Idun: 1892

VINNAN oc i i . -- ■'-’ N:r 9 (219) Fredagen den 26 februari 1892. Stockholm. Gernandts Boktr.-Akticb. 5:te årg. Prenumerationspris pr år: Idun med Modetidning oeh kolorerade planscher........ kr. 8: Idun m. Modet, utan kol. pl. » 6: Idun ensam............................ » 4: Byrå : Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr, (Aftonbladets nya hus.) Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. 50 Prenumer. sker i landsorten å postanstalt, i Stockholm hos redaktion. Träffas å byrån kl. 12—1. Allm. Telef. 61 47. Ü tgifningsti d: hvarje helgfri fredag. Lösnummerspris i 5 öre. (vid kompletteringar). Annonspris : 35 öre pr nonpareillerad. För »Platssökande» o. »Lediga platser» 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv. Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad. A\"' $83 vKväViWo «mm m ili» « allt för snart skördad af döden, Kerstin Cardon, Emma Ekvall, Amanda Sidvall och Christine Sundberg, hvilka alla bekräftat, att kvinnans förmåga inom konsten ingalunda är ringare än flertalets bland män. Det högsta i konsten uppnås ej häller af många af det manliga släktet, och likväl äro konstidkarne bland detta ojämförligt talrikare. Af de nyss nämnda målarinnorna fästes stora förhoppningar vid Christine Sundberg, hvilken från sin födelsestad Kalmar, där hennes fader var bagare, vid omkring tjugu års ålder öfverflyttade till Stockholm och där först åtnjöt undervisning på Elise Brandts, i n:r 28 Nya Kungsholmsbrogatan belägna, »ritningsoch målningsinstitut för unga fruntimmer». Hon fick sedermera måla på Höckerts atelier och hade i honom och Boklund förträfflige lärare samt antogs 1864 till elev vid Konstakademien. Efter att ha genomgått akademiens skolor och gifvit prof på en mindre vanlig talang, lämnade Christine Sundberg fäderneslandet för att utbilda sig på de platser, där konsten innehade eller åtminstone ansågs inneha en högre ståndpunkt. Hon stannade någon tid i Düsseldorf, men for därpå till Paris, där hon fann en konstidkares rätta hemort. Där arbetade hon en tid på Tissiers atelier och beflitade sig om att utbilda sin icke obetydliga koloristiska förmåga och draga all möjlig nytta af hvad den franska konsten kunde lära henne. Isynnerhet målade hon flitigt hos Cola Rossi, från början en italiensk modell, hvilken, såsom flere yrkesbröder, hade upprättat en fri »akademi», där unga konstidkare samlas och arbeta under handledning af någon känd lärare. Christine Sundbergs talang utväcklades allt mera, men här hemma kände man ej mycket vinnan tige i församlingen — så lydde det apostoliska ordet oeh ännu åberopas det på åtskilliga områden af y mänsklig verksamhet, till och med inom konsten, dock icke den sceniska, ty där har man för länge sedan tröttnat vid att se manspersoner återgifva fruntimmersroller, men väl inom målning och bildhuggarkonst. Det finnes till exempel manliga konstnärer, som icke kunna lida, att en kvinna handterar penseln eller modellerstocken. Antalet af sådane ofördragsamme »skapelsens herrar» är dock i aftagande. De ha nödgats erkänna, att äfven det »svaga könet» kan verka i konstens rike. Man har till och med gifvit kvinnan rätt till undervisning i bildande konst. För några årtionden sedan var undervisningen vid vår konstakademi förbehållen endast åt manlige lärjungar, och det var endast Qvarnströms kraftiga ingripande, som mot slutet af 1840-talet utverkade, att Amalia Lindegren och några yngre konstidkande fruntimmer fingo tillträde till akademiens undervisning, dock icke såsom en lagstadgad rättighet för alltid, utan af gunst och nåd för någon kortare tid. Först under förra hälften af 1860-talet förklarades fruntimmer fullt värdiga att upptagas bland akademiens ordinarie elever: Bland dem, som då utgjorde den första uppsättningen af akademiens kvinnliga lärjungar, voro de sedermera så bekanta konstnärinnorna Anna Nordlander, en betydande talang, ty värr Christine Sundberg. Amanda Sidvall.