Idun: 1893

an hr s/hn m , , :\ IÜ yiNNANl P/® N:r 28 (291) Prenumerationspris pr år: Idun med Modetidning och kolorerade planscher ___ kr. 9: — Idun m. Modet, utan kol. pl. » 7: 50 Idun ensam ............................ » Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolag Fredagen den 14 juli 1893. 6:te årg. Byrå : Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr (Aftonbladets hus.) Prenumen _vn sker å alla postanstalter i riket. Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. Träffas å byrån kl. 12—1. Allm. Telef 61 47. Utgifningstid: hvarje helgfri fredag. Lösnummerspris I 5 öre (lösn:r endast för kompletteringar) Annonspris : 35 öre pr nonpareillerad. För »Platssökande» o. »Lediga platser» 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv. Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad. Virginia Larsson. T irginia Larsson *, dotter af expeditionssekreteraren Axel Larsson och hans maka Maria Fahlbäck, föddes på domarebostället Vassmolösa i Kalmar län den 9 oktober 1844. Blifven faderlös redan i sin första barndom, måste hon tidigt vänja sig vid träget arbete för att kunna bispringa sin mor och en yngre bror. Vid sjutton års ålder togo de slumrande konstnärliga anlagen ut sin rätt, och hon började då med eld och kraft ägna sig åt målning. Sedan hon genomgått Konstakademin i Stockholm, träffade hon samman • med Egron Lundgren, som, frapperad öfver hennes begåfning, åtog sig hennes ledning på konstens bana. Hon var denne framstående målares enda elev, och * Denna sympatiska teckning af en €nt och ädelt begåfvad landsmaninna, hvars dödsfall inträffade redan i början af detta år, har Idun först nu lyckats erhålla från en person, som stod den bortgångna nära. Det kan dock aldrig vara för sent att i de svenska kvinnornas blad hugfästa minnet af en sådan syster. t m m han förblef städse hennes ledare och vän ända till sin död. Med en sådan lärare samt utrustad med en ovanlig energi och intelligens, gick hon fort framåt. Hon uppträdde först egentligen som landskapsmålarinna, återgifvande med stor naturtrohet söderns härliga natur, livilken hon under hela sitt lif företrädesvis älskade att måla, emedan denna tycktes bäst harmoniera med hennes eget inre väsen. Egron Lundgren yttrar sig just i detta afseende om hennes arbeten i sin bok »Lediga stunder i främmande land», hvarest han gör en behaglig skildring af ett besök i hennes lilla studio i Kom. Sedan han först med beröm talat om hennes flit och de framsteg hon gjort samt därefter bedömt åtskilliga af hennes målningar, säger han till sist om en tafla, föreställande romerska campagnan: »Då man betraktar denna tafla, kan man nästan tro sig vandra i det gyllene solskenet öfver de vidsträckta fälten, och emellan kullar som