Sida 23
2. Den senare riktningen inom den grekiska astronomien, Kopernikus och det kopernikanska varldssystemet
PR IS
a Esa, Vr En SA 075 MSOIRRE GD ISAR RN EGON
Ja
DEN SENARE GREKISKA ASTRONOMIEN. 23
kring solen, i sällskap med de andra planeterna. Antages solen orörlig, så kunna alla företeelser på himmelen för- klaras genom jordens rörelse. Huru stora planetbanorna än äro, så äro de dock försvinnande i jämförelse med det tomrum, som skiljer dem från fixstjärnesferen. Allt detta kan synas svårt och hardt när otroligt; men med Guds hjälp skola vi göra det klarare än solen, åtminstone för alla, som begripa matematik. Utgå vi nu från den grund- satsen, som ingen lär bestrida, att ju större en bana är deste större är omloppstiden, så kunna vi förlägga banorna i följande ordning, i det vi börja med den yttersta.
Den första (I) är fixstjärnssferen. Den är orörlig och till den hänföras alla stjärnors rörelser och lägen i vår värld. Astronomerna antaga den samma rörlig; men vi skola visa, att detta är en synvilla, beroende af jordens rörelse. Under stjärnsferen är Saturnus” (IT) bana, hvars omloppstid är 30 är; sedan komma i ordning banorna för Jupiter (III) med 12 års omloppstid, Mars (IV) med 2 års omloppstid, Jorden (V) med månen med ett års om- loppstid, Venus (VI) med 9 månaders och Merkurius (VIT) med 82 dagars omloppstid. I medelpunkten för alla dessa banor tronar solen. Kunde man hafva gifvit en lämpligare plats åt denna klara stjärna, som upplyser detta härliga tempel?"
Såsom Kopernikus själf framhäfver, så var öfvergången från Ptolemäus” system till hans eget den naturligaste sak i världen. Det var icke häller denna rent geometriska öfvergång, som utgjorde stötestenen för hans samtida. De mera tänkande bland hans motståndare erkände, likasom en gång Ptolemäus, att läran om jordens rörelse gärna kunde få passera, nämligen såsom en hypotes (antagande) för enkelhetens skull. Först när han ville häfda sin åsikt som en värklighet, stötte han på motstånd från de djupt rotade öfvertygelser af motsatt art, som genomträngde hela hans tidehvarf, från den gamla nedärfda uppfattningen, understödd af tidens vetenskapliga och religiösa tänkesätt.
Det är bekant, huru medeltidens människor, med blicken lyft mot en, efter hvad det ansågs, bättre värld, hvilken för deras fantasi aftecknade sig mera lefvande än för vår, ringaktade eller försummade” sina efter denna världen af- passade förståndsförmögenheter. För dem blef det den för- nämsta uppgiften att klargöra och ordna de religiösa för-
Källa: Project Runeberg ·