Sida 224
162 TJUGUTREDJE KAPITLET.
ej förmådde utveckla på långt när så mycken lyx som akämeniderna. Khosro Anoschirvan (531—3578) mottog dock främmande ambassadörer på ett de gamla konungarne fullt vädigt sätt. Sittande på sin tron i den stora hvälfda salen i Ktesifons palats, som ännu i dag reser sin majestätiska fasad på Tigris” strand, gaf han audiens, omgifven af hela sitt lysande hof. Han lär själf hafva visat sändebuden sina trädgårdar och anläggningar samt bemött dem med kunglig nedlåtenhet och förbindlighet.
Men den persiska storhetens sista timme skulle snart slå, och under Jesdegerd III:s regering (632—651) genljöd från rikets ena ända till den andra de arabiska fältherrarnes fanatiska stridsrop: »Antag vår religion eller betala tribut eller bered dig till strid; de män, öfver hvilka jag befaller, älska kriget och döden, liksom du älskar njutningen och lifvet.» År 635 föll Persien i arabernas våld, och under kalifen Osman fullbordades eröfringen af Iran, från Indien ända till Oxus. Här slutar det forna Persiens ärofulla och vexlingsrika historia, den gedigna fornpersiska glansen och härligheten öfvergå nu i den visserligen behagliga och smakfulla, men dock ytliga prakt, hvarom senare historieskrifvare ' och resande berätta.
2 R
rn
Källa: Internet Archive ·
