Sida 189
Stockhohn Gernandts Boktr.-Aktieb vavA )- - â - r^'v'vr mastem I . I ING « »»» 11111 N:r 24 (234) Fredagen den 10 juni 1892. 5:te Ă„rg. Prenumerationspris pr Ă„r: Wun med Modetidning ocb ByrĂ„ : Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr, (Aftonbladets nya hus.) Redaktör ock utglfvare: FRITHIOF HELLBERG. TrĂ€ffas Ă€ byrĂ„n kl. 12â1. Allm. Telef. 61 47. Ă tgifningsti d: hvarje helgfri fredag Lösnummerspm 1 5 öre (vid kompletteringar). Aunoiispris : 35 öre pr nonpareillerad. För »Platssökande* o. »Lediga platser» 25 öre för hvarje pĂ„börjadt tiotal stafv. UtlĂ€ndska annons. 70 öre pr nonp.-rad [dun m. Modet, utan kol. pl. » G: 50 [dun ensam.................................. * i: â Prenumer. sker i landsorten Ă„ post- anstalt, i Stockholm hos redaktion J 'öreslĂ€ndarinnan för ) Tysta skolan, fröken Amy Segerstedt, föd- des den 12 november 1835 i Ă mĂ„l, dĂ€r fadern, pro- vinciallĂ€karen Pi. Seger- stedt, och modern, född Lindstedt, hade ett af dessa gĂ€stvĂ€nliga hem, hvarom man numera knap- past kan göra sig en fö- restĂ€llning, etc hem, dĂ€r alla besökande voro ej blott vĂ€lkomna gĂ€ster, utan kĂ€ra vĂ€nner, ett hem, dĂ€r ingenting sak- nades, allra minst glĂ€dje oeh förnöjsamhet. PĂ€ grund af de pĂ€ den tiden allmĂ€nt rĂ„dande Ă„sik- terna, att kvinnan vore ett slags lyxartikel, afsedd att en dag pryda en mans hem, uppfostrades hon i enlighet hĂ€rmed till att en dag blifva en god hus- moder, en angenĂ€m sĂ€ll- skapsmĂ€nniska, och hen- nes hĂ„g för allvarliga stu- dier, hennes törst efter vetande sökte man stilla med den trösterika försĂ€k- ran, att om hon varit karl, skulle hon fĂ„tt lĂ€ra bĂ„de latin och botanik, men nu var hon ju blott kvinna och borde nöja sig med de sysselsĂ€ttnin- ningar, som »anstodo» kvinnan. Dock blott för en tid kan naturen hĂ€mmas, blott för en tid kan fĂ„- Amy Segerstedt. igfSSfcp mi gelungen kvarhĂ„llas overk- sam i boet, en dag skall han pröfva sina vingar, och nĂ€r han dĂ„ kĂ€nner sin egen kraft, skall han svinga sig upp mot höj- den, dĂ€r luften Ă€r renare och synkretsen vidgas allt mer och mer, till dess man slutligen för det stora allmĂ€nna förlorat ur sikte det egna jaget med dess smĂ„ intressen. Sedan hon vid tidig Ă„lder inhĂ€mtat det kun- skapsmĂ„tt, som lyckligt- vis redan pĂ„ den tiden stod kvinnan till buds, dĂ„ hon lĂ€rt sig konsten att lĂ€sa och skrifva, bör- jade hon sitt dubbla kall som lĂ€rarinna och elev, dĂ„ hon genom att lĂ€ra en yngre bror hans skol- lexor, började inhĂ€mta den skolbildning, som blif- vit henne sĂ„som kvinna förnekad. Dessutom lĂ€ste hon ifrigt alla böcker hon kom öfver, och allt som oftast pröfvade hon i smyg sina krafter pĂ„ allvarliga verk, men likt den i bur instĂ€ngda fĂ„geln, som i sina fĂ„fĂ€nga frihetsförsök sĂ„rar sig mot burens gal- ler, sĂ„ trĂ€ffade hon ofta i faderns rika bibliotek böcker, hvilka för att blifva rĂ€tt förstĂ„dda for- drade större förkunskaper, Ă€n dem den unga flickan kunnat sjĂ€lf förvĂ€rfva sig.