Sida 188
FÅGELN MED SBGERSTENEN, SPRÄNGÖBTEN OCH LIFSÄMNET. 173
I själfva verket öfverensstämmer ofvannämda från zoologiens område dragna slutsats fullkomligt med språkliga förhållanden. Ordet pelikan är ett låneord från grekiskan och betyder där hackspett. — Benämningen pelikan för det kända sjöfågelsläktet har först senare uppkommit. — Redan våra benämningar hackspett och spillkråka, det är kråka, som gör spillror, spill, ^ angifva, att man hos oss sen gamla tider särskildt ^t sig vid den i ögonen fallande egenskapen hos fågeln att hacka i och urhålka trädstammar. Samma egenskap hade ock ådragit sig de gamla grekemas uppmärksamhet. Pelikan (grekiska rnXGuiv eller nek&tjag) måste härledas från eller åtminstone hafva sammanstälts med orden pelékys {TtéXsuLv^, bila, yxa, och pelékao (TteX&uiw)^ bearbeta trä med yxa. En annan fomgrekisk benämning på hackspett dryoholaptes (dgvoxoldTtrrig), hvilket ord bildats af dory, drys {doQv, ÖQvg), träd, och kolapto (xoAoyrrw), hugga med mäjsel, {kolaptér [xoAayrrrJ^], mäjsel, vigg) företer en parallel till den förra. På litauiska heter hackspett genys, på fompreussiska genix^ det är grenhuggaren. ^ Hvad däremot den latinska benämningen pums, hvilken A. Fick sammanställer med ett »urindogermanskt> spika, sanskrit pika (indisk gök), latin pica (skata), fomhögtyska spBhy spBht, tyska specht,^ och altså äfven med vårt spett i ordet hackspett, i sig innebär, dristar jag ej på egen hand utreda. Ei.n den ej helt enkelt afse fågelns skarpa näbb? Ditåt synas mig det franska pic, hackspett, hacka, spets, egg (jfr piquer samt bec, ital. beccö), likasom det engelska woodpecker, hackspett, trähackare (jfr peck samt beak), och äfven de svenska hackspett, hackspik (jfr spets, spett, spik) visa hän. Skulle ordet stå i förbindelse med en rot spak, se skarpt, spana, vore i så fall denna frändskap af sekundär natur.
Om den i hackspetten sig uppenbarande eller, såsom det senare hette, till denna fågel förvandlade guden förekommo hos romarne
^ Den i ätskiUiga zoologiska arbeten, i likhet med talltrast och andra > förbättringar >, fOrkommande benämningen spelkräka är förkastlig.
' O. Schradeb: Beallexikon der indogermaniachen Altertumskunde, Strassbnrg 1901. S. 782.
• A. Ficx: Vergleichendes W&rterbuch der Indogermanischen Sprachen. B. 1. 3. Anfl. Gottingen 1874 S. 254 och 831.
Digitized by VjOOQIC
Källa: Internet Archive ·
