Idun: 1893

1893 ! DU N 127 dant behöfdes; men med gåfvan gaf hon ock hvad bättre var —. hon gaf barmhertighet. Med bjärte- varmt intresse följde hon sina skyddslingar, och särskildt skall hennes namn i välsignadt minne be- varas af det hem hon å sin egendom Skura upp rättat för unga flickor. * Till den stora hvilan efter långvarigt lidan- de gick den 12 dennes f. d. lärarinnan Lovisa Fre- drika Dille i den höga åldern af 76 år. Den nu aflidna torde åtminstone för äldre stockholmare lefva i kär hågkomst från den tid hon på 1850- och 1860-talet verkade såsom lärarinna i danskonsten. Så väl inom hufvudstaden som ock i landsorten har hon äfven i egenskap af skollärarinna meddelat tu- sentals personer, äldre och yngre, undervisning. , * Utmärkelse dt svenska. Worlds Women’s Christian Temperance Union har genom sin öfver- president miss Frances Willard och sin engelska president lady Henry Somerset kallat fru Ebba Barn- say å Wilhelmsro att vara föreningens president i Sverige. * Kvinnlig dekoration. »Literis et artibus» har konungen tilldelat den utmärkta sångerskan fru Wendela Andersson-Sörensen. * Skådespelerska på predikstolen. Fru Fre- derikke Nielsen håller för närvarande härstädes en serie föredrag i Sd Paulskyrkan å Söder. Ett par år efter det Ole Bull fått till stånd den s. k. Ber- gens nationalscen, gick fru Nielsen såsom ung in vid teatern, där hon under ledning af Ibsen och Björn- son studerade skåddspelarkonsten. Under 25 år till- hörde hon nämnda scen, där hon intog en bland de främsta platserna. Vid ett tillfälle uppträdde hon i ett gästspel å Dramatiska teatern här i Stockholm. Men för omkring 14 år sedan äfvergaf hon teatern och började resa omkring och hålla föredrag. Så- lunda har hon genomrest Norge, Sverige och Dan- mark och under de senaste fem åren Amerika, där hon hållit föredrag bland svenskar och norrmän. Edvard Berghs moder. Den 17 afled här- städes vid 84 års ålder änkefru Emma Bergh, född Forsström, moder till vår utmärkte landskapsmåla- re, den år 1880 aflidne professor Edvard Bergh. Hon föddes den 6 februari 1809 på S:t Barthé- lemy, där hennes fader, magister Johan Eric Fors- ström, då var pastor i den svenska kolonoien. Ar 1825 gifte hon sig på Ludvika bruk med kommis- sionären i Stockholms järnvåg Severin Bergh samt flyttade med sin man till hufvudstaden. Hon var då endast sexton år. Kedan året därpå föddes hen- nes förste son, sedermera grosshandlaren Severin Bergh, samt två år därefter den sedan namnkunnige konstnären Edvard Bergh. Efter ett tjuguettårigt lyckligt äktenskap vardt fru Bergh änka 1846. # Ett lärarinnemöte kommer att hållas i Göte- borg den 12 instundande augusti, dagen efter all- männa folkskolläraremötets afslutande. Den vid lä- rarinnemötet i Jönköping förliden sommar för mö- tets anordnande utsedda bestyrelsen sammanträdde under påskveckan i Göteborg och utsåg därvid till bestyrelsens ordförande folkskollärarinnan Adèle Wet- terling från Jönköping och till sekreterare folkskol- lärarinnan Anna Larsson i Göteborg. Vid lärarinnemötet är meningen att bilda en all- män svensk lärarinneförening. • En seger för de svenska telegrafistskorna. En täflan mellan telegrafister egde den 25 mars rum i Newyork i Hardman Hall, bvilken var fylld till yttersta plats. Täflingarna anställdes på platformen, och genom särskilda s. k. sounders, placerade på vissa mellanrum i salen, kunde hvar och en öfver- tyga sig om afsändaiens snabbhet. I första täflan, emellan damer, är det oss ett nöje att kunna med- dela, att vår landsmaninna miss S. E. Sandberg tog första priset för afsändning. Hon expedierade nem- iigen 555 ord på 11 minuter och 14 sekunder, så- ledes i medeltal 44 och ett halft ord i minuten. Vid mottagningen erhöll miss C. L. White första priset och miss Sandberg andra. * Kvinnofrågan i Frankrike. År 1870 var det, om man undantager lärarinnorna, endast 5—■ 6,000 kvinnor i Frankrike, som innehade platser i statens och det allmännas tjänst ; nu öfverstiger de- ras antal 40,000. För närvarande förestå 5,353 kvinnor mindre post- och telegrafstationer, 1,060 kvinnliga telegrafister äro anställda i 21 städer. I 69 städer äro 745 kvinnor anstälda vid telefon. Post- verket i Paris sysselsätter 845 kvinner, sparbanken 425. Båda dessa verk ämna betydligt öka sin kvinn- liga personal och använda kvinnor på nästan alla platser. Posten använder sammanlagdt 8,128 kvin- nor; vid järnvägarna äro ieke mindre än 24,080 an- ställda. För öfrigt äro många kvinnor sysselsatta i Frankrikes bank, Comptoir d’Escompte, Crédit Lyon- nais etc. * nFosterlandstäflan» i Amerika. Iduns pristäflan har nu vunnit efterföljd i Amerika. Tid- skriften Sanning och Frid tillbännagifver nämligen — med Iduns ordalag och villkor — att den an- ordnar en pristäflan, i hvilken hvarje svensk man och kvinna kan deltaga med sammansättning af ord efter »Fosterland». Täflingspriset utgöres af en gratisresa till Sverige. Teater och musik. K. Operan uppförde i söndags »Mignon» med tvänne kvinnliga gäster, som båda bidrogo att för- läna föreställningen intresse. Vi behöfva blott nämna deras namn -— fruarna Dina Edling och Jungstedt- Linden. Den förras återuppträdande i en af hennes yppersta glansroller väckte en storm af bifall, som växte' i den mån publiken fick klart för sig, att de senaste årens relativa hvila från sceniskt uppträ- dande ej på minsta vis betagit den framstående konstnärinnans spel eller sång något det minsta af deras intagande färg och fulländning — snarare tvärtom. Fru Lindens humoristiska och friska Fredrik var naturligtvis ock en med stort nöje åter- sedd prestation. K. Dramatiska teatern hade åter förliden fredag fyllt sin salong genom lockelsen af ett mer än vanligt värde- fullt program. Detta inleddes af Turgenjevs kvicka och karaktäristiska lustspel »Arfskiftet», med till det väsendtliga samma rolluppsättning som när det för ett eller annat år sedan senast gafs härstädes. De drastiska typerna väckte stor munterhet, särdeles de oresonligt tvistande syskonen, företrädda af fröken Åhlander och hr Personne, mellan hvilka den olyck- lige adelsraarskalken — hr Backström —- utan fram- gång bjuder till att åstadkomma en uppgörelse. Hr Hamrin var också dråplig som den hetlefrade gamle militären. Härpå följde aftonens stora, clou, Molières »Den girige», i hvilken man efter tvänne decennier fick återse Knut Almlöfs klassiskt utmejslade Harpagon, en af den ryktbare skådespelarens allra yppersta skapelser. Den tragiskt gripande patos, som den store komiketn vet att breda öfver Harpagons väl i allmänhet som komisk uppfattade figur, ger en un- derbart verkande relief åt densamma och kan endast betraktas som ett det fullödigaste prof på räckvidden och originaliteten af hr Almlöfs konst. Dånande bifall, hvilket konungen, som närvar, själf ledde, hyllade den utsökta framställningen. De öfriga rollinnehafvarne trädde så helt i skug- gan bredvid denne Harpagon, att vi icke finna något annat att säga om desamma, än att de så temligen inpassade sig i ramen. — Ä samma scen gaf den begåfvade skådespeler- skan fru Anna Sternvall i söndags en mâtiné efter ett värdefullt program. I dettas första nummer, Decourcelles och Thibousts lilla komedi »Jag äter middag hos min mor» hade publiken ett synnerligen godt tillfälle att ånyo en gång ge sin erkänsla åt matinégifverskans eleganta och intelligenta spel. I Sophie Arnaulds roll fingo både den firade sån- gerskans säkra världsvana och den efter oskrymtad ömhet törstande kvinnans veka känslighet vackra uttryck. En konsertafdelning följde så med sång af fruarna Gründer och Rundberg samt hr Vallenius. Den sistnämndes finska kosackvisa slog lifligt an, och fru Rundbergs täcka tolkning af de danska visorna, hvilken på sina ställen höjde sig till verklig geniali- tet, tog alla med storm. Och på allt detta -4fmfö/-Demoiseau i »De båda döfvé» — det vill, som alla veta, säga högtider af skratt. Man troppade också af från den matinén med mer än vanligt briljant aptit till sin söndags- middag. — Konserternas flöde under den gångna veckan har varit riktigt vårflodsymnigt, som det plägar i hufvudstaden vid denna årstiden. Hr Sven Scho- lander hade naturligtvis ett proppfullt hus, när han för andra gången bjöd oss sina täcka franska och italienska visor och sina öfverdådiga Bellmanssånger med icke mindre utmärkt guitarrackompagnement. Hr Johannes Elmblad tog en annan kväll den fin- smakande publiken till sig på en liten högtidsstund, som gästerna sent glömma. En kraft och en glöd af så äkta halt som i hans romansång ha vi sällan tidigare bevittnat. En annan bassångare af verklig rang äga vi i hr Ragnar Grevillius, som en afton senare å samma lokal — Vetenskapsakademiens hör- sal — äfven skördade välförtjänt bifall för sitt före- drag af tyska romankompositörer, enkannerligen Lachner och Marschner. Han biträddes af fru Lin- den och fröken Fröding samt hr Hugo Alfven. Och detta var dock blott en del, af hvad den gångna veckan dukade på sitt musikaliska bord. JÈL En lärarinnas roman. En svensk kulturbild, tecknad på verklighetens grund för Idun af Algot Sandberg. (Forts.) enna historia verkade obehagligt på Kerstin i många dagar och kom henne delvis att glömma, att hon icke på länge fått bref från Axel. Ändtligen en eftermiddag kom brefbäraren. Hon läste på kuvertet den välkända stilen och slet brådskande upp konvolutet. Hon läste. »Min egen Kerstinl Blygselns rodnad färgar mina kinder, då jag skrifver dessa rader. Icke ett ord har jag ju svarat på dina många, så kära bref. Men jag har känt mig så brottslig gent emot dig. Hur lofvade jag dig icke, mitt älskade barn, att jag genast skulle sända de penningar, som du så kär- leksfullt försträckte mig sista gången vi råkades. Rent ut sagdt, har jag knappast kunnat uppehålla mig. Det har varit ondt om lektioner, hittills min nästan enda inkomstkälla. Men jag förlorar ej hoppet! Jag har ju hu fått någon att arbeta för, och den tanken gör mig lycklig midt i alla tråkig- heter. Tyvärr komma vi för den närmaste framtiden att blifva än längre åtskilda. Jag har nämligen från första april fått predikokondition hos prästen Thorell i Åkelösa, långt ner i Kronobergs län. Det är en anställning pä ett år minst. Visserligen kommer den något att inverka på min examen, men jag får en praktisk erfarenhet, som senare skall kbmma mig väl till pass. Hur mår min älskling? Har del sträfsamt kan jag tro ; men vi ha ju, både du och jag, ett gemensamt mål alt sträfva till, och det skall göra oss mödan lätt. Seså, nu är klockan sex, och min enda discipel väntar mig. Jag hinner därför ej mer i afton. Tusen, tusen kyssar från din stackars Axel. P. S. Jag sänder här pantsedeln på klockan, så att du må kunna sätta om den, tills jag sän- der dig penningar. En kyss till. D. S.» Ack, hvad brydde sig Kerstin väl om klockan, då hon läste dessa i brådska nedskrifna rader, som ju ytterligare visade henne, hur afbållen hon var af honom. Men att de nu så länge skulle bli skilda åt helt och hållet! Dock, icke knota. Det var ju godt för framtiden. Och ett och ett halft år var ju ändå ingen evighet. Kerstin var en stor vän af »Svensk Läraretid- ning», som hon höll för egen del, trots det att kamraterna sade henne, att kyrkoherden Olofsson icke tyckte synnerligen därom. Han ansåg den vara för frispråkig, och när det så kunde bära sig till, lade han alltid ett godt ord för »Folkskolans vän». Den redigerades i en så kristlig anda, sade han. Men Kerstin höll på sin tidning och försva- rade den städse. Hvarje lärare och lärarinna borde hålla den, menade hon. Alltid fanns det något att läsa däri. Den var ärlig och sade ifrån, om det också var litet bäskt att ibland höra san- ningen. Så en dag, fram på vårsidan, när hon slagit sig i ro för att läsa sina kära tidning, föllo hen- nes ögon på en annons, som riktigt kom henne att spritta till. Där stod: »Lediga folkskolelårarinnebefattningen i Akelösa församling, Kronobergs län, sökes inom sextio da- gar från den 15 april hos Georg Thorell. Skolrådets ordförande.» Carl Johansons Möblerings-Affär, Stor utställning och försäljning af alla slags moderna Möbler, Sängar och Sängkläder, Möbeltyger, Mattor, där- ibland Smyrna-Mattor samt Gardiner m. m. Fullständig eller delvis möblering och dekorering af våningar verkställas stilriktigt