Sida 133
â bmW4: / ING Stockholm. Gcrnandts Boktr.-Akticb. N:r 17 (227) Fredagen den 22 april 1892. 5:te Ă„rg. Prenumerationspris pr Ăąr: Idun med Modetidning och kolorerade planscher.......... kr. 8: â Idun m. Modet, utan kol. pl. » 6: 50 Idun ensam................................ » 4: â ByrĂ„ : Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr, (Aftonbladets nya hus.) Prenumer. sker i landsortm Ă„ post- anstalt, i Stockholm hos redaktion. Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. TrĂ€ffas Ă„ byrĂ„n kl. 12â1. Allm. Telef. 61 47. ĂŒ tgi fningsti d: hvarje helgfri fredag Lösnummerspris I 5 öre (vid kompletteringar). Azmonspris : 35 öre pr nonpareillerad. För »Platssökande» o. »Lediga platser» 25 öre för hvarje pĂ„börjadt tiotal stafv. UtlĂ€ndska annons. 70 öre pr nonp.-rad. F >r nittiotalets ele- ganta Stocfcholms- vĂ€rld, som i en ny stad flanerar fram med nya ögon och moderna kraf efter breda luftiga boulevarder och genom blomsterprunkande, an- sade parker, ha lĂ€nge de sĂ€ kallade »Landby- ska verken», som likt en vanprydande smuts- flĂ€ck dröjt sig kvar i hufvudstadens vackra fy- sionomi, varit en nagel i ögat. Om man Ă„tmin- stone kunde ge den ran- gen af en skönhetsflĂ€ck; men fattigkvarterets mö- gel har icke visat sig Ă€ga mouehens förmĂ„ga att genom kontrasten höja omgifningens behag; och nĂ€r en kvalmig sommar- vind pustar in dess o- sunda luft midt bland blomsterĂ€ngorna och bar- nens lekar kring LinnĂ©- statyn, kan man icke förtycka, att hvarje rĂ€tt- sinnig stockholmare med ovilja rynkar pĂ„ nĂ€san. För de fĂ„ gamla, som hafva barndomserinringar frĂ„n Ă„rhundradets bör- jan, breder sig dock öf- ver dessa nu sĂ„ ringak- tade kvarter ett helt an- nat poesiens skimmer. DĂ„ representerade Ă€nnu de »Landbyska verken» en utkant af staden, dĂ€r lifvet tog prĂ€gel af en o Marie Pauline Ahman. egendomlig sorts idyll, dĂ€ren patriarkaliskgrĂ€ns- befolkning lefde det ka- raktĂ€ristiska öfvergĂ„ngs- lif, som kĂ€nnetecknar en storstads ytterposter,hvil- ka kunna luta sitt huf- vud mot en daggig tuf- va i skuggan af gran- tĂ€ltet, medan de strĂ€cka ut fotterna pĂ„ stenlĂ€gg- ningen innanför tullbom- men. NĂ€r majsolen hĂ€r stack pĂ„ och den sista tappen af den hvita drifvan smĂ€lte och sorlande sögs upp af jorden, dĂ„ blef det ett stim af barn och lekar under de stora lin- darne, som vaggade sina unga blad öfver de smĂ„ gĂ„rdarnes röda plank, i brynet af granskogen och efter dikeskanterna till tobaksplantagen, dĂ€r plantornas ljusa vĂ„rgrön- ska randade den svarta mullen. Midt upp i den glada skaran utmĂ€rkte sig en klarögd sjuĂ„rs flicka genom sin oförvĂ€- genhet och pojkaktiga yrhet, den gifna anföra- rinnan för alla lekar och upptĂ„g. Det var den lilla Pauline Landby, vĂ€lkĂ€nde bryggar Chri- stian Landbys dotter. # :jc Ja, en riktig liten yr- hĂ€tta var hon! Far och iSH â : VnsP v r