Idun: 1892

Stockholm. Oernandts Boktr.-Akticb. il* ■H| -________ Vcv N:r 39 (249) Fredagen den 23 september 1892. 5:te årg. Prenumerationspris pr år: Idun med Modetidning och kolorerade planscher_____ kr 8. — tdun m. Modet, utan kol. pl. » 6: 50 Idun ensam............................. » 4: — Byrå ; Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr, (Aftonbladets nya bus.) Redactor och utgifvare: FRITHÎ0F HELLBERG. Utgifningsti d: hvarje helgfri fredag Annonspris : 35 öre pr nonpareillerad. För »Platssökande» o. »Lediga platser» 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad Prenumer. sker i landsorten å. post- anstalt, i Stockholm hos redaktion Träffas å byrån kl. 12—1. Allm. Telef. 61 47. LÖ8nummerspris i 5 öre (vid kompletteringar) Fredrika Limnell. världsmänniskas blida tolerans. »Profeter här, profeter där och världens barn i midten, » sjunger Goethe; fru Limnell var icke utan sin lilla svag- het för profeter här, pro- feter där — prcypheien rechts, propheten links — men hon glömde icke bort världens barn i midten. Det var hennes kvinnliga hjärta, hennes varma hjärta, som så fort tog eld och så väl visste att bibehålla sin värme, som sken igenom i allt hvad hon sade och gjorde, och som gaf ett säreget behag åt hen- nes personlighet ; det var ett flickhjärta, som bru- sade upp helt plötsligt i sedlig indignation; då kastade ögonen blixtar, då fanns ej ett spår af ålderdomströtthet hos den- na redan brutna kropp, hon talade och -— hur hon talade! Det var så färdigt alltsamman, så man hade velat trycka det, det var tankar, som plötsligt föddes i stun- dens inspiration, präkti- ga, jag höll på att säga, manliga tankar. Den öfverlägsna kvinnan träd- de i ett nu fram ur sin gömma, och där låg en charme öfver personlig- heten — lifvets egen charme. Yi stå vid hen 'fjjjet ligger likasom på äj. allas läppar att ef- i ter fru Limnells från- fälle om den hädangångna säga något sådant som att hon hörde till de er- kända celebriterna inom Stockholms literära säll- skapskretsar. Men ome- delbart efter en sådan sats kommer en ny tanke, en tvekan och en fråga: var det icke egentligen hon, som jämte fru Hier- ta skapade en literär värld här i Stockholm, var hon icke den enda, som kunde kallas en stor- het däri, och är det icke les beaux restes af hennes skapelse vi ännu fortfa- rande hedra med namnet en literär värld? Det är kanske ej fullt riktigt, att den, som ned- skrifver minnesrunan öf- ver henne, tillhör en an- nan, en ny generation, som åtminstone i förhål- lande till henne kan an- ses som mycket yngre. Men kanske också just därför den, som skrifver detta, har en förutsätt- ning att teckna de sista årens fru Limnell, den vördnadsvärda och den alltid unga gamla, hon, som lefde i nutidens alla strömningar, kände med dem alla, stod emot en mängd, egde en kristens tro och hopp och en