Idun: 1892

ING üül yiNNAN I»; ---•' ••• um: 4m BM N:r 37 (247) Fredagen den 9 september 1892. Stockholm. Gsrnandts Bokir.-Aktieb. 5:te årg. Prenumerationspris pr år: Idun med Modetidning och kolorerade planscher_________ kr. 8: — JByrå : Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr, (Aftonbladets nya hus.) Kedakiör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. U tgifningsti d: hvarje helgfri fredag Annonsprls : 38 öre pr nonpareillerad. Pör .Platssökande» o. »Lediga platser. 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv. Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad. Idun m. Modet, utan kol. pl. » 6: 50 Idun ensam...................................................... » 4: — Prenumer. sker 1 landsorten å post- anstalt, i Stockholm hos redaktion. Träffaa å byrån kl. 12—1. Allm. Telef. 61 47. Lösnummerspris 1 5 öra (vid kompletteringar). Sigrid Elmbiad. (Toi vo.) ^ et är nu mer än tio 3[|. âr sedan jag for för- i sta gängen såg sig- naturen Toivo under ett par små skisser i en af våra huvudstadstidnin- gar. Toivo är ett finskt ord och betyder: förhoppning, och den, som valt denna signatur — hvilken dess- utom snart blef ofta syn- lig i tidskrifter och ka- lendrar samt allt mer och mer blef allmänhe- tens gunstling för sina vekt fina, känsliga samt om både originalitet och äkta skaldeflykt vittnande sånger och visor — hör- de jag, var en ung son- dotter till gamle pastor primarius Abraham Za- charias Petterson ; att hon var, visserligen född i Stockholm, men halft finska, ej endast emedan hennes moder var en Suo- midotter, utan ock för det hon tillbragt sin barn- dom och första ungdom i Suomilandet; vidare att hon var protegerad »f Lea, som om henne ytt- rat, att hon både var en förhoppningsfull förmåga och »en riktigt snäll och rar tös»; i ett kåseri-re- ferat i N. D. Allehanda öfver en publicistklubb- fest kallade »Kapten Gul- liver» henne för: Sig- rid den fagra, och Gul- iså liver visste, hvad han bå- de sade och skref. Själf hade jag dock icke kommit att med mi- na lekamliga ögon se för- fattarinnan i fråga. Men en dag fick jag tillbud af min vän Albert An- derson-Edeuberg att ingå som daglig hjälpreda i hans tidskrift, Svenska Familj-Journalen, som då förvandlats från månads- skrift till veckoblad och behöfde förstärkt redak- tion. »Men jag har själf så mycket att ställa med ekonomien och så’nt där,» sade Albert, »att du får rätta dig egentligen efter redaktionssekreteraren ; där står redaktionssekre- teraren — Toivo». Jag såg en lång, vacker flicka, med pojkaktigt hår, men flickaktigt leen- de, och med bruna ögon, hvilka hade ett uttryck, som man aldrig ser an- nat än hos riktigt tro- fasta kvinnor och hos . . . pudlar — må ingen stöta sig på parallelen; Chateaubriand, den store skalden och statsmannen, har ju sagt, att dess mer man studerar människor- na, dess mer lär man sig högakta pudlarne. Jag blef mycket be- låten med min nya re- daktionssekreterare, och jag kunde, skam till sä-