Idun: 1893

258 I DU N i893 När man har ett hem, har man ett ansvar, och detta ansvar gifver värdighet och glädje. S. Kierkegaard. den uträtta stora ting-, som äro väl värda att ställas som ett af det fosterländska arbetets förnämsta mål. Sofia Grisberg har redan uträttat icke så litet, men, så vida hon förlänas till- räcklig hälsa och lifstid, får hon i fram- tiden sannolikt ett ännu vidsträcktare verk- samhetsfält. Mycket tyder därpå, men då det icke står i mänsklig förmåga att yppa hvad kommande dagar bära i sitt sköte, endast att därom uttrycka en förhoppning, vilja vi anföra hvad som tyckes berättiga till den förhoppningen och för den skull fästa uppmärksamhet på det förnämsta, som fröken Gisberg hittills åstadkommit, samt visa i hvilken riktning hennes ut- veckling framskridit. Hon är född den 16 november 1854 i Sundsvall och dotter af köpmannen där- städes Per Daniel Gisberg. Efter någon undervisning i teckning uti den läro- anstalt, där hon inhämtade sina öfriga skolkunskaper, begynte hon 1870 en kurs i litografi vid Litografiska anstalten i hennes födelsestad. Snart lämnade hon dock hemorten, begaf sig till Stockholm och erhöll här 1877 anställning som skrif- litograf vid Centraltryckeriet. Detta arbete var likväl icke tillfylles- görande för den unga flickans verksam- hetslust lika litet som fullt tillfredsstäl- lande för hennes konstnärliga anlag. Hon begagnade därför undervisning i Slöjd- skolan i frihands- och perspektivritning, och på tillrådan af öfverläraren vid sko- lan började hon 1879 deltaga i den kurs, hvilken vid den från Slöjdskolan till Tekniska skolan omorganiserade läroan- stalten då inrättades för utbildande af teckningslärarinnor. Därjämte åtnjöt hon konstnärlig under- visning af den framstående porträttmålar- innan Kerstin Cardon, och efter ett års trägna studier vid Tekniska skolan för kvinnliga lärjungar erhöll hon inträde i Högre konstindustriela skolan, där kursen för lärarekandidater tager sin hörjan. Där genomgick hon treårig kurs, hvilken afslöts 1883. Såsom man finner har Sofia Gisberg idkat grundliga studier, men sådana till- försäkra likväl icke allltid betryggad verk- samhet åt kvinnan, och då den från Högre konstindustriela skolan utgångna skickliga tecknerskan icke kunde finna lämplig an- ställning i hufvudstaden, där hon med rätta ansåg sig böra stanna, gick hon åter in på tre år vid nyss nämnda afdel- ning af Tekniska skolan för att erhålla betyg som mönsterritare, hvilket äfven tilldelades henne 1886, det första till kvinnlig elev. Sofia Gisberg har således varit en ban- bryterska, kan man säga, för en viktig del af det nutida kvinnliga arbetet, och hennes ihärdighet att skaffa sig ett läro- verks erkännande för genom talang och flit utvecklad skicklighet har varit af välgörande inflytande på den kvinnliga verksamheten i allmänhet inom samma område. Under studieåren hann Sofia Gisbergs arbetsförmåga till för äfven de beställ- ningar, som man i allt större antal började göra hos henne. Sålunda utförde hon ritning till den sköld, som ingeniör B. Beskow såsom äreminne af Gustaf den andre Adolf skänkte till Nationalmuseet. År 1884 lämnade hon, efter uppdrag af professor Ernst Jacobson, ritning till den fontän, hvilken staden Sundsvall erhållit i gåfva af grosshandlaren A. P. Hedbergs dödsbo. Till denna fontän gjorde fröken Gisberg först en liten skiss i lera och därefter nödiga detaljritningar, hvilka i modell utfördes hos ornamentsbildhugga- ren H. Nerpin i Stockholm. Gjutningen af fontänen med dess kandelabrar verk- ställdes å J. & C. G. Bolinders mekaniska verkstad. Utom till ofvan nämnda sköld, har fröken Gisberg sedan utfört flere ritnin- gar för hr Beskows ståletsningar å sköl- dar och andra vapen, albumpermar, lam- petter m. m. samt till den stora sköld, hvilken tillhör Nordiska museet. Hon har också allt sedan 1884 gjort ritningar till alla de praktband i läder- mosaik och läderplastik, som utgått från bokbindarfirman F. Beck & sons atelier i Stockholm och väckt uppmärksamhet både inom och utom Sverige. För öfrigt har hon som mönsterritare utvecklat lika stor som talangfull verksamhet och läm- nat ritningar till möbler, silfverarbeten, textilföremål m. rn. samt till och med utfört sgraffito-orneringar i den storlek, hvaruti de anbragts på byggnader. För Handarbetets Yänners räkning har fröken Gisberg komponerat ett stort antal mönster till högsätesbeklädnader, fanor m. m. och i synnerhet till kyrkliga före- mål, såsom antependier, kormattor o. s. v., alla utmärkt vackra och värdiga det ändamål, för hvilket de afsetts. Hvad hon uträttat genom sina mönsterritningar för den textila konstslöjden är af stor betydenhet. Hon erhöll också 1891 af Handarbetets Vänner Sophie Adlersparres pris, hvilket föreningen utdelar till den kvinna, som genom sitt arbete synnerligt främjat svensk textil konst. De af fröken Gisberg verkställda text- ningar och illumineringar äro lika talrika som vittnande om verkligt konstnärskap. Det första af sådana arbeten, hvilket väckte mycken uppmärksamhet, var titel- bladet i den främlingsbok, som kronprin- sessan Victoria skänkte till sin moder, storhertiginnan af Baden. Därefter har fröken Gisberg utfört textningar till en mängd släktregister, titelblad och adresser, af hvilka inom Sverige kunna nämnas Karl den trettondes-riddarnes adress till konung Oscar den andre på hans 60-åriga födelsedag samt Leijonhufvud-släktens till general A. G. Leijonhufvud på hans 80- åriga födelsedag, hvilken sistnämnda adress bestod af icke mindre än sex stora per- gamentsblad. Adresser textade och utförda i färger af Sofia Gisberg ha från Sverige skickats till många främmande orter och bidragit att där göra vårt land heder, t. ex. till Frankrike adressen från Stockholms hög- skola till medicinska högskolan i Mont- pellier och adressen till amiral Gervais från Vaxholms invånare, den senare ut- förd efter motiv af svenska allmogemön- ster; till Danmark adress till konung Kristian den nionde från i Stockholm bosatta danskar; till Österrike hedersleda- motskort från Handarbetets Vänner för hofrådet Jacob von Falke i Wien, hvil- ket komponerades efter svenska textil- mönster. Dessutom ha adresser, komponerade och utförda af fröken Gisberg, afsändts till Tyskland, England, Amerika och — Siam. Alla äro de utmärkta för rikedom i upp- finning och konstnärlig smak i utförandet. Att en sådan konstnär uppmärksammas och uppmuntras af det fosterländska ar- betets målsmän är icke öfverraskande, men därför ej mindre glädjande, och det är med tillfredsställelse man erinrar sig, att Sofia Gisberg 1886 af kommers- kollegium erhöll stipendium som mönster- ritare. Att föreningen Handarbetets Vän- ner, alltid vaken då det gäller den foster- ländska konstslöjdens främjande, också förstått att uppskatta hennes verksamhet, intygas bland annat af det ofvan nämnda tilldelandet af Adlersparreska priset, men dessutom däraf, att hon 1886 valdes till suppleant och i år till ordinarie ledamot af föreningens styrelse. På den platsen kommer hon otvifvelaktigt att uträtta mycket godt, liksom det är i konstslöjdens intresse glädjande att veta, det hon sedan 1887 verkar som lärarinna vid Tekniska skolan i Stockholm, där hon sedan 1890 är bland de ordinarie öfverlärarnes antal och undervisar i ornamentsteckning, text- ning samt konstsömnad. Själf underlåter hon ej heller att begagna alla tillfällen för att ytterligare förkofra sig såväl i eget arbete som i konsten att undervisa andra, och hon har för det ändamålet också gjort flere studieresor till Tyskland och Österrike. Ännu har Sofia Gisberg sannolikt icke på långt när uppnått höjdpunkten af sin konstnärliga verksamhet, men hon har redan uträttat mera än hvad de flesta vid hennes ålder medhunnit, och hon har gjort det för ett stort och fosterländskt ändamål, icke blott till eget, utan för- nämligast till det allmännas gagn. Därför äger hon redan nu rätt att betraktas som en förebild för de unga, hvilka vilja inträda i det fosterländska arbetets tjänst. Claës Lundin, Hvilken är, enligt eder åsikt, den märk- ligaste kvinnan i er provins? Glömmen ej, kära läsarinnor, att ifylla formuläret i n:r 32 och insända det till Redaktionen af Idun.