Lärobok i psykologi på empirisk grund

44 VILJELIFVET. ofri i jämförelse med en människa i normalt själstillstånd. Den normala människa, som behärskas af en passion, är ofri i jämfö- relse med den, som icke står under sådant inflytande. Men huruvida det, som för oss ter sig som ett val mellan motiven, verkligen är ett fritt val i den mening, att den hand- lande i samma ögonblick skulle kunnat välja ett annat motiv, därom hafva sedan gammalt två motsatta åsikter funnits: in- determinismen, som antager ett i denna mening fritt val, och determinismen, som förnekar ett sådant. Indeterminismen synes vara den naturliga ståndpunkten: vi känna omedelbart, att vi bestämma öfver våra handlingar. Häremot liar någon gång från teologiens sida invändts, att fri- heten icke är förenlig med Guds allmakt och allvetenhet. Man har vidare genom en analys af det mänskliga medvetandet ansett sig kunna påvisa, att alla företeelser, äfven de psykiska, måste lyda kausallagen (Kant, som dock trots detta antog en viljans frihet i viss mening). Men framför allt har man ansett viljans frihet oförenlig med naturforskningens resultat. Om hvarje fysisk verkan förutsätter en ekvivalent fysisk orsak, såsom lagen om krafternas ekvivalens fordrar, synes intet rum blifva för friheten. A andra sidan resa sig mot determinismen andra skäl. Dels synes den leda till den slutsatsen, att det icke skulle inverka på våra förhållanden, om vi handla eller ej (fatalism), en uppfattning, som determiuisterna ingalunda sluta sig till, och som de på olika sätt söka att undvika. Dels synes moralisk värde- ring af våra handlingar då blifva orimlig. Lösningen af dessa motsägelser — desamma som i § 4 af- handlas — är en uppgift för filosofien i dess helhet.