Idun: 1892

Stockholm. Gernandts Boktr.-Aktieb. - •Vy vVINNAN o J'*! N:r 13 (223) Fredagen den 25 mars 1892. 5:te årg. Prenumerationspris pr år: Idun med Modetidning och kolorerade planscher.......... kr. 8: — Idun m. Modet, utan kol. pl. » 6: 50 Idun ensam..........................— » 4: — Byrå : Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr, (Aftonbladets nya hus.) Kedaktör och. utglfvare: FRITHIOF HELLBERG. Utgifningsti d: hvarje helgfri fredag. Annonspris : 35 öre pr nonpareillerad. För »Platssökande» o. »Lediga platser» 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv. Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad. Preuumer. sker i landsorten å post- anstalt, i Stockholm hos redaktion. Träffas å byrån kl. 12—1. Allm. Telef. 61 47. Lösnummerspris i 5 öre. (vid kompletteringar). J I amnet von Strassen- J I felt, af kvinnor bu- OJY ret, är ingalunda okändt i Sveriges andliga odlings häfder. Den vid nära 90 års ålder 1835 hädangängnageneralskan UlricaEleonora von Strus- senfelt (född Silfversköld) var af sin samtid känd så- som en begäfvad och myc- ket literärt anlagd dam, hvilken bl. a. samlade ett stort och dyrbart bi- bliotek, där förnämligast den utländska belletristi- ken var representerad** . Tvä hennes sondöttrar blefvo författarinnor till yrket: Constance —- hvil- ken under signaturen »Fröken B,***» utgaf en mängd romaner, nu glöm- da, och dikter samt var medarbeterska i Boyes »Magazin för konst, ny- heter och moder»; eljes skildrad såsom »en rik, men sönderbruten harmo- ni» —- och Ulrica Sofia, författarinnan till»Salems prästgård» samt flere an- dra goda och renhjärtade arbeten, den gamla, ännu af de literära kretsar i vår hufvudstad, hvilkas erinring går något litet bortom gårdagen, i vör- * Hennes boksamling och pärmstämpel finnas beskrifna i C. M. Carlanders »Anteck- ningar om Svenska bibliotek och ex-libris». Eleonora Charlotta Gullbrandsson född von Strussenfelt dadt och kärt minne lef- vande »Pilgrimen». En yngre syster till dessa båda senare var den kvinna, hvilkens bild här ses. Första gången jag hör- de — eller rättare sagdt: läste — något om fru Gullbrandsson är väl nu bortåt en 18 år se- dan. En ung författare, nu en af våra mera kände och aktade jour- nalister — hans namn är eljes John Neander — debuterade då i Nya Dagligt Allehanda med en rad lifligt hållna rese- bref från den västman- ländska bergslagen och i ett af dess bref lästes : Ofta hör man i dessa da- gar klagas däröfver, att den gamla patriarkaliska enkel- heten, den innerligt hjärtliga och osökta välviljan, den for- na oförfalskade husligheten och trefnaden, som utgjorde ett så utmärkande drag hos våra förfäder, och om hvil- ken vi så många gånger med förtjusning läst och hört be- rättas, numera nästan skulle utgöra en saga i vårt land, där endast ytlighet och flärd skulle vara rådande. Men äger denna klagan verkligen grund? För vår del hafva vi varit nog lyckliga att ganska- ofta erhålla bevis på motsatsen. Allt ifrån den stund vårt åk- don stannade utanför borg- mästarebostället i Sala, vår blifvande bostad under några veckor, och detfryntligavärd- folket hälsat oss välkomna