Sida 221
an hr s/hn m , , :\ IĂ yiNNANl P/Âź N:r 28 (291) Prenumerationspris pr Ă„r: Idun med Modetidning och kolorerade planscher ___ kr. 9: â Idun m. Modet, utan kol. pl. » 7: 50 Idun ensam ............................ » Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolag Fredagen den 14 juli 1893. 6:te Ă„rg. ByrĂ„ : Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr (Aftonbladets hus.) Prenumen _vn sker Ă„ alla post- anstalter i riket. Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. TrĂ€ffas Ă„ byrĂ„n kl. 12â1. Allm. Telef 61 47. Utgifningstid: hvarje helgfri fredag. Lösnummerspris I 5 öre (lösn:r endast för kompletteringar) Annonspris : 35 öre pr nonpareillerad. För »Platssökande» o. »Lediga platser» 25 öre för hvarje pĂ„börjadt tiotal stafv. UtlĂ€ndska annons. 70 öre pr nonp.-rad. Virginia Larsson. T irginia Larsson *, dotter af expedi- tionssekreteraren Axel Larsson och hans maka Maria FahlbĂ€ck, föddes pĂ„ domarebo- stĂ€llet Vassmolösa i Kalmar lĂ€n den 9 ok- tober 1844. Blifven faderlös redan i sin första barndom, mĂ„ste hon tidigt vĂ€nja sig vid trĂ€get arbete för att kunna bispringa sin mor och en yngre bror. Vid sjutton Ă„rs Ă„lder togo de slum- rande konstnĂ€rliga an- lagen ut sin rĂ€tt, och hon började dĂ„ med eld och kraft Ă€gna sig Ă„t mĂ„lning. Sedan hon genomgĂ„tt Konstaka- demin i Stockholm, trĂ€ffade hon samman âą med Egron Lundgren, som, frapperad öfver hennes begĂ„fning, Ă„tog sig hennes ledning pĂ„ konstens bana. Hon var denne framstĂ„ende mĂ„lares enda elev, och * Denna sympatiska teck- ning af en âŹnt och Ă€delt begĂ„fvad landsmaninna, hvars dödsfall intrĂ€ffade redan i början af detta Ă„r, har Idun först nu lyckats erhĂ„lla frĂ„n en person, som stod den bortgĂ„ngna nĂ€ra. Det kan dock aldrig vara för sent att i de svenska kvinnornas blad hugfĂ€sta minnet af en sĂ„dan syster. t m m han förblef stĂ€dse hen- nes ledare och vĂ€n Ă€nda till sin död. Med en sĂ„dan lĂ€rare samt utrustad med en ovanlig energi och in- telligens, gick hon fort framĂ„t. Hon upptrĂ€d- de först egentligen som landskapsmĂ„larinna, Ă„tergifvande med stor naturtrohet söderns hĂ€rliga natur, livilken hon under hela sitt lif företrĂ€desvis Ă€lskade att mĂ„la, emedan den- na tycktes bĂ€st har- moniera med hennes eget inre vĂ€sen. Egron Lundgren yttrar sig just i detta afseende om hennes arbeten i sin bok »Lediga stun- der i frĂ€mmande land», hvarest han gör en be- haglig skildring af ett besök i hennes lilla studio i Kom. Sedan han först med beröm talat om hennes flit och de framsteg hon gjort samt dĂ€refter bedömt Ă„tskilliga af hennes mĂ„lningar, sĂ€ger han till sist om en tafla, fö- restĂ€llande romerska campagnan: »DĂ„ man betraktar denna tafla, kan man nĂ€stan tro sig vandra i det gyl- lene solskenet öfver de vidstrĂ€ckta fĂ€lten, och emellan kullar som
