Idun: 1893

24 IDUN 1893 Ids i* I ■ O « n a Ipj! sö * 03 •ähi fa _ d « 3 °'Ö’-0 d fl.* ■Mocä ■*?fa»fa» Ï8g © cj ei •&M «►S ■S^W toJ eö cl ® .11. |sg Mil4 “ © CQ © W o fl g*s 1 d'Ö :g a g fl fa. ® Barnen reste sig långsamt och fumlade åstad I med att knäppa händerna, under det kyrkoherden läste »Fadervår» och »Välsignelsen», hvarpå han I tog upp psalmversen : Gif, att jag städs min vandring så anställer, att ungdomsfel och odygd mig ej fäller. Jag icke själf min in- och utgång vet; ty led mig Du uti all menlöshet. Barnen hade ingen brådska med att aflägsna sig. De kastade under lugg nyfikna blickar på Kerstin och ställde sig med vidöppen mun att lyssna till samtalet mellan de båda lärarinnorna och pastorn, och ännu efter det skolsalen blifvit stängd, stodo de i grupper på den lilla planen utanför och hviskade med hvarandra. Kyrkoherden begaf sig snart af, och de två lä- rarinnorna blefvo ensamma. Fröken Vallin skulle inte resa förrän på eftermiddagen, och Kerstin kände sig så tacksam därför. Hon var rädd för att bli lämnad allena. »Ni får det tyst här,» sade hon till Kerstin. »Närmaste granne är fjärdingsmannens, som bo en dryg fjärdingsväg härifrån och så handelsmannen, som bor ungefär lika långt bort åt andra hållet. Ni får bli er egen tjänarinna och hushållerska. Skolsalen städa barnen, men vill man ha den snygg, får man oftast göra om det. Jag vill inte uppdraga någon skildring af barnen ; dem får ni nog lära känna. Men ett råd vill jag ge er, ehuru det nog kan tyckas underligt: Sök att ha så litet som möjligt att göra med föräldrarne. Ja, jag vet nog,» fortfor hon, då hon såg Kerstins förvånade blickar, »att det strider nog emot hvad åtminstone jag fått lära mig, nämligen att få hemmet att sam- arbeta med skolan, men här går det inte, lita på mig, annars får ni säkert göra sorgliga erfaren- heter.» Förmiddagen gick tämligen fort. Vid fyratiden, just som det började mörkna, kom en skjuts och hämtade fröken Vallin, som hade nära en half mil till sin skola och sitt hem. Med beklämning i hjärtat såg Kerstin henne aflägsna sig. Hur hemskt det kändes att vara alldeles ensam i detta ruskiga hus. Hon var nästan rädd, då hon gick genom skolsalen in i sitt rum, där hon genast tände lampan. Hon låste dörren väl och gjorde en liten brasa i kakelugnen. Veden var sur och ville inte brinna. Hon var nästan tack- sam därför: det afledde lankarne litet att ligga på knä och blåsa på träna. Hon fasade för att behöfva börja tänka på sin belägenhet. Men då brasan med sakta hvinande ljud bör- jade pyra ocb hon satt sig till ro i gungstolen, kommo tankarne. Ensam ! Hon hade aldrig varit det. Och här fanns ju inte en människa på långa sträckor annat än möjligen i några små eländiga kojor djupt inne i denna dystra skog, som susade därutanför. Hon vågade ej se åt fönstret, hvars luckor hon glömt att stänga, och nu tordes hon icke gå ut för att göra det. Ack, om det ändå ville bli morgon snart? Men det var ju knappast mörkt ännu! Hon gick till bordet vid soffan och tog en bok. Det var Sankeys sånger med melodier i sifferskrift. Hon kände inte till dem, men började läsa: »Fast jag genom mörka dalen måste gå och den iskalla Jordans flod, dock, jag vet min herdes löfte skall ändå skänka styrka och kraft åt mitt mod. Redan nu ned i dalen som det bär hör jag herdens milda röst: »följ du mig!» Vägen fruktar jag ej mer, då han är när- där är ljus uti dalen för mig. Där är ljus uti dalen, där är ljus uti dalen, där är ljus uti dalen för mig. Intet ondt jag fruktar där, då min herde är så när — där är ljus uti dalen för mig. Hon läste versen ånyo, Den passade ju in på hennes egen belägenhet. Men hur stod det? »Intet ondt jag fruktar där, då min herde är så när —» Kerstin Sangvins hem hade aldrig varit något religiöst hem i djupare mening, och för henne hade religionen hittills varit mera form än inne- håll. Men de ord hon nyss läst hade gripit henne fast, och hon kunde icke få dem ur sina tankar. Den gode herden, han ville ju vara den ensam- mas och öfvergifnas värn — hon visste, att det stod så skrifvet. Hon hade aldrig förr kännt sig behöfva honom, men nu . .. nu . . . Tårarne stego henne f ögonen, hjärtat kändes så fullt, och i den ensliga kammaren kastade hon sig plötsligt på knä och anropade honom. Det blef inga ord, en- dast snyftningar, men de slego till honom, som bor därofvan stjärnorna lika väl som i det mest undangömda kyffe. (Forts.) En pristäflan, i hvilken alla kunna deltaga, tillkännagifves å sista sidan afan- nonsbilagan i detta nummer. Vi tro, att den skall intressera alla våra läsarinnor. Villkoret för del- tagande i täflingen är endast att vara, prenumerant ä Idun för minst ett halfår. Men då de flesta af våra läsarinnor väl redan äro detta, bedja vi dem att, sedan de tagit del aftillkännagifvandet, som för öfrigt kommer att införas ut- förligare i ett följande nummer, urklippa den å motstående' sida be- fintliga prenumerationsblanketten och lämna den till någon bekant, som ännu ej prenumererat, men som möjligen skulle vilja göra det för att kunna deltaga i täflingen. Läsen noga igenom tillkännagif- vandet, och I skolen nog finna, att hvarenda en kan deltaga i täf- lingen. Iduns Redaktion. Innehållsförteckning. Huldine Beamish, född Mosander (»Edelweis»); af Carl von Bergen. (Med porträtt.) — På lifvets haf ; poem af Char- lotte Lindholm. — I förlofningsdagar ; af L. v. D. — Flick- vänskap; Skiss för Idun af Jane Qernandt. (Forts. o. slut fr. föreg n:r.) — Målning i tusch och sepia; för Idun af S. L. (Slut fr. föreg. n:r.) — Pä Innocencebal ; af Sylvester. — Ur notisboken. — Teater och musik. — En lärarinnas roman ; en svensk kulturbild, tecknad på verklighetens grund för Idun af Algot Sandberg. (Forts.) — En pristäUan. — Tidsfördrif. g f i fa» OJ H S’0 £ 01 S p. «3 xj Lj CQ 'Ö “'•Scsi »S-o œ bo Cl] o t_c ~ •■—»'O ,j H c* fa Ö *1 ® > faine fa* „“«S so ® ■fa»'Ö 02 0“ s rf 3 fat a fat so o^ fl S ° fl 2.gw t;« i So? to 53 -t d R i» 2 3-2 flrQ-* “ i ® L > fl rj'fl »-t o,d H O TiSsiMnf De af Iduns ärade läsarinnor, som vilja insända bidrag till denna afdel- ning, ombedjas begagna blott en sida af papperet och att skrifva lösningen på ett särskildt blad. fat O 0^5 ti i> O n Logogryf. När solen lyser klart från fästet och jorden klädt sig i sin gröna skrud, när svalan uppsökt kända nästet och kvittrar där i kärlek med sin brud — då bryr du ej dig om mig mycket, all min förtjenst du säkert då glömt „ bort. Men kommer vintern, ändras tycket, du söker upp mig åter innan kort. I bvarje hem du finner mig, min vän, i nio runor jag ju skrifves — att finna på den rätta lösningen nu ingen svårighet mer gifves. Hvad, som vid domstol ofta kräfves. Hvad blir du om du dig ej håller rak? En sak, som mångenstädes väfves. Ett vanligt loford om en välgjord sak. Hvad sorg och fara ofta sprider. Ett träd, som trifves bäst vid vattnets rand. Hvad en massör så ofta gnider. En stad, som finnes uti Svea land. På hvem skall stålskodd du ej lita? Hvad uti öknen bränner mycket het. Så något, hvarpå du kan rita. En sak, på hvilken du ej blifver fet. Hvad skall bror Karl med syster göra, när han af pappa apelsinen fått? Hvad kan så månget verk förstöra? Hvad för hyenan smakar mycket godt. Hvad krukomakar’n måste hafva. Hvart jungfrun, smyckad, går i tyll och skor. Fem flicknamn kan du sammanstafva. I fordom tid en afgud stor. En term, som brukas i musiken, men återfins ock i geometri’n; och såsom straff det gör god verkan, fastän det svider uti mångens skinn. Hvad djur och mänskor väl behöfva. Namn på en kung, som fans i fordna da'r. Trakt, hvarest hjorden helst ses slröfva. Hvad mången ungmös högsta nöje var. Hvad friskar upp båd’ kropp och sinne? Hvad förr båd långsamt och besvärligt gick. Hvad, som med tålamod vi vinne, på det, som trasslats och ej är i skick. Hvad kusken göra plär med hästen. Hvad många finnes uti kungens slott. Hvad barnen göra, och för resten rätt mången, som ett häftigt lynne fått. En syssla, som man återfinner såväl på ångbåt som lokomotiv. Ett namn, kanske på den som vinner ditt hjärta och som ber dig bli sitt vif. Hvad blir i lifvet kort för mången? Hvad kallas äfven tidig morgonstund? Ett folkslag uti tid förgången med kropp helt jättelik och frisk och sund. En fågel, som i vatten trifves. En ö, som finnes uti Danmarks land. Ett längdmått, som numer ej gifves. En sak, ej rådlig laga uti hand. Agnes S—g. Bokstafsgåta. Följande bokstäfver, rätt samman- ställda, bilda 8 ord, hvilkas begyn- nelsebokstäfver bilda namnet på ett välbekant, fosterländskt poem samt slutbokstäfver nedifrån och uppåt, nam- net på en känd skald. 5 a, 3 b, 3d, 5 e, 2 g, 1 k, 2 1, 3 m, 2 n, i o, 7 r, 2 t, 4 u, 1 w, 1 å. De åtta orden beteckna: 1) Ett be- kant slott. 2) Ett åkerbruksredskap. 3) Ett dryckeskärl. 4) Ett vinter- plagg. 5) En gud i nordiska sagan. 6) En stad i Orienten. 7) Ett adverb. 8) Ett fruntimmersnamn. —y. Gåta. Den, som behöfver det, är rik; den, som har det, är fattig; den, som ser det, är blind, och frågar du den, som vet det, så säger han dig det. Hvad är det? Triangelaritmogryf. 4 [ l I 3 I 2 I 5 I i, Ett kvinnonamn. 1 I 7 I 6 I 5 I 2. Ett mansnamn. 3 I 0 j 4 I 3. En fågel. 2 1 5 I 4_ Ett adverb. 51 5. En konsonant. Charad. Mitt första är en liten plats där själf jag bosatt ar. Mitt andra på ett skepp har satts kanske med stort besvär. Mitt tredje och mitt hela, märk, är hufvudman för månget verk. Tinto. Förvandlingsgåta. 1) Stepp och min • en vulkanisk produkt. 2) Gen och ämna: ett adjektiv. 3) Le och foten: en stor uppfinning. 4) Boa och arg: en stad i Sverige. 5) Fia och Georg: en ve- tenskap. 6) Lea och Nors: en stad i Frankrike. 7) Rum och ena: ett ad- verb. 8) Hvit och afse: ett haf. 9) Der och fila: ett namn. 10) Elin och varg : en sjukdom. De tio ordens begynnelsebokstäfver bilda namnet på ett land i Amerika. Ulla. Matematisk uppgift. Fyra syskon ärfva en åker af vidstående form och skola dela den i fyra fullkomligt lika stora de- lar, hvilka äfven skola vara af samma form som den odelade åkern. Huru skall denna delning utföras ? M. Palindromer. 1. , Rättfram — af allt godt för gommen, det allra bästa. Bakfram — ort i Svea land, der kunga- minnen gästa. Ebon Hoi. 2. Rättfram — namn på jernvägsstation. Bakfram — namn på manlig person. (Två lösningar.) S—r. Lösningar. Lygogryfen: Sömmerskan; Emma, enka, ensam, kassör, ören, möasa, söm ask, krans, skare (snö), skam, nesa, rök, nekar, arme, sömn, söner, mö, ren, mörk, kran. Charaden: Koman. I D UN , DYNA Fyrkantsgatan: xj N G- T NATT Orclvändningsgåtorm: 1) Agat — taga. 2) Adils — slida. Matematiska uppgifterna 8 8 1 8 19 19 3 1891 Ifullningsgåtan : KONRAD. TROMSÖ, STRÙTS, SILJAN", KUTTER, DAMASK. Bokstafsgåtan : 1) Damaskus. 2) Amor. 3) Norrtelje. 4) Metod. 5) Anton. 6) Raita. 7) Kandahar. — Danmark — Randers. C. W. SCHUMACHER.I Kong!. Hofleverantör Wnerlnndoo-otan 17 Rt.nplrhnlm . CAKES och Biscuits finnas hos de flesta hrr Kryddkrämare 1 Stockholm. SPISBRÖD, mänga sorter, oöfverträffade i välsmak och näringsvärde.