Sida 301

ING ■ipp Ils§ Kt yiNNAN IÄSI! ' ■ wm* Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolag N:r 38 (301) Fredagen den 22 september 1893. 6:te Ă„rg. Prenumerationspris pr Ă„r : Idun med Modetidning och kolorerade planscher ___ kr. 9: — Idun m. Modet, utan kol. pl. ». 7: 50 Idun ensam ............................ » 5: — ByrĂ„: Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr (Aftonbladets hus.) Prenumer&w-Dn sker Ă„ alla post- anstalter i riket. Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. TrĂ€ffas Ă„ hyrĂ„n kl. 12—1. Allm. Telef 61 47 Utgifningstid: hvarje helgfri fredag. Lösnummerspris 1 5 öre (lösn:r endast för kompletteringar) Aniionspris : 35 öre pr nonpareillerad. För »Platssökande» o. »Lediga platser» 25 öre för hvarje pĂ„börjadt tiotal stafv. UtlĂ€ndska annons. 70 öre pr nonp.-rad. Emma1 Leffler, född Leffler. J jf edan Ă€nnu Chi- 1 cagoutstĂ€llningen ’ pĂ„gĂ„r och Den svenska villan daglig- dags drar tusentals besökare, som med in- tresse och gillande ta- ga del af vĂ„rt inlĂ€gg i den stora tĂ€flingen, bör det helt visst in- tressera vĂ„ra lĂ€sarin- nor att se bilden af den kvinna, som i vĂ„r utstĂ€llningsbyggnad pĂ„ ett synnerligen ut- mĂ€rkt sĂ€tt utöfvar vĂ€rdinneskapet, den svenske kommissariens unga maka, fru Emma Leffler. De lofordhon af utstĂ€llningsbesökar- ne fĂ„tt uppbĂ€ra Ă€ro enstĂ€mmiga, och ett nytt intyg om den po- pularitet, hon i Chi- cago förvĂ€rfvat sig och det svenska kvinno- namnet,föreliggeri det Chicagobref, som vĂ„ra lĂ€sarinnor Ă„terfinna i dagens nummer. — YĂ„ra förfĂ€der trod- de, att nornorna vid barnets födelse spunno dess lefnads trĂ„dar, och sĂ„ som ödets gud- innor lagt dem, sĂ„ mĂ„ste deligga, och dit, dĂ€r de utstakat dess vĂ€g, mĂ„ste det gĂ„, och Ă€n i dag ljuder en Ă„terklang af denna gamla tro i det be- ■ t Wwmwm kanta uttrycket: »In- gen undgĂ„r sitt öde.» Detta kan ocksĂ„ till- lĂ€mpas pĂ„ den unga kvinna, hvars drag Idun i dag Ă„tergifver. Hennes man, den svenske kommissarien vid vĂ€rldsutstĂ€llningen i Chicago, ingeniör Arthur Leffler, var un- der nĂ„gra Ă„r anstĂ€lld vid en verkstad dĂ€r i trakten. DĂ„ han Ă„ter- vĂ€nde till sitt hem- land, stod under nĂ„- gon tid platsen öppen för hans rĂ€kning; man hoppades, att han en- dast rest hem för att hĂ€lsa pĂ„. Lyckligtvis fick han dock stanna kvar pĂ„ fĂ€dernejorden, men vid sitt giftermĂ„l ett par Ă„r dĂ€refter frĂ„gade han sin unga hustru, om, i hĂ€ndelse en plats erbjöde sig, hon med honom ville bygga ett bo dĂ€rborta i vĂ€stern. Nog gaf hon sitt löfte att följa med, hvart- hĂ€n vĂ€gen bure, men ogĂ€rna gjorde hon sig förtrogen med tanken pĂ„ den lĂ„nga fĂ€rden, ty icke anade hon dĂ„, under hvilka förhĂ„l- landen hon skulle an- trĂ€da den. DĂ„ var hon ocksĂ„ alltför out- vecklad för att kunna

Skannad sida 301