Sida 72
42 SJUNDE KAPITLET.
Det var den 28 april, och som vi samma afton voro hos sultanen, måste vi skynda oss för att i tid vara i ambassadörens hotell. .Då vi anlände, voro de flesta gästerna, hvilkas antal uppgick till 400, redan samlade. Det var en ståtlig syn, då man inträdde i den väldiga, rikt upplysta salen, där pianots klara toner redan lockade gästerna till dans. Allt hvad Konstantinopel eger fint och förnämt bland sina invånare möttes här, ej endast främmande makters representanter, utan äfven ett hundratal turkiska paschar och militärer. Huvart man såg varsnade man svarta frackar och röda fezer och en mångfald af eleganta och smakfulla damtoiletter. Buffeten dignade under tyngden af champagnebuteljer, fruktskålar, konfektyrer och tusende läckerheter. Som dagen för oss varit ansträngande, drogo vi oss tillbaka redan före balens slut.
Aftonen före vår afresa voro vi på middag hos persiska ambassadören Mirsa Mohsin Khan i hans lilla nätta hotell i Stambul. Ef ter en måltid, som hvad riklighet och tillagningssätt
angår i intet gaf efter för
IST ON NAR bantar APA feuropeiska middagar, bjödos gästerna upp i salongen, där värden hade anordnat en liten öfverraskning. Det var nämligen ett par små italienska flickor, som” tillika med sina föräldrar utförde en pjes. Att de ungdomliga aktriserna fullgjorde sin sak bra, kunde man lätt se, och att innehållet var lustigt kunde man finna af de applåder, hvarmed de i språket hemmastadda åskådarna belönade deras konst.
Onsdagen den 30 april var vår sista dag på europeisk jord. Redan tidigt på morgonén voro vi på benen för att i god tid föra ned våra saker till Top Chaneh's kaj, hvarifrån vi begåfvo oss ut till det stora ryska fartyget Rostov-Odessa.
Källa: Internet Archive ·
