Idun: 1893

Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolag ^mmSÊÈmÈ AKTIS ING jfcj §11§' ÉMMH BlÉ N:r 48 (310) Fredagen den 1 december 1893. 6:te årg. Prenumerationspris pr år: Idun med Modetidning och kolorerade planscher ___ kr. 9: — Idun m. Modet, utan kol. pl. » 7: 50 Idun ensam ....... ..................... » 5: — Byrå : Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr (Aftonbladets hus.) Prenumerc ,. m sker å alla post- anstalter i riket. Redaktör ock utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. Träffas å byrån kl. 12—1. Allm. Telef 61 47 Utgifningstid: hvarje helgfri fredag. Lösnummerspris 1 5 öre (lösnrr endast för kompletteringar) Aniionspris : 35 öre pr nonparcillerad. För »Platssökande» o. »Lediga platser» 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv. Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad. Sophie von Knorring. F ru Carlén, som egentligen ej för- stod Sophie von Knorring, ger henne i en bok följande epite- ter : »Sveriges mest kvicka, mest talang- fulla, mest satiriska och mest högmodiga författarinna. » Sätter manaristokratisk i stäl- let för ordet högmo- dig, äger definitionen möjligen någon san- ning. Friherrinnan von Knorrings aristokrati- ska karaktär var näm- ligen ej blott författa- rinnans kännetecken, utan äfven i hög grad bestämmande för den utveckling, som hon, innan hon framträdde för publiken, genom- gick såsom^barn, ung flicka och kvinna. Hon ville, liksom Byron, gälla för dilettant, ville ej i sin diktning se annat än en lek, nå- got hvarmed hon roa- de både sig och sina närmaste— kort sagdt, hon kunde icke för- stå, att hennes arbe- ten lydde under offent- lighetens dom, när de publicerades. »Nöjet att skrifva, att för någ- ra ögonblick utbyta verklighet mot inbill- ning,» säger hon, »se där hela driffjädern i wÆm æjk af mitt författarskap! » — Yrkesförfattarinnan utgjorde hennes fasa. I en af sina berättel- ser tecknar hon denna dam som en kvinna med halföppen, ned- bläckad sidenrock, sjä- len hängande snedt, bindmössan på tre kvart, plumpar på alla fingrar och gåspenna bakom örat. Dagbla- dens recensenter äro henne en styggelse. »Hvarje sådan,» heter det, »är en mer eller mindre misslyckad för- fattare och således mer eller mindre besatt af den lede frestaren af- undsjuka»; och för att icke på något sätt van- helgas af publiken skrifver hon anonymt och nekar dem sitt porträtt, när utgifva- ren af Nordstjärnan år 1844 anhåller att få insätta hennes bild i sin kalender. »Hvar- för, » utropar hon i bref till denne utgif- vare, »envisas du så gräsligt att få mig ’för- tryckt i sten’, att få skåda mig sittande i alla fönster af alla boklådor, veta mig ligga på botten, under en hel hög andra lito- grafier, på alla salongs- bord, se mig sitta i