Idun: 1893

ING i S' wÈm yiNNAN HH! ill!! Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolag \n\ 'si ^tHi.as mm dmS N:r 29 (292) Fredagen den 21 juli 1893. 6:te årg. Prenumerationspris pr år: Idun med Modetidning och kolorerade planscher ...... kr. 9: Idun m. Modet, utan kol. pl. » 7: Idun ensam ............................ » 5: Byrå : Redaktör ock utglfvare : Utgifningstid: Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr. (Aftonbladets hus.) FRITHIOF HELLBERG. hyarje helgfri fredag. 50 Träffas å byrån kl. 12—1. Lösnummerspris 1 5 öre — anstalter i riket. Allm. Telef 61 47. (lösnrr endast för kompletteringar) Annonspris : 35 öre pr nonpareillerad. För »Platssökande» o. »Lediga platser» 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv. Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad. Ulrika Eleonora d. ä. f dessa dagar for jämt tvåhundra år sedan den 26 juli 1693. skildes Ulrika Eleonora, Karl den elftes ädla maka, från en värld, som för hen- ne aldrig varit annat än en förgård till ett bättre, evigt hem. I flere år hade hon varit sjuklig; sänglig- gande hade hon varit sedan början af juli. Konungen, intagen af den lifligaste oro för hennes hälsa, hade ej lämnat hennes sjuk- bädd vare sig natt el- ler dag, om han ej därtill tvungits af vik- tiga angelägenheter. Själf fick hon snart klart för sig, att hon ej kunde tillfriskna. An en gång ville hon gå till Herrans natt- vard i Karlbergs lilla slottskapell, som hon höll så kärt, och där hon tillbragt så mån- ga stunder af djup, innerlig andakt, stun- der, som haft en för- smak af himmelens sällhet. Det tjänade ej till att göra några invändningar. Denvan- ligen så undfallande, ödmjuka Ulrika Eleo- nora visade ibland den järnfasta vilja, som fanns på djupet hos ■ *»«•" , m/m/A y* Â t Sä>° Wk i&gfß KarlXÏDs moder. Hon lät bära sig fram till altaret och mottog an- daktsfullt lycklig sak- ramentet. Ansträng- ningen, uppskaknin- gen påskyndade en upplösning, som alla väntade. Kring drottningens bädd i den stora säng- kammaren på Karl- bergs slott stodo föl- jande dag make, barn, svärmoder, tjänare, hö- ga och låga, manliga och kvinnliga. Slutet var nära. Alla voro upplösta i tårar, i alla hörn af det mörka ge- maket hördes idel kla- gan och snyftningar. Blott den döende var lugn. Med sin milda stäm- ma talade hon till alla. Först och främst till sin make, konungKarl, som under den sträfva ytan dolde varma käns- lor och som nu var alldeles tillintetgjord vid tanken på den fö- restående skilsmässan. Ulrika Eleonora bad honom böja sig öd- mjukt inför Gruds råd, ej önska henne åter till denna världens »brusande haf» från »den trygga hamn», dit hon nu kallades af sin själs brudgum.