Sida 42
42 KONSTGJORDA GÖDSELÄMNEN.
kunna de få svårt att under inträffande torka draga nytta af gödseln. Därför är det en af erfarenheten faststäld regel, att kalisalterna hälst böra plöjas ned djupt.
Till ängar och mångåriga vallar kan kainit och tomasfosfat med fördel användas till öfvergödning.
Kalisalter kunna med fördel inblandas I ladugårdsgödsel. Kainit värkar som ett gift på bakterier och kan därför användas till inblandning i ladugårdsgödseln för att hindra för hastig förmultning, hvarigenom en betydlig del af kväfvet går förlorad. Kainiten inströs i ladugården eller inblandas i gödselstaden och användes för hornboskap och får. Kainiten gör kornas klöfvar mjuka och kan åstad- komma inflammation i jufret, hvarför kainiten bör läggas under ströet. Endast om gödseln skall användas till sand- jord är skäl att inblanda kainit. För kor användes 0,4 till 1 kg. pr dag och djur, för får 4 däraf. ;
KOL,
Olika slag af kalkgödsel. Bränd kalk består af kalcium- oxid, släckt kalk af kalciumoxid kemiskt förenad med vatten. Bränd kalk erhålles af kalksten, som består af kolsyrad kalk. Då kalkstenen upphettas, bortgår kolsyran, - och den kalk, som då återstår, kallas bränd kalk. Om bränd kalk: begjutes med vatten, uppkommer en kemisk förening mellan kalk och vatten, hvilken kallas släckt kalk. Ett slag af kalk kallas fet, ett annat slag mager kalk. Fet kalk innehåller 30—95 proc. ren kalk jämte sand och lera. Mager kalk, som är bäst till gödsling, innehåller magnesia. Magnesiabalten kan uppgå till 50 proc,
Vid gasvärken användes kalk som reningsmedel för lysgasen. Gaskalk innehåller svafvelkalcium, som är ett gift för växterna. Om kalken får ligga ett halfår, öfvergår svafvelkalcium till gips. ;
