Sida 24
2. Den senare riktningen inom den grekiska astronomien, Kopernikus och det kopernikanska varldssystemet
160 RET ÖR AR Hg a I DRA
Näsan FORSA
AS sfär
24 JORDEN OCH SOLSYSTEMET.
hållandena; särskilt gälde detta med afseerde på fast- ställandet af kyrkans tro. Många religiösa samfund stödja sig äfven ännu i dag vid de viktigare resultat, som så- lunda stadfästades af kyrkans främste män och på kyrko- mötena. Men utom dessa större frågor egnade man sig med ifver och allvar åt mera detaljerade undersökningar, hvilka numera icke hafva allmänt intresse. Så handla flere skrifter från den tiden om änglarnas egenskaper t. ex. om deras ålder och klädedräkt, om hvilken ängel, som brakte den heliga jungfrun det himmelska budskapet, om huruvida änglarna tala grekiska eller hebreiska, eller huru många tusen änglar få rum på en nålspets, om deras näring, mat- smältning och sömn 0. s. v. Det är tydligt att under sådana förhållanden naturvetenskaperna kommo att intaga en tillbakaskjuten ställning. Och när vetenskapliga frågor förekommo till behandling, så skedde detta på samma sätt och enligt samma metoder, med hvilka forskningar uti de himmelska tingen bedrefvos. Då man med trons visshet kunde bilda sig en föreställning om förloppet i himmelen eller i jordens d. v.s. världens medelpunkt, hvarest helvetet hade efterträdt Pytagoräernas sinnebildliga eld +), hvarför skulle man då lägga vikt på sinnenas otillförlitliga vitnes- börd, då det gälde de obetydligare saker, som tilldrogo sig i ens omgifning? Också är bristen på iakttagelse- förmåga under denna tid förvånande. Sålunda påstår t. ex. en författare, att om man kastar en sten, så rör den sig först ett stycke bortåt i en krökt bana och faller sedan rätlinigt ned på jorden. Det bör äfven icke förundra oss, att samma personer, som i apostlarnas berättelser och kyrko- mötesprotokollen ansågo sig äga ett osvikligt rättesnöre i teologiska saker, med trygghet litade till Aristoteles skrif- ter, när det kom an på naturvetenskapliga spörsmål. Så kom: det sig att Aristoteles” läror angående jordens orör- lighet, alla de kristallsferer, som omgåfvo henne o. s. v., långt fram i tiden förblefvo rotfasta ej blott hos allmän- heten, utan äfven hos dem, som egnade sig åt vetenskap- liga forskningar. Det var denna tidsanda, som utgjorde
”) I en 1836 med myndigheternas bifall utgifven formulering af den katolska tron heter det: »Helvetet är den djupaste ort i världen, nämligen jordens medelpunkt, och därför motsättas i den Heliga skrift på många ställen himmelen och helvetet, såsom den högsta och lägsta orten.»
Källa: Project Runeberg ·