Sida 311
mA
OM SCHAHEN OCH HANS SÖNER. 239
Men: hvar och en, som utmärker sig, kan vara säker om monarkens ynnest och bevågenhet och erhåller i de flesta fall en kunglig gåfva eller utmärkelse.
Redan innan schahen kände Europa, hade han särdeles höga tankar om dess länder och gjorde sig de mest poetiska föreställningar om dem. Europa blef ett mål för hans längtan, och år 1873 förverkligades första gången hans önskan att komma dit. Hans båda följande resor inföllo under utställningarna i Paris 1878 och 1889. Man kan vara öfvertygad om att schahen själf önskar ännu en gång komma till Europa, och under de audienser vår beskickning hade, uttalade han sin afsikt att nästa gång besöka Sverige och Norge. Men i Teheran finnes det ingen, som tror på förverkligandet af denna afsikt, dels emedan schahen börjar att åldras, dels emedan man fruktar att presterskapet på det allvarligaste skulle sätta sig däremot. Mollahs anse nämligen att det är en skam för alla rättrogna schiiter, att deras högsta öfverhufvud besudlar sina fötter med stoftet af Europas orena och förbannade mark. Inom presterskapet är schahen också föga populär. Den förnämsta orsaken härtill är hans stora fördomsfrihet gent emot koranens föreskrifter. Man kan också knappast tänka sig en mindre fanatisk schiit än Nasr-ed-Din Schah. Han fastar icke under ramasan, han dricker landets och Europas bästa viner, och det är föga troligt, att han iakttager de fem bönestunderna.
Schahen har gjort mycket för sitt land, och hela hans regering kan betraktas såsom ett oafbrutet sträfvande att
- gagna det och föra det framåt. Härvid har Europa varit "hans förebild. Den mark, hvaruti han arbetar, har emellertid
varit föga tacksam och allt utom fruktbar. Perserna äro fanatiska och nöjda med det de hafva; de äro därtill högeligen stolta öfver att vara perser och beklaga hvar och en som icke är det. I deras ögon är Persien det skönaste och lyckligaste land på jorden, under det att Europa, de otrognas hemvist, är vanlottadt och olyckligt. Då de dessutom med största envishet hålla fast vid gamla seder, bruk och fördomar, är det förenadt med de största svårigheter att införa någratidsenliga förbättringar; alla förändringar mottagas med misstro eller förakt
Källa: Internet Archive ·
