Idun: 1893

■1ÉÉ fl§§§l« *11111 ■■■b yiNNAN k \; 11 Mm Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolag N:r 50 (313) Fredagen den 15 december 1893. 6:te årg. Prenumerationspris pr år: Idun med Modetidning och kolorerade planscher ___ kr. 9: — Idun m. Modet, utan kol. pl. » 7: 50 Idun ensam ............................ » 5: — Byrå : Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr (Aftonbladets hus.) Prenumera^.Dn sker å alla post* anstalter i riket. Redaktör oek utgifvare : FRITHIOF HELLBERG. Träffas å byråa kl. 12—*1. Allm. Telef 61 47, Utgifningstid: hvarje helgfri fredag, Lösnummerspris 15 öre (lösn:r endast för kompletteringar) Aiinonspris : 35 öre pr nonpareillerad. För »Platssökande» o. »Lediga platser» 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv. Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad. Fanny Drakenberg, född Roempke, Den glada,1 lilla flic- kan växte npp, slutade skolan och blef strax därpå förlofvad. Här- med var, som hon trodde, hennes lefnads- bana utstakad, och hon använde de år, hvilka föregingo hennes gif- termål, att utbilda sig så, att hon en dag i eget hem som husmor och maka kunde fylla sina plikter. Fördenskull satte hon sig in i hushål- lets och det kvinnliga arbetets alla detaljer och förvärfvade sig så en god och mångsidig kännedom af dessa. Efter nutida mått- stock voro icke hen- nes skolkunskaper sto- ra, men de voro grund- liga, och på den grun- den byggde hon ett vetande, som vidgade hennes vyer och skärp- te hennes omdöme. Bibeln var länge hen- nes enda andaktsbok, och med nöje lyssna- de hon till hvem helst som förkunnade san- ningen i öfverensstäm- melse med de heliga skrifterna, isynnerhet den, hvilken gjorde det så, att hon fick klart för sig, hur Guds bud tillämpas i hvar- dagslifvet. i et var en gång på 1860-talet enliten flicka,som i sko- lan, där hon gick, sina lärarinnors kamraters syn- nerliga gunstling. Den lilla, med sin raka hållning, sitt ljusa hår och framförallt sina vänliga blå ögon, satt där som ett riktigt litet solsken, och en liten sol var hon, hvars strålar gingo rakt in i hjärtat, smälte isen och kom blommorna därinne att spira upp. Det var klassens ar- betsammaste och mest plikttrogna elev och den gladaste bland kamraterna. Denna glädtighet hade dock intet med upptåg och pojkaktighet att göra, det var solstrålens ur de mörka molnen. Hon kunde icke se ett mu- let ansikte, det måste le, och så försökte hon med skämt eller all- var att framkalla le- endet. Också knöts redan på skolbänken kring henne en vän- krets, i hvilken hon än i dag, fastän från- varande, är medel- punkten, och där en- dast namnet Fanny verker som hon själf: sol i blickarna. W/MtW/» ' ,*,/ »MM WÊ WÊÊK WÊSÊm ■ ÄÜ:« PPPHHliW