Tillbaka Read Runeberg

Konung Oscar's Beskickning till Schahen af Persien år 1890

Originalsida 131
Originalsida 131
Originalsida 130
Originalsida 131
130–131

Sida 131

TVÅ NYA DAGSMARSCHER, 87

kistor, i hvilka mähmandaren, karavanförarna, kocken och betjenterna hade sina tillhörigheter. Sex hästar redos af perserna, fem af oss, samt slutligen tre af de soldater, som eskorterade karavanen.

” Då vi någon gång redo tillsammans, erbjöd således vårt 2 en ganska imponerande anblick; det räknade nämligen i allt 44 djur. Sådant skedde emellertid endast sällan, ty ehuru betjeningen för det mesta bröt upp i förväg från nattstationen med bagaget, redo vi inom kort om den. 'Mulåsnorna hade såsom vanligt stora bronsklockor kring halsen, och den första af dem, ett stort vackert djur af hvit färg, bar på sidorna tvenne väldiga klockor, hvilka för hvarje steg läto höra sin dofva klang.X

Äfven nu lemnade vi inom kort den öfriga karavanen efter oss och mätte den ännu alltjämt goda vägen i raskt traf och galopp.

Landskapet blir allt skönare, skogen högre och tätare, bergen framträda allt tydligare. Enstaka hus, gårdar och eländiga karavanserajer ligga utmed vägkanten.

Vi mötte några mulåsnekaravaner samt redo förbi tvenne, som rastade på frodiga ängar. Godset var uppstapladt i en stor trafve, och djuren betade däromkring, medan karlarna i en skuggrik lund rökte och åto medförd kost.

X Vid vägkanten ses ibland olyckliga krymplingar och trasiga dervischer, som med bedjande röst ropa »ja Ali, ja Allah!»

Efter halfannan timmes ridt kommo vi fram till Sefid Rud's dalgång, och strax därpå tycktes stigningen börja på allvar. Floden förde nu stora massor af vatten, som hade en brungul, smutsig färg och lifligt strömmade fram mellan stränderna. Där dalen vidgar sig, ligger den grusiga flodbottnen på sina ställen blottad, bildande små låga öar.

Ändtligen inträda vi bland bergen. Vägen er i rät riktning uppför branterna. Än bär det uppåt, än nedåt på en mycket dålig och stenig stig, som dock längre fram blir bättre. Ännu en gång inträder man under skogens hvalf, bildadt af platanernas och ekarnas vajande kronor. Mellan trädens stammar ser man långt in i skogens djup, ur hvars svala, mörka skugga en och annan frisk vindfläkt söker sig

Källa: Internet Archive ·