Sida 45
6. Kepler och Newton, himlakropparnas värkliga rörelser och den allmänna tyngden såsom deras orsak
FRIA
STU GORE or RS Sie SPE ER
TRA Ut 9 op age Var SA
RH TR
RN '
Pr ER
CJ AV vv (MD SFR PR I
e- ok
er
de:
fe-
ka
Ott.
ståndpunkt. Han uttänkte en
KEPLER OCH NEWTON. 45
3 det stora hela gälde det, att planeterna likformigt rörde
sig i cirklar kring solen. Undersöktes saken närmare, så
voro dessa rörelser omkring solen behäftade med många-
handa ojämnheter. För att ernå större likformighet
.omordnade Kopernikus genom en enkel förändring det
Ptolemäiska systemet till sitt eget. Härigenom försvunno de gamla kring jorden beskrifna deferentcirklarna, i det jorden själf beskref en cirkel kring solen. Men för förklaringen af de återstående ojämnheterna i rörelserna, måste han låta hela virrvarret af de efter hand tillkomna småcirklarna stå kvar. Detta gäller dock blott såsom ett allmänt drag; ty i själfva värket vidtog han häri åtskilliga förändringar, hvilka emellertid såsom oväsentliga ej här kunna beröras. Hufvudsaken är, att Kopernikus kvarstod på den ständ- punkt, från hvilken man sökte förklara himmelskropparnas banor genom cirkelformiga och likformiga rörelser, enkla eller sammansatta.
Det var Keplers förtjänst att, efter otaliga misslyckade försök i samma väg, uppgifva denna
metod att ur observationerna på planeterna leta sig till de- ras afstånd från jorden vid hvarje tillfälle. Med ett oer- ig. 9.
hördt besvär behandlade han
sålunda en mängd observa-
tioner, anstälda af den skicklige danske astronomen Tyko Prahe. Han beräknade därefter planeternas afstånd och läge i förhållande till solen, och kunde sedan så att söga efter naturen afteckna deras banor kring solen på sitt papper. I3 fann han, att dessa banor voro ett slags långsträckta, ovala figurer. I början såg det ut, som om de hade formen af genomskäringen af ett ägg, men fortsatta undersökningar visade, att de voro s. k. ellipser. En ellips är en figur af i fig. 9 angifna utseende. Man kan upprita en sådan genom att med nålar fästa båda ändarna af en tråd i tvänne punk- ter 8 och Y' af ett papper, hvarefter man för en blyerts- pänna öfver papperet, på sådant sätt, att tråden ständigt är spänd af blyertspennan. Hvardera af punkterna 5 och S' säges vara en brännpunkt (fokus) till ellipsen. Måttet
Källa: Project Runeberg ·