Idun: 1893

■i W/M ' wmÉä yiNNAN och §§|j| «1 ifersa ■ ’x (Ulfe ——---------------------------------------------- ----------------- --------------------------- - ... - . Stockholm. Gemandts Boktr.-Aktleb. N:r 3 (266) Fredagen den 20 januari 1893. 6:te årg. Prenumerationspris pr är: Idun med Modetidning och kolorerade planscher_______ kr 9 - Idun m. Modet, utan kol. pl. > 7: 50 Idun ensam.......................................... > 5. — Byrå : Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr, (Aftonbladets nya hus.) Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. Träffas å byrån kl. 12-1. Allm. Telef. 61 47. U tgifnlngsti d: hvarje helgfri fredag Annonspris : 35 öre pr nonpareillerad. För »Platssökande» o. »Lediga platser» 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv. Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad Prenumeration sker ä alla postanstalter i riket. Lösnummerspris 1 5 öra (vid kompletteringar) . ■■ t*r'»- v'-.. • .*, v I .aii 0 ljufva lott Alt lefva blott För hvad man skönast skådat; Att offer bli, Men vissna i Det ljus man förebådat! Runeberg. » ^Xag säg en undercj skön äDgel vandra \1J af och an hår pä jorden,» förtäljer- en österländsk sagoberättare. »Han vidrörde de gamla — dä blefvo de unga. Han trädde in till de fattiga — då blefvo de rika. Han talade till de sorgtyngde -—- dä strålade deras anleten af glädje. — »Hvem är väl denne härlige vandringsman?» sporde jag, och svaret löd: hans namn är döden.-« Ja, döden —■ förlossaren, salighetsbringaren åt enhvar af desse utvalde, som, änskönt de från ofvan fått en hög maktfullkomlighet sig förlänad, dock ödmjukt hörsammat Kristi betydelsefulla maningsord till lärjungarne: »Glädjens icke däröfver, att andarne äro eder underdånige, utan glädjens, att edra namn äro ekrifna i himmelen.» (Luc. 10,20). När helst en sådan ljusets härold, en vägrödjare för det godas, det heligas kommande gudsrike nedlägger vandringsstafven, Huldine Beamish, född mosander. (”Edelweiss.”) då — det är ju vårt fasta kristua hopp — går den anförda sagans innebörd i en öfversvinneligt ljuflig uppfyllelse. Därför är hon nu för visso i öfve jordisk mening ung, rik, glädjestrålande, hon, sierskan, som förliden julafton härstädes utandades sin sista suck, omgifven af de sina, och hvilkens bild med det älskliga tycket, med »gudagnistan» i blicken, i dag genom denna tidning för föista gången framställes i det offentliga. Hvem bon var och hvartåt hennes lifsgärning syftade, därom skola några antydningar här lämnas af en, som står i en outplånlig tacksamhetsskuld till henne för andlig vägledning och flerårig trofast vänskap. Huldine Beamish — känd i literära kretsar trader sitt nom de plume : den enkla alpblommans namn föddes i Stockholm d. 16 april 1836. Föräldrarne voro den frejdade kemisten, prof. Mosander, ochhans maka, afholländsk härkomst, firad i det förnäma sällskapslifvet som talangfull och spirituel samt därtill en skönhet af första rangen. Deras hem var på 1830—50-talen en af mötesplatserna för den tidens vittra och