Idun: 1893

1893 I D U N 39 drickes ur eu tjock, oäkta porslinskopp; och det smakligaste öl behöfver man se bornera i en slipad sejdel för att rätt njuta af det. Det är därför icke oväsendtligt att vid måltiderna icke blott smaksinnet, utan äf- ven de öfriga på ett behagligt sätt tilltalas, hvarför det ofta blifvit upprepadt, att bordet skall utmärka sig för prydlighet — duken vara fläckfri, silfret blankskuradt, glasen skimra — maten vara väl upplagd, några blommor sprida en behaglig doft o. s. v. »Ja, det där låter nog godt och väl för små familjer i goda ekonomiska villkor,» ut- brister kanske här någon husmoder med mycket barn omkring sig och knappt om penningar, »men en annan får vara glad, om man på tarfligaste sätt kan mätta alla hung- riga magar.» Nåja, förhållandena äro ju verkligen olika, och för den ena kan det falla sig lättare, för den andra svårare. Ett är emellertid säkert: alla kunne vi göra något, ja rätt mycket, om vi hafva intresse för saken och icke vilja skona oss själfva. Ty härpå beror det hufvudsakligast. Naturligtvis måste till- gångar finnas i något så när rimlig propor- tion till behofven — »det fattiga, men trefliga hemmet» är en chimère; verkligt armod, äf- ven där det förstår att dölja sig för en ytlig betraktare, och hemtrefnad stämma ej öfverens — men det anmärkningsvärda är, att man ej sällan i en mindre bemedlad familj skall finna maten bättre och bordet mera inbjudande än i en förmögnare grannfamilj. Och hvari är orsaken då att söka ? Jo i fruarnas olika egenskaper. I den förra har hon ett »godt mathjärta», spar hellre in på andra saker än på maten, är vaken öfver att otrefnad, ohälsa och dåligt lynne ofta härröra från målidernas mindre goda beskaffenhet, hvarför hon lägger sig vinn om, att tillagningen blifver omsorgs- full, smaken den rätta, att omväxling råder, att rätterna passa till hvarandra och ingre- dienserna blifva uppköpta med urskiljning o. s. v., hvarjämte hennes skönhetsinne kom- mer henne att före måltiderna själf gå och ordna bordet på det prydligaste. I den senare är hon antingen snål, eller ock anser hon matlagning, dukning och dithörande sysslor allt för underordnade och öfverlåter dem åt sina tjänare, medan hennes intresse omfattar tusen andra saker. »Vet kvinnans hjärta, det på gåfvor rika, Bäst röjs på smaken af den mot hon lagar» sjunger helt realistiskt själfve Lenau, melan- koliens skald. Må vi taga fasta på hans ordl Den snålhet, som stundom i förmögna hem sticker fram just i mat och dryck, bör, inom parentes sagdt, stämplas som rent af skam- lig. Där finns det ingen ursäkt för brister i ofvannämnda stycken. Som ung flicka brukade jag ofta besöka en gammal tant, som då gärna såg, att jag stannade kvar hos henne till middagen eller kvällen. Hon hörde till den gamla skolans fruar och gick själf och månade om sin mat i köket. Och den maten kan jag aldrig glömma! Den kunde ibland utgöras af så enkla saker som fläsk och bruna bönor; men huru dessa bönor voro kokade, hvad fläsket var lagom salt och lagom fett och lagom stekt! Hon förstod konsten, den goda gum- man, att af en så anspråkslös rätt göra en delice, och på samma sätt var det med allt, hon bjöd på. Sålunda kan gärna den så kallade hus- manskosten, hvilken blifvit mycket förkätt- rad, till en del dock oförskyldt, stundom få omväxla med det färska köttet och fisken. Detta så väl af sparsamhetsskäl som för att undvika enformighet. Håll på med de ut- söktaste chateaubriander eller de möraste kycklingar en tid bortåt, och du skall säkert längta efter sill och potatis! En af Stock- holms mest framstående gastronomer lär — så berättas det — som favoriträtt äta blod- pudding med smör och lingon. Den tarfli- gaste anrättning, tillagad efter konstens regler, kan blifva en läckerhet, den finaste och dy- raste genom okunnighet eller vårdslöshet fuskas bort. Lifvet är så rikt på sorger, bekymmer och vedervärdigheter, som ej kuuna undvikas. Inom det tillåtnas område må vi af dess goda göra det bästa vi kunna! Det behöfver sannerligen ej belamras med obehag och led- samheter, som kunna vara borta. Up notisboken. Fru Fmilie Billmark, hvilkens por- trätt Idun meddelade i sitt förra n:r med an- ledning af hennes den 23 jan. fyllda 80 år, var på sin hedersdag föremål för en hjärtlig och festlig hyilning af den skandinaviska Pa- riskoloniens medlemmar. Uti svensk-norska sällskapets i Paris lokal, 51 Rue de la Chaussée Antin, hade ett fyrtiotal af koloniens medlemmar, damer och herrar, samlats. Uti den stora salen var det festligt smyckade häst- skobordet dukadt. Fru Billmark innehade heders- platsen. Bakom denna hade på en fond af franska, svenska och norska flaggor anordnats en transpa- rang med hedersgästens väl lyckade porträtt, omgif- vet af en lagerkrans samt årtalen 1813—1893. Skå- larnes rad öppnades af sällskapets ordförande, som bjöd välkommen, hvarpå pastor Hemberg böll fest- talet och erinrade om, huru fru Billmark för nära 46 år sedan kom till Paris, om hennes gästfria hem, hennes djupa sorg, då hon 1870 förlorade sin make, den fräjdade artisten, samt huru hon sedan dess liksom förut med sitt blida och angenäma väsende städse spridt glädje och trefnad omkring sig samt utöfvat stor välgörenhet. Därpå upplästes en mängd telegram från vänner i Sverige. Två versifierade tal förekommo äfven samt en mera personlig tack- samhetsskål. * De svenslta kvinnornas Chicago- UtStällning. I förening med den Chi- cagoutställning, som Slöjdföreningen i dessa dagar afhåller härstädes i Konstföreningens f. d. lokal vid Trädgårdsgatan, har äfven dam- komitén ordnat en vacker exposition af de för världsutställningen afsedda kvinnliga alstren. Den största delen af dessa saker är känd från den stora börsbasaren, som vi på sin tid ut- förligt heskrefvo, hvarför vi nu kunna in- skränka oss till ett omnämnande af några ny- heter såsom : en utsökt afdelningsskärm af imiterad gobelin utaf fru Anna Boberg, en praktfull altarbeklädnad i romansk stil från elfvahundratalet, komponerad af fröken Agnes Branting och med tillhörande altar- duk — ett verkligt klosterarbete ; en större glasmålning, föreställande den heliga Birgitta och med götisk Or- namentik, af fröken Cecilia Boklund; en af fru Pettersson, född Böös, ypperligt etsad pokal af glas, »Damkomiténs pokal», med drottningens och Dam- komiténs medlemmars namnchiffer; en prakttext- ning på pergament af fröken Sofie Gisberg, samt — sist men icke minst — en charmant utställning af fru Lea Ahlborns medaljer, elegant exponerade och med den skickliga gravörens porträtt. Kvinnointressena vid riksdagen. Bland de vid pågående riksdag väckta motioner anteckna vi, att den kvinnliga slöjdundervisningen äfven i år är ihågkommen af hr Hammarlund med en motion om 50,000 kronors statsanslag; nitton medlemmar af andra kammaren ha instämt i motionens syfte ; samt att gift kvinnas äganderätt äfven i år har bragts på tal af grefve Hamilton. * Kvinnor i statens tjänst. Samtidigt med att postverket och telegrafstyrelsen för närvarande måste inskränka antagandet af kvinnliga tjänstesö- kande, synes järnvägsstyrelsen fortfarande kunna mottaga dylika, om man får döma af de senaste ut- nämningarna derstädes. Vid statens järnvägar ut- nämndes nämligen den 25 jan. sex kvinnliga tjän- stemän. * Danske ministerns gemål, fru Hegermaun- Lindencrone, har af konungen dekorerats med »Bi- tens et Artibus» som ett erkännande af det förträff- liga sätt, hvarpå hon inöfvat och ledde uppförandet af Sullivans operett »H. M. S. Pinafore» på soarén i danska ministerhotellet den 18 jan. * Attio är fyllde den 25 jan. professorskan Eme- lie Eetzius född Wahlberg, Anders Retzius’ efter, lämnade maka. Teater och musik. Kungl. operan gifver fortfarande, hvarje gång för utsåldt hus, »Fra Diavolo». Till omväxling med denna vackra och populära opera upptages i mor- gon lördag den ej mindre populära »Den stumma» .med fröken Lindzén samt hrr Lemon och Seller- gren för sista gången i Fenellas, Masaniellos och Pietros partier. K. Dramatiska teatern förbereder uppförandet af »Pater noster», dram på vers i 1 akt af Coppée, »Räfven och rönnbären», proverb på vers i 1 akt af Marcel Ballot, båda styckena öfversatta af Ernst Lundquist; vidare Molières lustspel »Scapins skälmstycken» samt ett nytt 4 aktstycke af Anna Wahlenberg, kalladt »Lönndörren». Tredje kammarmusiksoarén gafs i fredags i Veten- skapsakademiens hörsal med biträde af hrr J. Kjellberg och Richard Andersson. Aftonens ny- het och det för öfrigt intressantaste numret på programmet var Brahms kvintett för klarinett och stråkkvartett. Den formsköna och välljudande kompositionen, hvars tvänne första satser vi sätta högst, fick ett alltigenom förträffligt utförande, och det lifliga bifallet gaf tydligen tillkänna, att publiken gärna skulle se, att kvintetten återupptoges vid en följande soaré. I sitt slag föga mindre intres- sant var programmets slutnummer, Griegs andra violinsonat, som på ett mönstergilt sätt utfördes af hrr Aulin och Rich. Andersson. Den snillrika kompositionen, som med sin äkta nordiska karak- tär hör till dem, som man ej gärna tröttnar på att återhöra, framkallade likaledes det fiffigaste bifall. Konserten inleddes med Beethovens kvar- tett op. 18 nr 3, där särskildt finalen väckte in- tresse. — Allt i allt räkna vi denna tredje kam- marmusiksoaré till de intressantaste, som här gifvits. Grefvinnan Mathilda Taube's soaré sistlidne tisdag hade naturligen så godt som till sista plats fyllt Musikaliska akademiens stora sal. Den högt ak- tade konstnärinnan, som numera tyvärr så sällan låter höra sig offentligt, visade sig ännu vara i besittning af samma härliga stämma och samma förträffliga föredrag, som på sin tid gjorde henne till en af stödjepelarne vid vår lyriska scen. Hennes utförande af de olika numren å det väl hopsatta programmet hälsades ock med det fiffi- gaste bifall, till hvilket konungen, kronprinsen samt prinsarne Karl och Eugen, livilka tagit plats å midtelpartiets främsta bänk, gåfvo signalen. Ett synnerligen värdefullt biträde lämnades af k. hof-- kapellet under anförande af förste hofkapellmä- staren Conrad Nordqcist, hvilken ett par gånger under aftonens lopp blef föremål för publikens särskilda och ganska oförtydbara ovationer. Hr Lemon utförde därjämte bättre än vanligt ett par visor. Bland konsertgifvarinnans nummer voro särskildt en aria ur Ennas opera »Hexan» och Lagos stämningsfulla ballad af intresse. Konser- ten är i sin helhet att betrakta som ett af musik- säsongens evenemanger. Innehållsförteckning'. Olivia Swahn-Bertetti ; af II. G. S. (Med porträtt.) — Sven- nens sång om Margit Plenge ; af Adolf Strömstedt. — Diskre- tion ; af A. L. — Öfverflödig ; en berättelse ftån Rivieran, för Idun af Rust Roest. (Slut fr. föreg. n:r.) — Flickornas skol- gång ; en fråga till Iduns läsarinnor och läsare af »En be- kymrad fader». — Byggmästar Solness, skådespel i tre akter at Henrik Ibsen. Ett försök till tolkning af Anna Wahlen- berg. — Till Chicago; prisbelönadt svar å Iduns prisfråga af Gustaf Gullberg. (Slut fr. föreg. n:r.) — En hemslöjd, som kan blifva industri; af H. J-n. — Maten är halfva födan; ett realistiskt inpass af Ellen Bergström. (Slut fr. föreg. n:r). — Ur notisboken. — Teater och musik. — Ytterligare upp- lysningar om Iduns pristäfling. — Tidsfördrif.