Sida 116
112 IDUN 1898 O > K M 0) ® w = _ o. — c m* E 2*3: e H> -i eL 09 = co „ sa *-*■-2 » p ^ CO >■ ET B g- g° oq a 81 PT ca o o s- a O fel ^ o •g. ►f o: M n U g ra p- >V S; H- 3* f*" O H kände hon — än för någon annan. Det var omöjligt att denna bedårande stämma och hela denna tjusande apparition kunde lämna henne oberörd. Och hon visste ju dessutom, att han sjöng just för henne i afton. — Hvarför fick icke äfven hon lefva för konsten, för —? Nej och tusen gånger nej, hvad tänkte hon på. Alltsammans var ju blott ett bländverk. Hon måste förjaga dessa drömbilder, ryckas ut ur sin villa. Bestod hon profvet därinne — hon i pjäsen nämligen? Ja, nej — Anna vågade knappast andas — jo, till slut segrade hon. Goda makter skyddade henne, och Anna fick äfven en inre förunderlig kraft. Sinnet var åter i någorlunda jämnvikt, när hon med doktorinnan steg upp i den utanför teatern väntande vagnen. Omärkligt hade Anna påskyndat hemfärden i den ljusa våraftonen. Det dröjde sedan en stund, innan man slutat samspråka och intagit supén, och så sade man godnatt. Inkommen i sitt rum betraktade Anna länge sin bukett och det lilla kortet. Därpå tog hon fram ett skrin, hvaruti hon förvarade sina skrifsaker och tömde det. Uti detta lade hon nu sina minnen. »I måsten vissna, I älskliga blommor,» hviskade hon. »Men gömma eder — ja, det vill jag.» Hon tillåste skrinet. »Es war ein Traum.» Alldeles uttröttad af dagens tilldragelser insomnade hon snart därpå i sin mjuka bädd. När morgonen grydde, tycktes hon fullt hafva återfunnit sig själf. Men från barn hade hon hastigt utvecklats till kvinna. Lysningsdagen bar hon en hvit söndagsklädning, fastän den var gammal —- sedan hennes konfirmation. Hon ansåg det ogrannlaga att bära den andra. Någonting inom henne förbjöd det, man var kanske mera samvetsöm då för tiden än nu. — — Det ena tiotalet efter det andra hade förflutit, och detta sker icke utan att lämna märkliga spår efter sig i en människas tillvaro. Man skref nu året 1896. Större delen af lifvet låg bakom professorskan Anna K. Ilon hade i hemmets värld fått upplefva år af rikt innehåll. Men redan för längesedan var hennes trofaste make död. Barnen, spridda åt olika håll, hade bildat egna hem, utom den yngste sonen, som nu blifvit läkare i mellersta Sverige och bodde tillsammans med sin moder. Det var på förmiddagen den 22 februari. Doktorn var redan ute och i full verksamhet. Husets ena tjänarinna sysslade i köket och frun själf hade just lagt sista handen vid ordnandet för dagen af det prydliga hemmet. Hon nedtog nu en liten hvit spetsmössa från toaletten och knöt den framför spegeln. Denna återgaf dragen af en åldrad kvinna med grånadt hår och fårade drag. Ögonen hade dock något kvar af sin forna glans, och ett mildt solljus låg utbredt öfver hela anletet. Hon satte sig ned i soffan, framför hvilken stod ett arbetsbord med diverse sysaker, och, bland det öfriga, fanns där äfven dagens morgontidning. Anna satte på sig glasögonen, började läsa och fortfor härmed en stund. Men plötsligt ryckte hon till, hennes blick stannade vid ett namn. Detta hade hon nog sett och hört’omtalas många gånger förut. Honom, som bar det, hade hon däremot mött blott en gång i lifvet. Nu var han död dagen förut. Ett telegram från Kristiania meddelade detta. Hans och hennes vägar hade gått åt skilda håll. De skulle icke råkas mera. Hon hade aldrig önskat det. Men nu såg hon åter så klart framför sig den tjusande, ungdomliga bilden från forna dagar, just sådan han stod där, den fagra vårmorgonen. Hon försjönk en stund i djupa tankar. Därpå skred hon sakta fram till den gamla byrån med mässingsbeslagen, som följt henne från föräldrahemmet. I nedersta lådan fanns ett skrin. Det hade stått där orördt i öfver fyratio år. Varsamt framtog hon nu och öppnade det. Där låg buketten — vissnad — tillsammans med det lilla visitkortet, gulnadt af tidens framfart. Men namnet var oförändradt, med de fint tecknade raderna inunder. Hon åter läste dem med rörelse. Den önskan, de innehöllo, hade gått i fullbordan. Likväl hade hon blott en enda gång haft en aning om kärlekens lycka, en solglimt, som hastigt försvann. Tårar fuktade de vissnade blommorna. Mycket kunde sägas om honom, men hon hade sett i hans ögon att hos honom fanns en släktskap med det innersta i hennes väsen. Så långt borta han var från sin kära dalabygd ! Det nästan förekom henne, som hade de råkats helt nyss. »Men kanske kommer hans stoft att hvila där.» — Och hon anade rätt. Liten Anna och mycket annat glömde han nog för stundens växlande intryck, men fosterbygden, den blef han trogen i döden. När moder och son, samma dags eftermiddag, förtroligt sutto tillsammans vid den vänliga skymningsbrasan, då meddelade hon detta sitt älsklingsbarn, öppet och okonstladt, hvad som tilldragit sig mellan henne och den bortgångne konstnären, hvilkens död han, såsom en nyhet för dagen, helt omedvetet kom att omnämna. Hon visade honom äfven det lilla skrinet. »Under långa tider har jag nästan glömt, att det funnits till. Men det felades mig mod, den där gången, att förstöra det. Och så blef det kvar.» Hon tystnade. Efter ett kort uppehåll fortsatte hon: »Men du, Georg, lofva mig att bränna upp det, när jag är död!» »Nej, mor. Dess innehåll skall följa dig i grafven. Tror du inte jag förstår, hur man känner i ungdomen, i synnerhet med en konstnärsnatur som din. Och önskningarna, som skrinet gömde, blefvo ju i alla fall verklighet. Min älskade mor skall ha sin vårdröm med sig — den var så ren, att den ej behöfver sky evighetens ljus.» Han slöt henne ömt intill sig. Ej ett ord växlades vidare om detta ämne. Följande år dog den gamla professorskan. Hon formligt nedbäddades i den skörd af friska blommor, som kärleken och saknaden ägnat henne. Men allra närmast, inuti kistan, lågo de vissnade rosorna — hennes vårdagsminne. ------- *------- Innehållsförteckning : Josefina Princell, född Lind ; af Viola. (Med porträtt). — Skärtorsdagskväll; poem. af E. T. — Något om solljus; af Rakel. — Den hjälpsamma vännen ; en flyttningsdialog af Zorah. — Om bruket afpåskägg. — Iduns papperskorg; af En svensk kvinna. — Från Iduns läsekrets : I piano- och pinofrågan; af Verus. Öppet bref till Stade; af J. J. — Skaldernas kvinnor ; små studier för Idun af Emil Linders. X. Carl David af Wirsén. — Ur notisboken. — Teater och musik. — Skrinlagda blommor. — Tidsfördrif. TIDSFÖRDRIF Bidrag mottagas med tacksamhet. Påsklogogryf af LEA. En högtid finnes, dit jag hör, Så visst som slefven till en gryta, Och då, förutan till att skryta, Jag ännu stämning med mig för. Än uti hvitt jag träder fram, Som när i sol’n en snöboll strålar, Och än jag uti färger prålar Vid ungdomens och barnens glam. Jag fordom bjöd på poesi, Om också ej af bästa slaget, Men fruktar att vid detta laget Den sortens lyx^är mest förbi. Då var jag som ett slags »roulette» I borgarhem och berresäjten ; Nu blir jag äten — och förgäten Det är den nya tidens sätt. Hvad ännu ingen kvinna prydt Och minst, ju mera rikt det varit. Ett sätt att komma fram med nytt Ät dem som lasta hvad som farit. Förvaringsrum, som hvarje fru, Om ordningsfull, med rätta skattar. Benämning för en gosse ju, (En skåning bäst det ordet fattar).' Hvad återkommer hvarje år Och af de flesta ses med nöje. Hvem, om hon ock i têten går, Man ofta tittar på med löje. En »slingerbult», men angenäm, Som skänker både fröjd och nytta. Det, hvartill sällan en bekväm Och treflig väg oss plär förflytta. Hvem aldrig tunga haft för tand, Men somjust därförhögtman skattar. Så en, som är så full ibland, Att man hans bärkraft knappast fattar. Hvad man som stöd kan lita på, Men som ett vapen ock kan vara. Ett ord, som alltid plägar stå Ibland adverbers lätta skara. Så något som går lätt i kras Och då en husmor ju bedröfvar. Sist hvad den ene kan med grace, Den andre som han hade klöfvar. Vokalförändringsgåta. Med e — hvad kallas det min vän, när du från sta’n far hem igen. Med i — hvad mor ibland ses göra, då stygga barnen henne störa. Med o — ett namn som flicka bär. Med y — du ses då kallt det är. Med u — hvad punschen göra plär. Ninne. 44 inkapslade, geografiska namn. »Se, god dag Anna min! Ska du ej hvila dig i en kåsös, eller kanske i min chaislong? Fordom ansåg du den vara bättre.» »Valde ni att gå på »Atheneums» föredrag eller på Operan för att njuta af några rösters underbara löpningar?» »Vi kastade alla tankar på nöjen och promenerade i stället.» »Vi gingo till moster, Odensgatan sex. Eterdoft slog oss till mötes, sina persienner hade hon fält ner. ifyllningsgåta. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 X I i 1 X j 1 X X j . ;j X i X 1 - '( '1 X ! X ! 1 i X X X X X ! 1 ! 1X i 1 X i 1 i X1 X 1 1 Bokstäfverna som infalla i de med kors markerade rutorna bilda ett ordspråk. ap, as, b, ce, da, di, ed, g, g, g, ge, gim, gla, gre, i, kt, il, ju, ka, 1, le, lö, löf, m, mir, må, ny, op, or, ot, pa, r, re, res, rog, rås, rö, s, si, t, ta, te, är. 1) Mansnamn, 2) abstrakt begrepp, 3) de godas boning, 4) fågel, 5) en stackars vanlottad, 6) frukt, 7) norsk stad, 8) seg vätska, 9) gudinna, 10) hvarpå vintern stundom bjuder, 11) flicknamn, 12) dryck, 13) väglängd, 14) bjudes blott en tid om året, 15) högslätt i Äsien, 16) påbud, 17) ädelsten. E. O. N. Ack! en tröttande afton blef det. Hon var naturligtvis bekymrad, stackars moster! Hade nödgats att ånyo sända Georg rek. Landtstället behöfde annan taktäckning. Hon bjöd oss på kaffe — »intubi» — genast vi kommo, sedan kvällsvard. Öfverflöd af mat.» »Nej, skall du gå redan? Mark väntar, säger du. Er oro för hvarandra är alltjämt landtlig och naiv, Hälsa Mark; andra bekanta också.» Fix. Kaffe Lösningar. Logogryfen: »Blåstrumpa», tår, salt, bål, bår, rus, bast, strå, ramp, stumpa, mat, lura, mal, palt, blåsa, alt, bas, sump, stå, åra, bra, lump, slup, mål, bal, prat, såpa, sur, sup, stupar, pålar, tå, Saul. Geografiska namngåtan • Spanien-Italien : 1) Skutari, 2) Piemont, 3) Aleuterna, 4) Neapel, 5) Iravaddi, 6) Elbe, 7) Nymvegen. 2) ren, 3) de-Korsgåtan: 1) d, ^mon, 4) not, 5) n. Aritmoremet: Rosendal: Lars, Aron, Ane, Leo, Elna, Edla, Rosa, Dora. Hufvudbry’et : Gåtcharaden : Ordlek. Rebusen : Påssjukan förekommer ock om sommaren. patentrostadt och konserveradt i enl. med Professor l Liebigs metod, bvarigenom det står sig i flere månader, i fina blandningar : Java, Mocka, Plantage m fl, 5 Fabriksbod O Biblioteksgatan, Sthlm-Förädlade Kaffetillsatser, analyserade af D.r Setter berg och Ingeniör Landin. Gör kaffet homogent, välsmakande, sundt, närande och billigt. Begär hos er närmaste handl. Eronkaffe och Ptistiillningsliaife,.
På sidan nämns Carl David af Wirsén
Källa: Project Runeberg · ·






































































































