Sida 179
164 SVEROE.
Du &r oss kär, där du i tysta dalar med trotsigt allvar på din panna står; och där ur Siljans öga mildt du talar om trofast kftrlek och om Ijuflig vår.
Du år oss kår, där näktergalar sjunga i bokars skygd vid Sundets fagra strand. Vi älska dina fsAty där skördar gunga, men ock din mo, ditt karga svedjeland.
Du är oss kär i dina stora minnen och dina bragders underfulla rad. Med helig vördnad fylla våra sinnen den vises tankar, och hvad skalden kvad.
Du är oss kär, där du i torftig hydda
till enkla seder ammar dina barn,
där Gud ännu skall ge dig kraft dem skydda
mot flärdens retelser och oväns garn.
O du vår vagga uti barnaåren, vår ungdoms kärlek, våra sorgers tröst; du gjuter balsam i de bittra såren, dem hat och afund fräta i vårt bröst.
Och när vår ande vill mot ljuset sväf^a och vingen tynges utaf stoftets kvalm och dagens lumpna sorger söka kväfva vår känslas glöd och tära tankens malm —
Digitized by VjOOQIC
Källa: Internet Archive ·
