Idun: 1892

■ jg| lllill Hü llli 1 Ml- Wi\w? MM IF8« Äli . Stockholm. Gernandts Boktr.-Akticb. N:r 10 (220) Fredagen den 4 mars 1892. 5:te årg. Prenumerationspris pr år: Idun med Modetidning och kolorerade planscher........... kr. 8: — Idun m. Modet, ntan kol. pl. » 6: 50 Idun ensam................................... » 4: — Byrå : Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr, (Aftonbladets nya hns.) Prennmer. sker i landsorten å postanstalt, i Stockholm hos redaktion. Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. Träffas å byrån kl. 12—1. Allm. Telef. 61 47. Utgifningstid: hvarje helgfri fredag. Lösnummerspris i 5 öre. (vid kompletteringar). Anmmspris : 35 öre pr nonpareillerad. För »Platssökande» o. »Lediga platser* 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv. Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad. Maria Fredrika Smolander. kallar en stor personlighet, ty vilja vi vara fullt sanna, sä är det blott ytterst sällan, som man träffar på en och annan sådan här i vår ofullkomliga värld. Men hon var en varmhjärtad och ädel kvinna, en vän, som aldrig uraktlät att sträcka en hjälpande hand, då en sådan behöfdes, och som genomvakat mången natt i ömma omsorger vid en lidande nästas sjukbädd. I stilla ödmjukhet och utan allt prål gjorde hon sin gärning. Den växte och frodades liksom örterna kring skogssjön, därför att den ej kunde annat. Den hade sin rot i fruktsamt vatten. Pä denna jordens goda var hon ej rik, men det lilla hon genom sitt samvetsgranna arbete förtjänade räckte till, ej endast för henne själf, utan hon kunde äfven dela med sig åt tvänne fosterdöttrar, af hvilka först den ena och sedan den andra fingo huld och skydd i hennes gammaldags, hemtrefliga bo, där de visserligen fingo dela hennes arbete, men också helt fingo erfara det välgörande inflytandet af ett fridfullt och hjärtevarmt hem. Därför stod hon ei heller ensam, nu då henffljn och annan af Iduns ■5T läsarinnor har förmodligen under sina vandringar i den svala, tysta skogen plötsligt träffat på en liten skogssjö, undangömd bland träd och stenar, om hvilkens tillvaro de förut knappt haft en aning. Den låg där så lugn och stilla, utan synligt tillflöde, och dock var den fylld af klart, genomskinligt vatten. Granarna däromkring speglade sig i den med välbehag, och de lätta skyarna, som drogo fram däröfver, gåfvo, med sina växlande former, ett sällsamt lif åt vattenspegeln. Och hvilken samling af frodiga växter däromkring, som hämtade näring och friskhet från det obemärkta lilla vattnet. Om man kan säga, att hvarje människa har sin motsvarighet inom naturen, så skulle jag vilja likna den kvinna, hvars drag här återgifvas, vid en sådan stilla skogssjö. Ej känd af många utom den krets, där hon verkade, utöfvade hon där ett välsignelserikt inflytande. Och den källa, som tillförde henne ett klart, aldrig sinande vatten, var utan tvifvel Guds egen lefvande hälsobrunn. Hon var ej hvad man