Idun: 1892

- ■ . -............... ■--: ■ yiNNAN ■ : âmg?M Stockholm. Qernandts Boktr.-Jktteb. N:r 43 (253) Fredagen den 21 oktober 1892. 5:te årg. Prenumerationspris pr är: Idun med Modetidning och Byrå : Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr, (Aftonbladets nya has.) Kedaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. Träffas å byrån kl. 12—1. Allm. Telef. 61 47. Utgifningsti d: hvarje helgfri fredag Aniionspris : 35 öre pr nonpareillerad. För »Platssökande» o. »Lediga platser» 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv. Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad Idun m. Modet, utan kol. pl. » 6: 50 Idun ensam-------------------- > 4: — Prenumer. sker i landsorten å post- anstalt, i Stockholm hos redaktion. LÖ8nummerspris I 5 öre (vid kompletteringar) Alfhild Agreil. B ru Agreil har er- kändt sig vara för- fattarinna till en bok, som under denna sommar lästs med girighet, sommarens mest lästa bok. Boken beter I Stockholm, är utkom- men i sin andra upplaga ocb väntar pä den tredje. Det är den svenska fru Bucbholz, som talar i bo- ken, det är Lovisa Pet- terkvists memoarer un- der en stockholmsvistelse, som beskrifvas ; en re- sebeskrifning af komisk art är det, som I Stock- holm lämnar. Det be- rättas, huru fru Petter- kvist, som behöfde »bilda sin själ», far ned från Norrland till Stockholm med sin man, och där gjorde fru Lovisa bekant- skap med hufvudstadslif- vet och med alla dess förförelser, men icke en tum vek hon från sin uppfattning — icke en tum. Låt vara att det är en småstadsuppfattning. Pru Lovisa är i alla fall en personlighet, hon har sina tycken och sina »präng- siper», den adliga själen. Skratta kan man åt hen- ne, men hedra henne må- ste man på samma gång. Hon har sin lilla fåfänga, och ännu vet hon, att hon kan sätta ett manligt m lilBiilH mlh liifl ml: .mm äüM 1W hjärta i brand, och så mycket gumma som Vig- netten vill låta påskina att hon är, vill hon då icke vara -— bestämdt tycker hon sig vara i si- na bästa år ännu. Skratta måste man åt hennes naiva misstag. Tror hon icke rent af, att kyparne äro fina herrar, därför att de äro klädda i frack ! Och likasom hon tar de- ras frackar på allvar, så ser hon också varietén med husmoderns och hust- runs nyktra blickar och blir sedligt harmsen där- öfver; hon ser taflorna på konstutställningen från innehållets synpunkt, och när hon finner en, som framställer en strumpstic- kerska, utbrister hon, att ingen människa stickar strumpor på det viset, och målaren är en klå- pare, förklarar hon djärft. Hon lägger det sunda förståndets kritik på det hela. I början niger hon väl för alla, men snart repar hon mod. Hon har också goda läromästare ; hennes förträffliga vän- ner Willy, en något vrä- kig stockholmslitteratör, ända till brädden fylld med slangord och världs- förakt, och den allvarlige Krycke, något för myc- ket storartadt melankolisk och dystert grubblande.