-Jktieb. ;:8?i ^ S 1» cm N:r 46 (256) Fredagen den 11 november 1892. 5:te årg. Prenumerationspris pr Ar: Idun med Modetidning och kolorerade planscher_____ kr 8 Idun m. Modet, utan kol. pl. » 6 Idun ensam________________ » 4 Byrå : Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr, (Aftonbladets nya hus.) Prenumer. sker i landsorten å post- anstalt, i Stockholm bos redaktion Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. Trådas & byrån kl. 12— 1. Allm. Telef. 61 47. Ü tgifningsti d: hvarje helgfri fredag Lösnummerspris I 5 öre (vid kompletteringar! Aimonspris : 35 öre pr nonpareillerad. Pör »Platssökande» o. »Lediga platser» 25 ore för bvarje päbörjadt tiotal stafv. Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad Wilhelmina Strandberg. yijjiet gör godt att se, dpi när verklig och obe- stridlig förtjänst, t som anspråkslöst gömt sig undan, dragés fram ur en undanskymd tillvaro för att erkännas och belönas. Man kan måhända tycka, att den- na naturliga handling af billighet och rättvisa ej skulle behöfva tjugufem är för att vinna verk- ställighet, och det vore nog för alla parter bäst, om detta erkännande kunde komma förr. Men när man är dömd att, som ryssen säger, »äta körsbär med de store», bör man vara nöjd, om man får ett och annat bär med och slipper att uteslutande hålla sig till kärnorna. Särskildt vid en lyrisk scen, där en eller flere större stjär- nor lysa med ett så starkt ljus, att de för- dunkla de smärre, be- höfves det för dessa smärre åratal af arbete, innan deras mödor och förtjänster blifva obser- verade. Vid vår kungliga opera firades nyligen en artist, hvars förtjänst i främ- sta rummet bestod i ett ärligt, samvetsgrant och anspråkslöst arbete i den lyriska konstens tjänst. Och detta arbete m 'Stéh 1! St 14*1 Wir'à mm 'ipPf; mm m •m hade då varat i tjugu- fem år. Det var fru Wilhelmina Strandberg, som på årsdagen af sin debut vid samma konst- anstalt tog emot publi- kens hyllning och kam- raters tacksamhet för sin verksamhet under dessa år i konstens tjänst. Det gjorde ett vackert intryck att se denna hyllning ägnas en artist, som ej kan sägas höra till de konstens söndagsbarn, hvilka naturen slösande doterat för deras blif- vande kall. Och när man såg fru Strandberg på sin hedersdag åter- gifva den gamla, trogna Margareta i »Hvita frun» och tänkte tillbaka på hennes utvecklingsgång under det förflutna kvart- seklet, då kunde man nästan känna sig tack- sam för ett så talande bevis på, att inom den lyriska konsten åtmin- stone icke allt beror »på Guds nåde», utan att eget arbete också spelar en roll med i den lyri- ska artistens utvecklings- drama. Det var — så föreföll det åtminstone — detta egna arbete, som här i främsta rum- met hyllades och detta med full rätt. Därige- nom hade fru Strand- berg undvikit att stanna