Sida 466
368 FYRTIONDE KAPITLET.
vände hon sig och sade: »skynda dig, min man kommer snart hem.»
Hon var tydligen orolig, att denne skulle blifva mindre trakterad af att se en »frengi> omgifven af idel iliat-damer. Jag hade nog samlat flera typer, om icke Djafar, som hela tiden haft mycket roligt åt porträtteringen, påmint mig om att vi hade en lång väg framför oss. Det var emellertid en behaglig omvexling att för en gång i detta land, där kvinnor knappast existera för européen, få se och tala med en hel skara.
Ödemarkens döttrar äro kraftfulla, kärnfriska och välväxta, det kringirrande lifvet på obanad stråt eldar och öppnar deras sinne, och vistelsen på de höga, friska bergen, mellan hvilkas snöklädda kammar de tillika med sina familjer och hjordar vandra från betesmark till betesmark, stärker deras krafter och deras hälsa. Steppens barn äro också af naturen stolta och modiga och skulle icke för allt guld i världen vilja utbyta sin hårda existens mot stadsbefolkningens. Men om dem kan man med skäl säga, att de ingenstädes hafva någon varaktig stad.
Efter den uppfriskande visiten steg jag åter till häst. Vi kommo snart till slättens andra sida, där vi åter stego uppför en betydlig bergsrygg, hvars höjdpunkt låg 2740 m. öfver hafvets yta.
Som schahen följande dag skulle rida fram här, voro traktens bönder sys-
Min sakkah. selsatta med att rödja upp,
den dåliga vägen. Stenar
oc klippspetsar, som stucko upp här och hvar, slogos bort och lösa stenar kastades åt sidan. Männen, som voro bortåt 60 till antalet, böjde sig alla ned på en gång, fattade en sten med hvardera handen och kastade äfven samtidigt bort dem,
HD
Källa: Internet Archive ·
