Idun: 1893

-"V ' ' • . “m ING ÜÉÜ w yiNNAN och \ Èraiik Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolaq N:r 13 (276) Fredagen den 31 mars 1893. 6:te årg. Prenumerationspris pr år: Idun med Modetidning och kolorerade planscher ....... kr. 9: — Idun m. Modet, utan kol. pl. » 7: 50 Idun ensam ........................ » 5- — Byrå : Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr. (Aftonbladets hus.) Prenumeration sker å alla post- anstalter i riket.- Redaktör ock utgifvare : ! FRITHIOF HELLBERG. Träffas å byrån kl. 12—1. j Allm. Telef. 61 47. Utgifningstid: hvarje helgfri fredag. Lösnummerspris i 5 öre (lösn:r endast för kompletteringar) Aiinonspris : 35 öre pr nonpareillerad. För »Platssökande» o. »Lediga platser» 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv. Utländska annons. 70 öre pr nonp -rad. S ilja fosterländska svenska kvinnor i dag med Idun for en kort stund dröja vid de danska systrarnas vemodiga vårminnen? Den, som skrifver dessa rader, medan hennes hjär- ta klappar allt mera högt, är själf en »sönderjydsk pige», som i Sverige fun- nit ett nytt hem. Hvem känner väl ej taflan med de sönderjyd- ske piger, af hvilken Idun här bredvid bringar en reproduktion! En flyktig beskådare har beundrat dessa två vackra kvin- nor i deras enkla, kläd- samma nationaldräkt. Men den som något längre fästat blicken på de ädla, vemodsfulla dragen, har mer än beundrat de egen- domligt tilltalande kvin- nogestalterna — har känt sig dragen till dessa ut- prägladt vemodiga an- leten. Liksom Polens döttrar hafva de för- lorat sitt förr så friska leende. Syftar då denna tafla på »en saga blott»? Hvar finnas dessa ung- mor, och hvad vilja de? Deras historia är kort, men med inledningen till densamma kunde man fylla många af Iduns spalter. Då olycksåret 1804 Helga och Valborg Tofte De sönderjydske piger.» bröt den danske sönder- jydens lifsmod, då Val- demar den stores mur, Dannevirke, utrymdes och Dybböl föll, då bör- jade för tyskarne en ny kamp, kampen mot det danska sinnelaget, som nu har pågått i tre de- cennier. Och ännu hafva de ej hunnit en tums- bredd längre fram på vägen till folkets hjärta. Finge endast folket fri- het till att »tone Flag», från Kongeån till Flens- borg-fjord, från Vesterhaf till Östersjö skulle himla- buren Dannebrog svaja. Det hjälper ej att säga den rättframme bonden eller enkle borgaren, att dansken måste vika för den fiende, som hvarken österrikare eller frans- män kunnat motstå. Han tror det ej, han skakar blott på hufvudet: »Det gick ej rättvist till.» Den som varit, med om dessa olycksdagar, den som den 18 april såg dessa modiga och plikttrogna »danske dren- ge» i långa, tunna linier kasta sig emot de tyska massor, som från Dyb- böls backar vältade ned för att inom ett par tim- mar tillintetgöra dem, han glömmer det visser- ligen aldrig. Dessa tim- mar väckte det sega mod