Idun: 1893

VINNAN oil X. *•111 Stockholm, Iduns Tryckeri AkticbolAg N:r 46 (309) Fredagen den 17 november 1893. 6:te årg. Idun med Modetidning och kolorerade planscher ...... kr. Mun m. Modet, utan kol. pl. Mun ensam ............................ Byrå: Redaktör och utgifvare: Utgifnlngstid: Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr (Aftonbladets hus.) FRITHIOF HELLBERG. hvarje helgfri fredag. 7: 50 Träffas å byrån kl. 12—1. Lösnummerspris 1 5 öre 5: — anstalter i riket. Allm. Telef 61 47 (lösn.-r endast för kompletteringar) Aniionspri« : 35 öre pr nonparcillerad. För »Platssökande» o. »Lediga platser* 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv. Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad. Emma Line k. Vji en bild, Idun häv /ij-l har att. framställa £\|T för sina läsärin- l nor, återger en i dessa dagar i huf- vudstaden afliden per- sonlighet, hvilken var känd, älskad och högt uppburen, ej blott inom gränserna för vårt eget land, utan jämväli utlandet. Hon föddes i Stockholm d. 11 mars 1823 och var dotter till den för län- gesedan aflidne gene- ralkonsul G. De la Grange. Sin uppfost- ran erhöll hon i Alto- na. Naturen hade fri- kostigt utrustat henne med alla de gåfvor, som höja och adla ett människohjärta. Re- dan hennes sydländska utseende med de mörkt bruna, mandelformiga ögonen, tilldrog sig allas uppmärksamhet. Därtill kom en sprit- tande, liflig konversa- tion och rika musika- liska anlag, som hon intill sen ålder allt- jämt fortfor att odla. Fru Linck var tvän- ne gånger gift. Först med häradshöfdingen Herman Linck, som afled efter några få års äktenskap, och an- dra gången ar I860 med medicinalrådet A. Wlj m.i i,' JÏÏy'm mm G. Carlsson, hvilken förbindelse dock upp- löstes 1873. I första äktenskapet ägde fru Linck en dotter, åt hvars sorgfälliga upp- fostran hon med en moders hela ömhet hängaf sig. Flickans svaga hälsa gjorde, att hon sällan kunde del- taga i sina jämnårigas lekar och förströelser. För att bereda dottern ett nöje, började fru Linckklädasina tankar i ordets form— smärre berättelser eller bilder ur lifvet, och det var flickans högsta glädje, när modern själf upp- läste dessa för henne. På detta sätt gafs första impulsen till fru Lincks författarskap. Alla hennes omsorger om dottern voro dock förgäfves, ty vid nitton års ålder utslocknade den svaga lifsgnistan. För att i någon mån mildra denna sorg, började Emma Linck att, mera än dit- tills, sysselsätta sig medskriftställen. Hon ägde en rik fantasi och ovanlig lätthet att omkläda densamma i bild, och vi äga från denna tid hennes år 1877 i Göteborg ut- gifna, väl skrifna ro- I