Idun: 1892

■ jg| lllill Hü llli 1 Ml- Wi\w? MM IF8« Äli . Stockholm. Gernandts Boktr.-Akticb. N:r 10 (220) Fredagen den 4 mars 1892. 5:te årg. Prenumerationspris pr år: Idun med Modetidning och kolorerade planscher........... kr. 8: — Idun m. Modet, ntan kol. pl. » 6: 50 Idun ensam................................... » 4: — Byrå : Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr, (Aftonbladets nya hns.) Prennmer. sker i landsorten å post- anstalt, i Stockholm hos redaktion. Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. Träffas å byrån kl. 12—1. Allm. Telef. 61 47. Utgifningstid: hvarje helgfri fredag. Lösnummerspris i 5 öre. (vid kompletteringar). Anmmspris : 35 öre pr nonpareillerad. För »Platssökande» o. »Lediga platser* 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv. Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad. Maria Fredrika Smolander. kallar en stor personlig- het, ty vilja vi vara fullt sanna, sä är det blott ytterst sällan, som man träffar på en och annan sådan här i vår ofullkom- liga värld. Men hon var en varmhjärtad och ädel kvinna, en vän, som al- drig uraktlät att sträcka en hjälpande hand, då en sådan behöfdes, och som genomvakat mången natt i ömma omsorger vid en lidande nästas sjukbädd. I stilla ödmjukhet och utan allt prål gjorde hon sin gärning. Den växte och frodades liksom ör- terna kring skogssjön, där- för att den ej kunde an- nat. Den hade sin rot i fruktsamt vatten. Pä denna jordens goda var hon ej rik, men det lilla hon genom sitt sam- vetsgranna arbete förtjä- nade räckte till, ej endast för henne själf, utan hon kunde äfven dela med sig åt tvänne fosterdött- rar, af hvilka först den ena och sedan den andra fingo huld och skydd i hennes gammaldags, hem- trefliga bo, där de visser- ligen fingo dela hennes arbete, men också helt fingo erfara det välgö- rande inflytandet af ett fridfullt och hjärtevarmt hem. Därför stod hon ei heller ensam, nu då hen- ffljn och annan af Iduns ■5T läsarinnor har för- modligen under sina van- dringar i den svala, tysta skogen plötsligt träffat på en liten skogssjö, undan- gömd bland träd och ste- nar, om hvilkens tillvaro de förut knappt haft en aning. Den låg där så lugn och stilla, utan syn- ligt tillflöde, och dock var den fylld af klart, genom- skinligt vatten. Granarna däromkring speglade sig i den med välbehag, och de lätta skyarna, som drogo fram däröfver, gåf- vo, med sina växlande former, ett sällsamt lif åt vattenspegeln. Och hvil- ken samling af frodiga växter däromkring, som hämtade näring och frisk- het från det obemärkta lilla vattnet. Om man kan säga, att hvarje människa har sin motsvarighet inom natu- ren, så skulle jag vilja likna den kvinna, hvars drag här återgifvas, vid en sådan stilla skogssjö. Ej känd af många utom den krets, där hon ver- kade, utöfvade hon där ett välsignelserikt infly- tande. Och den källa, som tillförde henne ett klart, aldrig sinande vat- ten, var utan tvifvel Guds egen lefvande hälsobrunn. Hon var ej hvad man