Sida 44
6. Kepler och Newton, himlakropparnas värkliga rörelser och den allmänna tyngden såsom deras orsak
44 JORDEN OCH SOLSYSTEMET.
och familjen förde till följd däraf ett kringirrande lif, under hvilket sonens uppfostran försammades. Oaktat han dess- utom från födseln var svag och sjuklig — han föddes två månader tidigare, än man enligt naturens ordning hade rätt. att vänta — utvecklades hos honom de mest framstående andliga egenskaper. Men med den klara blick och det. genomträngande förstånd, hvarom flere af hans arbeten senare buro vittne, parade sig en rakt motsatt benägenhet. för det underbara och mystiska, ett arf af hans moder, som för sitt öfverspända lynnes skull var nära att blifva. bränd såsom häxa. Om nu äfven denna hans själsriktning orsakat, att många af hans arbeten blefvo blotta fantasi- foster, så har dock hans benägenhet för det ovanliga i så. måtto varit af värde, som den i mycket betingat hans mod och förmåga att bryta med de åsikter, som inom astro- nomien på hans tid voro de enda saliggörande. — Keplers första afsikt var att egna sig åt det presterliga yrket, och han bedref för detta ändamål under flere år teologiska studier. Men han hade redan gjort sig känd som en ifrig” anhängare af Kopernikus. Af detta skäl och, som det upp- gifvits, emedan han hade svårighet att förlika sig med den 3 k. Konkordieformeln med dess lutherska nattvardsdogm och dogmen om Kristi kropps allestädes närvaro, blef han af sina lärare förklarad olämplig till kyrkans tjänst. Ute-- stängd från den presterliga banan och därmed förenade inkomster, egnade han sig nu uteslutande åt astronomien. Så började han en lefnadsbana, full af motigheter och eko- nomiska bekymmer, under hvilken han ogästvänligt kastades- från den ena uppehållsorten till den andra och ofta var nödsakad att för sitt uppehälle tillgripa ovärdiga hjälpmedel, såsom astrologiska förutsägelser af personers öden och politiska tilldragelser. Under sådana förhållanden utarbe- tade Kepler med aldrig svikande flit sina astronomiska värk. Af dem skola vi här blott kort anföra det, som gjort epok i astronomiens historia.
Vi erinra oss, huru förklaringen af planeternas rörelser genom en deferent och en epicykel icke blef tillfyllestgörande: och att Ptolemäus tvangs attytterligare tillägga cirkel efter cirkel, hvar och en med sin medelpunkt på den näst före- gående. Likaså blef förklaringen med den excentriska cirkeln icke tillfredsställande, utan att den ytterligare på detta sätt påbättrades. Detsamma hände Kopernikus. Blott:
Källa: Project Runeberg ·