Idun: 1892

S9SÜ VINNAN IMi Wmm i ■; A . ' Stockholm. Gernandts Boktr.-Aktleb. N:r 26 (236) Fredagen den 24 juni 1892. 5:te årg. Prenumerationspris pr år: Idun med Modetidning och Byrå : Klara y. Kyrkogata 7, 2 tr, (.Aftonbladets nya hus.) Redaktör och utglfvare : FRITHIOF HELLBERG. U tgifningsti d: hvarje helgfri fredag Aauouspris : 35 öre pr nonpareillerad. För »Platssökande» o. »Lediga platser» 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad Idun m. Modet, utan kol. pl. » 6: 50 Idun ensam............................ ...... » 4: — Prenumer. sker i landsorten å postanstalt, i Stockholm hos redaktion. Träffas & byråa kl. 12-1. Allm. Telef. 61 47. Losnummerspris 1 5 öre (vid kompletteringar). Emilie Häcksel I. § et är icke alltid de stämmor, hvilkahäfva sig upp med stort buller, som nä vidast. Hvad ryktet gällt trumpetar ut i dag, är måhända glömdt i morgon. Under tiden har kanske i en stilla vrå ett hjärta diktat den konstlösa dikt, som gömmer mer än stundens lif inom sig, därför att det skulle beskäras den att gå ut och glädja de många. Från en sådan vrå i skuggan har den kvinna talat, hvilkens bild Idun i dag gifver sina läsarinnor vid en tidpunkt, då hon fyller sitt åttionde år. Säkerligen känna de flesta af våra romanläsande kretsar till signaturen Elis Emil, men få känna personen, som gömmes där bakom. Mången har trott, att under detta författarmärke dolde sig en man, ty den kraft och klara åskådning, som städse utmärkte allt hvad som flöt ur Elis Emils penna, tydde snarare pä en manlig än en kvinnlig uppfattning. Men den som närmare tänkt öfver och skärskådat dessa arbeten, har snart funnit, att den fina poetiska smak, de alltid andades, den mjuka, behagliga ton, de ägde, blott kunde komwrn. H ma från en kvinna—en fint bildad och fint kännande kvinna. Elis Emil eller Emilie Hacksell föddes i Helgarö församling af Strängnäs stift, där hennes fader var präst, den 22 juni 1812. Hennes barndom och ungdom förflöto under betryck af sjukdom och fattigdom i hemmet. Själf blef hon som helt späd genom en tjänares vårdslöshet skadad i ett ben, hvaraf hon ända till sitt trettonde år hade nästan ständiga plågor. Det fattiga hemmet kunde ej erbjuda den vård, som behöfdes, och Emilie Hack.sell blef därigenom ofärdig för hela sitt lif. Efter föräldrarnes död flyttade hon till Stockholm och försörjde sig där med linnesömnad, en förvärfskälla som på den tiden nästan var ett martyrskap. Också kom mången dag, som hon i sin torftiga vindskupa fick frysa och svälta, ty den lilla inkomsten ville ej räcka till. Yid denna period af sitt lif dröjer Elis Emil ofta med vemodigt minne. »Jagfann därunder,» säger hon, »att kvinnor ofta äro hårdast mot hvarandra.» Då hon hade fullbordat någon sömnad åt en man, hade han