Sida 29
ĂŒĂŒ ING yiNNAN o< pĂŒs Stockholm. Qemandts Bok.tr. Aktu.b - - N:r 4 (267) Fredagen den 27 januari 1893. 6:te Ă„rg. Prenumerationspris pr Ă„r ByrĂ„ : Redaktör och utgifvare: 11 tgifningsti d: Annonspris : Idan mea Modetidning och kolorerade planscher_____ kr fdun m. Modet, utan kol. pl. » 9 â Klara v. Kyrkogata 7. 2 tr, (Aftonbladets nya tins.) FRITHIOF HELLBERG. hvarje helgfri fredag 35 öre pr nonpareillerad. För »Platssökande» o. »Lediga platser» 25 öre för hvarje pĂ„börjadt tiotal stafv 7 50 Prenumeration sker Ă€ alla post- TrĂ€ffas Ă€ byrĂ„n kl. 12â1. Lösnummsrspris 1 5 öra Idun ensam__________________ » 5. -r- anstalter i riket. Allm. Telef. 61 47. (vid kompletteringar). Utlkndska annons. 70 öre pr nonp.-rad Emilie Billmark. 'fjjjet Ă€r ofta pĂ„ frĂ€m- mande mark, som b. landsmanskapets band fastast samman- knytas. Gemensamhet i sprĂ„k, minnen och mĂ„nga andra förhĂ„llanden hĂ„lla dĂ€r tillsammans perso- ner, hvilka i hemlandet kanske aldrig skulle plĂ€- gat nĂ„got umgĂ€nge, och för mĂ„ngen fĂ„r foster- landet betydelse, först nĂ€r man ej lĂ€ngre vistas dĂ€r. Den som lĂ€nge bott bland frĂ€mlingar vet hvad det vill sĂ€ga att lĂ„ngt frĂ„n det gamla hemmet trĂ€ffa tillsammans med dem, som ocksĂ„ tillhört detta och kĂ€nna deltagande för allt som rör det. Men det Ă€r en plats pĂ„ jorden, dĂ€r det otvif- velaktigt Ă€r svĂ„rare Ă€n pĂ„ alla andra stĂ€llen att göra ett för den platsen frĂ€mmandelandsmanskap gĂ€llande. Det Ă€r Paris. Vanligtvis kĂ€nner man sig sĂ„ upptagen af hvad som dĂ€r försiggĂ„r, har sĂ„ mycket att se, lĂ€ra och iakttaga dagligen och stundligen, att minnet af det gamla hemmet trĂ€u- ges i bakgrunden, och smĂ„ningon förvandlas man, icke kanske till fransman, ty det blir Ă„t- minstone en nordbo aldrig helt och hĂ„llet, sĂ„ myc- ket man Ă€n pratar om, .«'Ăt WsSm mm B â i ni 1*1 mm, att svenskarne Ă€ro nor- dens fransmĂ€n, men vĂ€l till vĂ€rldsmedborgerlig parisare. Den rĂ€tta vĂ€rlds- staden Ă€r Paris, den enda kan man sĂ€ga, ty hvar- ken London, Berlin eller Wien Ă€ro det i samma mening som den stora franska staden, och pĂ„ andra sidan vĂ€rldshafvet lĂ€r vĂ€l icke nĂ„gon plats kunna tĂ€fla med denna. Just af den orsaken Ă€r Paris icke Ă€gnad att hĂ„lla tillsammans de svenskar, som dĂ€r uppe- hĂ„lla sig. Man talar visserligen om den »sven- ska kolonien» dĂ€r, men det Ă€r ett mycket obe- stĂ€mdt begrepp, var det Ă„tminstone Ă€nnu för icke synnerligt lĂ„ng tid sedan, och de skandinaviska för- eningar, som bildats i Pa- ris, ha varit lika mĂ„nga som kortlifvade. Litet hvar af de nordbor, som bott nĂ„gon lĂ€ngre tid i Paris, har varit med om att grunda en skandina- visk förening, men ocksĂ„ sett den föreningen tyna bort och aflida. PTnder sĂ„dana förhĂ„l- landen Ă€r det sĂ„ mycket anmĂ€rkningsvĂ€rdare, om en person kunnat under Ă„rtionden utgöra nĂ€stan medelpunkten för ett vis- serligen icke vidstrĂ€ckt, men ganska fast svenskt
