Sida 50
6. Kepler och Newton, himlakropparnas värkliga rörelser och den allmänna tyngden såsom deras orsak
RR an re ha är
| I I ; 3 v å vå & i
w por . |
50 JORDEN OCH SOLSYSTEMET.
Insikten om denna kometernas rörelse har varit af vikt för att undanröja en sista fördom inom astronomien, Det var nämligen först för denna insikt som föreställningen om en yttersta kristallsfer, fixstjärnssferen, fick gifva vika. Huru skulle eljes kometerna hafva kommit fram? Annu Kopernikns, Galilei och Kepler synas hafva hängt fast vid antagandet af denna kristallsfer, en åsikt, som en gång fordomtima af intet uppstod i en Anaximanders hjärna.
Icke blott jorden och solen hafva den märkvärdiga förmågan att draga till sig andra kroppar. Hvarje kropp i världen utöfvar ett dylikt inflytande på hvarje annan kropp. Häraf följer det, att icke ens solen, såsom Koper- nikus antog, kan vara i hvila. Afven solen rubbas och röres genom planeternas, om än så obetydliga dragnings- kraft på henne. Slutligen invärka planeterna på hvarandra. Därför lida äfven deras elliptiska banor vissa små ändrin- gar, af astronomerna kallade störingar eller perturbationer. Dessa spela inom astronomien en viktig roll. Ett vackert exempel på, huru långt man kommit, med afseende på beräkningen och studiet af sådana störingar, är följande.
Utom de från gammalt kända planeterna upptäcktes år 1781 af den engelske astronomen Herschel ännu en ny planet, som kretsade utom de öfriga. Det var planeten Uranus. Man beräknade snart den nya planetens elliptiska bana kring solen och härledde efter detta alla de störingar, som hans bana på himmelen kunde lida från alla de kända planeterna. Sedan gammalt var man van att, efter en så omsorgsfull behandling af en planets bana, blifva belönad med den noggrannaste öfverensstämmelse mellan beräk- ningen och planetens värkliga rörelse på himmelen. Men i detta fall hände det sig, att rätt stora afvikelser fram- trädde mellan räkning å ena och observation å andra sidan: Den tanken låg då nära, att härvid någon okänd planet dref sitt spel. Den franske astronomen Leverrier stälde sig också den uppgiften att ur dessa afvikelser beräkna den okända planetens bana — och han lyckades med försöket. - Den 22 sept. 1846 upptäcktes planeten Neptunus på him- melen helt nära till det ställe, som Leverrier på grund af sin räkning på förhand utpekat. :
Källa: Project Runeberg ·