Sida 389

HP! ING Ipilll ■■I Mis VINNAN och \* j||M| ---------------------- - Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolaa N:r 49 (312) Fredagen den 8 december 1893. 6:te Ă„rg. Prenumerationspris pr Ă„r : Idun med Modetidning och kolorerade planscher ...... kr. 9: — Idun m. Modet, utan kol. pl., » 7: 50 Idun ensam .................... » 5- — ByrĂ„: Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr (Aftonbladets hus.) Prenumeram sker Ă„ alla post- anstalter i riket. Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. TrĂ€ffas Ă„ byrĂ„n kl. 12—1. Allm. Telef 61 47 Utgifningstid: hvarje helgfri fredag. Lösnummerspris 15 öre (lösn:r endast för kompletteringar) Annonspris : 35 öre pr nonpareillerad. För »Platssökande» o. »Lediga platser» 25 öre för hvarje pĂ„börjadt tiotal stafv. UtlĂ€ndska annons. 70 öre pr nonp-rad. ThĂ©rĂšse Elfforss. S vĂ„ra dagar rullar ThespiskĂ€rran pĂ„ vingade snĂ€lltĂ„gs- hjul snabbt och lĂ€tt genom land och rike. Det ena teater- sĂ€llskapet i landsorten aflöser det andra, fa- rande frĂ„n stad till stad pĂ„ kort tid, »tur- nĂ©er» ila blixtsnabbt fram och Ă„ter, och hvar- ken hufvudstadens egna artister eller ens utlan- dets stora stjĂ€rnor för- smĂ„ att dĂ„ och dĂ„ he- dra Ă€fven den svenska landsortenmedettbesök. De vidgade kommu- nikationerna ha ock vidgat möjligheterna att i landsorten fĂ„ se god dramatisk konst och verkligt goda konstnĂ€- rer, och den svenska landsortsteatern rĂ€knar i vĂ„ra dagar mĂ„nga namn, som icke stĂ€l- las i skuggan af huf- vudstadens berömdhe- ter. I gamla dagar var det i mycket annorlun- da. YĂ€l lysa Ă€nnu i vĂ„r teaterhistoria rĂ€tt mĂ„nga namn pĂ„ fram- stĂ„ende landsortsskĂ„de- spelare och skĂ„despe- lerskor, som höllo kon- stens fana högt i de uthus och pĂ„ de vin- dar, som förr i vĂ€rlden skĂ€nkte rum Ă„t Thalia PÄ ■fill ■ N il. Pli ÄlP -. v1 i A '^1%, v* i mĂ„ngen svensk lands- ortsstad. Men »lands- ortsteatern» var likvĂ€l nĂ„got helt annat dĂ„, sjĂ€lfva institutionen ha- de ett annat kynne, en annan karaktĂ€r. Man Ă„kte efter gĂ€stgifvare- skjuts och spelade i la- dor, det var skralt med bĂ„de dekorationer och »regie», men »blixt- turnĂ©er» voro icke upp- funna och den moder- ne teatertapetseraren hade icke skĂ€mt bort publiken. SkĂ„despelar- ne togos emot hvart de kommo som efterlĂ€ng- tade, sĂ€llsynta gĂ€ster, och var det Ă€n ofta klent med bĂ„de kon- sten och recetterna, sĂ„ spelade de likvĂ€l in sig i publikens hjĂ€rta och vĂ€nskap, och de bĂ€sta af dem vunno en po- pularitet öfver landet, som fĂ„ af dem kunna skryta af, som nu lysa och försvinna pĂ„ den svenskalandsortsscenen. De bĂ€sta af dem! De populĂ€raste af dem ! Ja, till dem hörde i frĂ€msta rummet den kvinna, hvilkens bild Idun i dag meddelar. Hvem frĂ„n Ystad till Haparanda, i Sveriges landsort som i broder- landet Finland, minnes icke ThĂ©rĂšse Elfforss —

Skannad sida 389