Sida 25
2. Den senare riktningen inom den grekiska astronomien, Kopernikus och det kopernikanska varldssystemet
DEN SENARE GREKISKA ASTRONOMIEN. 25
det svåraste hindret för Kopernikus” nymodiga åsikter. Ptolemäus” blott af de lärda kända bevis mot jordens rörelse spelade en obetydlig roll vid sidan af den omstän- digheten, att den gängse uppfattningen af alla förhållanden och särskilt själfva religionsformen hade utbildats och lika- som växt sig omkring åsikten om jordens fasta läge 1 värl- dens medelpunkt. Det var ju för tanken helt naturligt, att den gudomliga nåden på ett särskilt sätt samlat sig på ett sådant enastående ställe, som världens medelpunkt, människans hemvist. Men hvad skulle man tänka, om jorden ej var annat än en irrande planet bland många lik- nande, och huru skulle man” föreställa sig dessa andra planeter lottade i samma afseende?
Såsom det blifvit antydt, hafva under olika skeden af medeltiden vetenskapliga sträfvanden af olika värde varit värksamma. Kyrkofadern Lactantius från början af fjärde århundradet egnade redan en tanke åt frågan om jordens rörelse, i det han i sitt arbete "Om den falska okunnig- heten" förklarar alla dem för "mindre vetande", som antogo, att jorden roterar, att den är rund, att det finnes antipoder och att man kan gå omkring henne utan att falla. I all- mänhet stälde sig de skickligaste på Ptolemäus” ståndpunkt och utbildade särdeles mot slutet af medeltiden hans system, såväl genom tillfogande af nya epicykler som genom att bearbeta nyare iakttagelser. Ett århundrade före Kopernikus. (1444) yttrar sig den som kardinal och ståthållare i Rom bekante JVikolaus Cusa om jordens rörelse på följande sätt i ett arbete "Om den lärda okunnigheten'": "Det är tyd- ligt, att jorden rör sig, om det också icke omedelbart synes våra sinnen så, emedan vi icke kunna döma om rörelsen annat än i jämförelse med det som är fixt; på samma sätt som den, som sitter i en båt, som lugnt drifver med strömmen i en flod, icke kan märka sin egen rörelse annat än ge- nom att iakttaga strandens. På detta sätt äro solens och stjärnornas rörelser det enda vitnesbördet om vår egen.” Af denna Nikolaus OCusa skall astronomen Purbach från Wien hafva fått del af dessa åsikter. Utan att själf vidare befatta sig därmed, meddelade denne i sin ordning åsikten om jordens rörelse och planeternas jordlika natur åt sin lärjunge Regiomontanus. Men icke häller denne framstälde saken offentligt. Båda dessa män voro framstående astro- nomer, som gjort sig förtjänta om vetenskapen. Regio-
EA NNE LA SAR "oe fåran te Re nd sär sr SNR I adkdees I
Då Fe > RR I
Källa: Project Runeberg ·