Tillbaka Read Runeberg

Idun: 1896

Originalsida 378
Originalsida 378
Originalsida 378
Originalsida 379
378–379

På sidan 378 nämns Daniel Fallström, Marie Corelli, Vilhelm Fredrik Tersmeden

Sida 378

371 1896 att det stode i min makt att brännmärka denna kalla, känslolösa tidsålders fagra anlete, att därpå med den lefvande eld, som kallas rykte, inrista min namnteckning.» Marie Corelli räknar bland mängden af beundrare och beundrarinnor ett stort antal af Europas mest kända personligheter. Att författarinnan till »Thelma» slagit an på en så känslig natur som Margheritas af Italien är väl ej så underligt, men att hennes egen kalla, behärskade drottning är en ifrig läsarinna af hennes arbeten, torde kunna noteras såsom något särdeles märkligt. I sitt luxuöst inredda hus vid Longridge Koad, Earl’s Court, South Kensington, bevarar nämligen vår författarinna inom glas och ram ett telegram från Balmoral, som i sin spartanska korthet lyder: »Drottningen önskar alla Marie Corellis arbeten.» — Af världsberömda litterära storheter är det egentligen endast en, som gifvit henne någon uppmuntran, en, men ett lejon. Det var samma, nu för evigt domnade hand, hvilken skrifvit Idylls of the King, som i ett långt bref lyckönskade sin unga landsmaninna till Ardath. »Den siste skalden», som jag skulle vilja kalla honom, gladdes säkerligen i sitt gamla hjärta öfver att det fanns något annat än Zola och Ibsen, som kunde intressera den dekadensperiod han så djupt beklagade. Detta lord Tennysons bref anser miss Corelli såsom sin dyrbaraste klenod. Ett ytterligare bevis på hennes anseende är att hon här om året blef presenterad på hofvet, en ära, som ej brukar vederfaras andra ändern, som tillhöra Englands adel. »Jag är stolt, mycket stolt öfver att vara känd i Sverige,» säger Marie Corelli. Bland de länder, som, näst efter hennes eget, högst uppskattat den unga engelskan, räknar hon vårt land. En person, som i hög grad bidragit till den popularitet hon här vunnit, är fröken Emilie Kullman, som på ett ypperligt sätt öfverflyttat Marie Corellis samtliga arbeten till »ärans och hjältarnas språk». Marie Corelli har många gånger ämnat personligen hälsa på sina svenska beundrinnor. Hittills har det dock ej blifvit af, men vi skola hoppas, att hon ej länge låter vänta på sig. Och nu till sist — hur ser miss Corelli ut? Det är bäst att låta henne själf besvara denna fråga, som är så.ömtålig, då den rör a young lady. — »Jag ser ej alls »litterär» ut. Jag är liten och smärt, med blondt hår, blå ögon och skär och b.vit hy — »alldeles som en docka», såsom en af mina obehagligt uppriktiga vänner brukar säga.»------ Sedan ofvanstående skrifvits har Marie Corelli med korta mellantider utgifvit ytterligare trenne märkliga arbeten: »The Sorrows of Satan» — * The Mighty Atom» — »2%e Murder ofDeliria*. Af dessa har den förstnämda under titel »Prins Lucio» nyss utkommit i svensk öfversättning, äfvenledes verkställd af fröken Kullman. Såsom en egendomlighet må nämnas; att många engelska präster hämtade sin predikotext ur nämnda roman; på en och samma söndag predikades däröfver i flere af Londons kyrkor. Såsom exempel på den stora spridning miss Corellis arbeten i England vunnit kan nämnas, att af i>The Mighty Atom» sålts 78,000 ex. och att redan innan »The Murder of Deliria* utkom 36,000 ex. däraf voro beställda. Dessa båda romaner torde under loppet af nästkommande år öfverflyttas till vårt språk. Mari Mihi. ------- *------- Från Iduns läsekrets. Till en gammal trotjänarinna. O, denna värkbrutna hand! Denna stackars gamla värkbrutna hand! Den ligger i mina tankar som en mara, den trycker öfver mina ögon, så tungt, så tungt, tår på tår prässas fram därunder. Det talas om att en hand kan vara ett helt poem. Det menas då en hvit, mjuk, formfulländad hand. Men denna hand, som jag ej kan glömma, denna värkbrutna hand, är den ej ett poem, så rikt på innehåll som något konstverk, skönt till formen? Du gamla — du med den handen — du är gammal af år och af möda! Du har aldrig klagat öfver arbetets tunga, nej, nej, du var alltid så glad öfver att ständigt, ständigt hänga i, från morgon till afton. Du jämrade dig aldrig, hur bårdt du än slet. Men jämmern, jämmern lig-IDUN ger där i din värkbrutna hand ------ Din trogna hjälp, som afvändt nöden från dig i så många år, som aldrig tvekat taga i de tyngsta bördor — den kan ej mera, den är utsliten — din värkbrutna hand! Jag gråter vid tanken på, hur du såg på denna hand: »Den är så ful, den är ingenting att se på------» Nej, men jag ville taga den i min och värma den och stryka den så ömt, så ömt, och lägga den mot min kind, denna gamla hand. Hvad vore allt det ändå mot det sköna den predikar för mig om ett lif af outtröttlig, osjälfvisk sträfvan ? Du gamla med din värkbrutna hand! Om jag hade ett varmt och lugnt bo åt dig, där jag kunde få pyssla om dig och komma dig att glömma din sjuka hand — och så skänka dig ett ringa tack för ett helt lifs stora möda! Ad. Herr Redaktör I Vördsamt anhålles, att Ni godhetsfullt ville lämna plats för nedanstående upprop i Eder ärade tidning samt, om Ni så finner för godt, uppmana flere, som känna till detta elände, att skrifva för saken. Ingen skulle därför vara tacksammare än »En ringa läsarinna af Idun». sJ: * Alla Iduns läsare och läsarinnor uppmanas — först de, som hafva något att säga i riksdagen, och sedan de, som kunna påverka de makthafvande — att göra hvad de kunna för att afskaffa dessa omänskliga auktioner på fattighjon och värnlösa barn, som emellanåt förekomma på landsbygden. Många kanske tro att dessa auktioner vore en för längesedan öfvervunnen ståndpunkt, att sådana förekommo blott längre tillbaka och ej i vår upplysta tid. Men just i denna upplysta tid fortgå ännu på landet dessa ohyggliga auktioner, hvarest dessa stackars fattiga barn och gamla bortauktioneras till dem, som bjuda det minsta arvodet. Lätt kunna vi fatta, att de som taga dem om hand ej äro de som hafva råd att för billigt pris taga omvårdnad om armodets barn, utan sådana, som ej vilja låta en inkomst gå sig ur händerna och på samma gång finna det förmånligt att erhålla biträde och hjälp med tillsyn af barnen m. m., medan de själfva äro ute på arbete i åker och äng. Äro de då klena stackare, som ej orka mycket arbeta, så kunna vi förstå att de hafva mycket svårt många gånger. De, som läst »Sigurds» beskrifning om en dylik auktion, torde nog satt sig in i dessa arma människors känslor. Själf kan jag, som utsänder denna uppmaning, ej göra någonting därför mera än att påminna mina makthafvande bröder och systrar att uträtta något för afskaffandet af dessa auktioner. L—k. Iduns frågeafdelning-, som flerfaldigt blifvit antastad af den läsande allmänheten, har dock synbart segrat genom sig själf och sina många anhängare. Bättvisa anmärkningar öfver då och då förekommande minst sagdt egendomliga frågor böra dock ej falla såsom klander på redaktionen, som anser sig böra, så långt möjligt, öppna sina spalter för alla, som vilja fråga; utan må frågarinnorna själfva stå för livad de begära infördt i Idun. Men då nu intresset för dessa frågor och svar är så stort, och man dock bör antaga, att de med nöje äfven läsas af de flesta och ej endast af kontrahenterna, hvilka åtminstone svaren närmast angå, så tillåter jag mig härmed påpeka ett litet missförhållande, som ganska lätt kunde afhjälpas. Vid mången af frågorna, som man genomögnar, tänker man: »det skulle du också bra gärna vilja veta» — eller »det skall bli roligt att läsa svaren på denna intressanta fråga» — — och då nästa nummer utkommer, slukar man svarafdelningen för att rikta sitt vetande. Men, med detsamma man tackar dem, som så beredvilligt ofira sin tid och besvära sig med frågornas besvarande, kan man ej undgå att förvåna sig öfver, hvarför svaren i de flesta fall äro affattade så »enskildt», d. v. s. hvarför därvid endast hänvisas till frågans siffra (som ju mycket lätt kan feltryckas) och ej alls eller dock ej nog tydligt vidröres frågans innebörd. Och ändock skulle det bespara läsaren så mycket hufvudbry genom gissning eller besvär med att framleta frågans innehåll i något af föregående numren, om hvar och en i sitt svar ville inflicka, hvarom det är fråga! Utrymmet behöfver ju därför ej ökas, men vår tidning skulle blott vinna därigenom, och hundratals läsarinnor komme att instämma i undertecknads stora tack, om alla svarande medsystrar ville för framtiden behjärta detta upprop. Stenia. Till Daniel Fallström. Säg, skald, hur kommer det sig att du lyran strängat om? Du är ju dyster som en natt, förr var det dock tvärt om. Du sjöng som lifvet varit blott en glad och sorglös dröm — nu längtar du få sjunka ned från allt i tidens ström. Jag vet ej, hvad dig kan ha händt, hvad som dig isat så, om lyckan har dig ryggen vändt, jag vet ej, men ändå jag tviflar, att du är så kall, så liknöjd som du tror — att dö, o skald, är ingen lek, hos döden allvar bor. En härlig gåfva lifvet är, om sorgens skuggor än ibland månd’ skymma dagern där — det dagas nog igen. Mer rikt än förr syns lifvet. dig, när döpt i smärtans flod du stiger härdad, luttrad upp med gladt och nyfödt mod. Upp, alltså, skald, till manlig strid mot sorg och lyckans svek! Upp mot en ond och hatfull tid till modig bardalek! Upp, sjung allt ädelt, skönt och godt, allt högt och stort du vet! Möt sen med gladt, frimodigt hopp båd’ död och evighet! —a. ------*------ Ur notisboken. Hälsotillståndet vid liofvet. Drottningen, som sedan några veckor vistats å Ulriksdal, är nu ovanligt kry, rör sig med ledighet och vistas dagligen, åtminstone för en och annan timme, ute i det fria. Däremot är kronprinsessan fortfarande svag och en stor del af dagarne sängliggande. I söndags, då den kungliga familjen med anledning af prins Bernadottes 37 års födelsedag var samlad till familjemiddag, kunde kronprinsessan icke deltaga i densamma på grund af sitt klena hälsotillstånd. * Kvinnlig elev vid Tekniska högskolan. K. m:t har nu medgifvit, att Agnes Emma Karolina Magnell må, utan hinder af de för Tekniska högskolan gällande stadgar, efter fullgjorda prof vinna inträde såsom specialelev i fackskolan för arkitektur vid högskolan samt efter genomgången kurs . därifrån erhålla afgångsbetyg i likhet med manliga elever. Enligt hvad nu uppgifves skall dock fröken Magnell ej vara den första kvinna, som antagits till elev vid Tekniska högskolan. En »gammal teknolog» meddelar nämligen, att redan åren 1838 och 1839 en fröken G. var antagen såsom elev vid tekneologiska institutet, såsom högskolan då benämndes, för att studera kemi och lära sig konsten att färga. Märta Eketräs moder, framlidne kabinettskammarherren och öfversten J. G. Eketräs maka, Stanislas Margareta Eketrä, född Tersmeden, afled i söndags härstädes uti en ålder af 70 år. Öfverstinnan Eketrä var född i Stockholm den 13 maj 1826 och dotter af ryttmästaren friherre Vilhelm Fredrik Tersmeden och hans makaJacquette Elisabet Tersmeden. Hon ingick 1846 äktenskap med dåvarande kaptenen vid Andra lifgardet, sedermera kabinettskammarherren och öfversten för Västmanlands regemente Johan Gabriel Eketrä, hvilket äktenskap upplöstes med makens död 1889.

På sidan nämns Daniel Fallström, Marie Corelli, Vilhelm Fredrik Tersmeden

Källa: Project Runeberg · ·