Sida 141

Stockholm. Gcrnandts Boktr.-Aktleb. -i WÉm HH jÜTSgft VINNAN llP^f IHBI --‱ - K gggggÄ N:r 18 (228) Fredagen den 29 april 1892. 5:te Ă„rg. Prenumerationspris pr Ă„r: Idun med Modetidning och kolorerade planscher......... kr. 8: — ByrĂ„ : Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr, (Aftonbladets nya hus.) Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. U tgifningstid: hvarje helgfri fredag Annonspris : 35 öre pr nonpareillerad. För »Platssökande» o. »Lediga platser* 25 öre för hvarje pĂ„börjadt tiotal stafv. UtlĂ€ndska annons. 70 öre pr nonp.-rad. Idun m. Modet, utan kol. pl. » 6: 50 Idun ensam................................... » 4: — Prenumer. sker i landsorten Ă„ post- anstalt, i Stockholm hos redaktion. TrĂ€ffas Ă„ byrĂ„n kl. 12—1. Allm. Telef. 61 47. Lösnummerspris 15 öre (vid kompletteringar). an har sagt att, operettens dar ' Ă€ro rĂ€knade, att af den glada, sjĂ€lfsvĂ€ldiga, litet för sjĂ€lfsvĂ€ldiga unga damen blifvit en utlefvad gam- mal kokett, som numera förgĂ€fves lĂ€gger ut sina krokar och gör sina troll- konster. Född af Ă€kta parisisk lefnadslust och esprit, med later bĂ„de frĂ„n quartier Latin och fau- bourg S:t Germain, men gnistrande kvick och strĂ„- lande vacker — sĂ„dan gick hon i unga dar frĂ„n boulevarden ut att er- öfra vĂ€rlden. Och vĂ€rl- den lĂ€t sig eröfras. Hvem kunde hĂ„lla sig allvar- sam, och den som skrat- tar — det vet man — Ă€r till hĂ€lften besegrad. Det var under mĂ„nga Ă„r ett berusande, jublande lif den förde Europa rundt, pĂ„ alla scener Ă€gnade Ă„t den glada gudin- nan. Men en vacker af- ton upptĂ€ckte publiken — den alltid oberĂ€kne- liga publiken — att ope- retten blifvit trĂ„kig, fadd och ful, och sĂ„ gĂ€spade man och vĂ€nde sig Ă„t annat hĂ„ll för att lĂ„ta förströ sig. Men hvart? Jo, till varietĂ©n ! Men det var för moralen och den goda smaken det samma som att komma Anna Pettersson-Norrie. tt»: G V. W: ur askan i elden, och hade man en gĂ„ng haft skĂ€l att korsa sig och ropa pĂ„ skandal, nĂ€r det gĂ€llde Offenbachs frivola, men lekande kvicka ku- pletter, sĂ„ hade man dess större nu, dĂ„ det gĂ€llde simpla och dumma slagdĂ€ngor. Men — ope- retten Ă€r död, lefve va- rietĂ©n! —- det Ă€r dagens lösen. LikvĂ€l hĂ„ller jag tio mot ett, att den smak- riktningen, som Ă€r en skam för vĂ„rt »öfver- förfinade» sekel, knap- past hĂ„ller detta ut. Det sekel, som gryr, skall fö- da den sceniska konsten pĂ„ nytt, fullblodig, frisk och ung till vĂ€rlden .. . * * * Men nĂ„gon gĂ„ng gĂ„r den öfvergifna operetten oemotstĂ„ndligt betagande igen, liksom för att visa, att det icke var för intet sextiotalets publik gaf sig pĂ„ nĂ„d och onĂ„d, nĂ€r »La belle HĂ©lĂšne» första gĂ„ngen log sitt retande löje med skĂ€l- men i ögonvrĂ„n och Grek- lands kungar under ar- men. Den som nu Ă„stad- kommit underverket att för ett ögonblick pĂ„ Vasateatern sĂ€tta lif i den gamla glada operet-

Skannad sida 141